FND Chile
Arbete och jämställdhet : ¿och funktionsnedsättning?
"Den senaste rapporten från presidentens Råd för arbete och jämställdhet utlämnar personer med funktionsnedsättning trots att 90 % av ungdomar och vuxna med funktions-nedsättning är arbetslösa. Siffran gömmer 1,6 miljoner människor."
En av de svårigheter vi i de organisationer och specialiserade yrkesmänniskor ställs inför när förändringar inom integration på arbetsmarknaden ska ske är bristen på utbildning och information angående funktionsnedsättningar. Att utbilda och medvetandegöra är ett av huvudsyftena med den Nationella Föreningen för Funktionsnedsatta.
Vi tror att det är nödvändigt temat finns med inom alla områden i ett land. Vi skulle vilja att detta och medvetenheten om det skulle genomsyra alla sociala och/eller produktionsprojekt. Med målet att nå upp till samma nivå som finns i länder med utbildning och respekt för sina medborgares olikheter.
I syfte att utveckla politik och förslag som leder till framsteg inom och utveckling av en mer jämställd arbetsmarknad i Chile installerade president Michelle Bachelet Rådet för arbete och jämställdhet den 23 augusti 2007, med mottot "Mot ett mer rättvist Chile".
Idén föddes, enligt statschefen, i och med iakttagelsen att ersättningen är otillräcklig för att uppnå ett värdigt liv. Rapporten överlämnades officiellt den 6 maj 2008 till presidenten i La Moneda-palatset.
I Chile står 90 % av de funktionnedsatta utan arbete, trots att de skulle kunna ta arbeten där man tar hänsyn till deras möjligheter. Man kan man med fog fråga sig: Varför utelämnar rapporten den största arbetslösa sektorn i landet? Grundersättning i de här fallen är inte bara otillräcklig utan även ineffektivt.
En rapport om "Arbete och jämställdhet" kommer alltid att förbli ofullständig om man inte tar hänsyn till den sektor där största andelen arbetslösa i landet och världen finns. Till exempel kan vi nämna de aspekter som nämns i den internationella konventionen om funktionsnedsattas rättigheter som antogs av FN i New York i december 2006 och som Chile skrev under 2007.
Vad gäller arbete och anställning definierar Konventionen att grundläggande rättigheter är:
- Principen mot diskriminering
- Rätten till arbete på den öppna arbetsmarknden
- Jämställdhet vad gäller löner
- Tillgång till vidareutbildning
- Stimulans av egenanställning och kooperativa lösningar
- Anställning inom offentlig sektor och stimulans för anställningar inom privat sektor
- Tillräckliga anpassningar
- Förvärv av arbetslivserfarenhet
Konventionen ska vara ett verktyg för att försvara funktions- nedsattas mänskliga rättigheter och några syften bland andra är att stimulera, skydda och säkra de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter för människor med funktionsned- sättning.
Om vi utgår ifrån att arbete är en mänsklig rättighet – inte en tjänst arbetsgivarten riktar mot en utsatt sektor – innebär det att den som inte tar hänsyn till de funktionsnedsattas rättigheter bara gör dem än mer sårbara, ökar utanförskapet och diskrimineringen.
Det förkommer felaktig information hos offentliga myndigheter vad gäller funktionsnedsatta. Eller kan det vara som en företagare inom specialtransporter sa till mig: "Ingen är intresserad, ingen ser det eller tar det på allvar förrän desjälva råkar ut för det". Det ligger inte alltid en illasinnad handling bakom det, utan ofta beror det på felaktig information och djup okunskap.
"Fru President, vi insisterar på att Ni rådgör med experter på jämställdhet, funktionsnedsättning och inte bara med ekonomer och politiker." För ett annat viktigt ämne är att det är bara företagare, ekonomer och ingenjörer som ingår i den ledande delen av Rådet för arbete och jämställdhet, inga representanter från det civila samhället, personer som är experter på utanförskap och jämställdhet och som arbetar i utomparlamentariska organisationer.
Vi som arbetar i sådana vill ha en rättvisare och mer jämställd värld, med siktet inställt på de aspekter i samhället som gör människor mer funktionsnedsatta än nödvändigt.
Bland företagare och ekonomer jagas en ständigt ökande produktivitet till lägsta möjliga kostnad och det mest oroande är att utvecklingen av produktiviteten går i otakt med utvecklingen av människors livskvalitet. Ett tydligt exempel är AB Santiagos Tunnelbana och övriga kollektiva transportmedel i Santiago och kringliggande provinser.
För företagarna är människor med funktionsnedsättning fortfarande "improduktiva". Det syns tydligt på sektorns arbetslöshetssiffror, trots att det bevisats att dessa människor besitter arbetsförmåga. Om vi verkligen vill ha jämställdhet borde vi införa ämnet "funktionsnedsättning" vid universi- teten, speciellt för studenter inom ekonomi, politik, handel, journalistik, socialt arbete o s v. Det skulle kunna råda bot på den okunskap som finns inom detta område.
Om man lägger nuet och framtiden för länders jämställdhet i händerna på ekonomer som inte känner till den verklighet som påverkar livet för hälften av Chiles befolkning kan det bli ineffektivt och till och med kontraproduktivt. För framsteg och utveckling utan jämställdhet tjänar ingenting till, om funktionsnedsatta och deras anhöriga utelämnas.
Den Nationella Föreningen för Funktionsnedsatta vill sätta fingret på en allvarlig brist i "Rapporten om arbete och jämställdhet". När man inte tar hänsyn till den vilja att arbeta som finns inom denna enorma sektor betyder det i slutändan att den politik som bedrivs vad gäller arbete, jämställdhet och integration är lika diskriminerande och uteslutande som förut.
Graden av utveckling hos ett folk, en stat, ett ministerium eller en kommun kan mätas i hur de lyckas integrera de funktions- nedsatta.
Alejandro Hernández. President av Fundación Nacional de Discapacitados. Expert i funktionsnedsättning. director@fnd.cl
www.fnd.cl
Flera artiklar av: Alejandro Hernández, Fundación Nacional de Descapacitados (FND)