FND Chile
Funktionsnedsättning i Chile och América Latina
Att blunda för temat funktionsnedsättning är bortkastat. Det inte bara osynliggör en hel grupp människor, utan annan anledning än att de är annorlunda, det är också en handling som står i vägen för vad världen behöver. Vi lever i det kaos och den växande oordning som orsakats av globaliseringen. Den leder till djupgående skador på ekosystemet och de varelser som lever i det.
I en rapport från Rom-klubben, som utarbetats av ONCE-stiftelsen i Madrid och rör framtiden för världens funktionsnedsatta, undersöks förhållandet mellan människors utveckling och funktionsnedsättning utifrån två huvudpunkter:
För det första: Funktionsnedsättning har blivit en allt viktigare fråga i dagens värld. Det beror bl a på att antalet människor med funktionsnedsättning har ökat. Människor blir allt äldre, fler och fler överlever fattigdom, olyckor och sjukdomar som tidigare var dödliga. Krig, attentat och naturkatastrofer blir allt vanligare. Därför är det viktigt att ta tillvara de olika förmågor, kunskaper och bidrag dessa 15 % av världens befolkning kan ge.
För det andra: De funktionsnedsatta och deras anhöriga för en kamp för att uppnå verkligt deltagande och jämlikhet när de gäller grundläggande rättigheter. Det har skapat ett nytt tankesystem i försvaret av olikheter och sökandet efter nytänkande och inkluderande lösningar för mänsklighetens framtid. Världen kommer aldrig att finna fred om den inte vänder blicken mot de fattigaste och mest diskriminerade på jorden: Människor med funktionsnedsättning.
Låt oss gå tillbaka till Latinamerika. För att bekämpa fattigdomen i Latinamerika har Venezuelas president föreslagit att byta ut det, skamliga och misslyckade kapitalistiska systemet mot en kristen socialism. Det är enligt honom det enda sättet att ta itu med de stora orättvisorna som gjort att miljontals människor tvingats över gränsen till fattigdom. Bland dem en mängd människor med funktionsnedsättning.
Vi kan upprepa de ”dramatiska” siffrorna om misären i Latinamerika där miljoner dör av hunger eller i bästa fall ådrar sig olika besvär och sjukdomar. Regionen kommer inte att sluta ”förblöda” om man inte ”bryter med modellen”, sa Venezuelas president. År av globalisering och ”ny ekonomi” har för många människor också inneburit år av lidande, ångest, socialt utanförskap och fattigdom. Latinamerika och världen lever i den mest dramatiska perioden i sin historia.
För att ta ett exempel så lämnade orkanen Katrina, som passerade sydkusten i USA (Mississippi, Alabama, Missouri), efter sig hundratals barn, ungdomar och vuxna med fysiska och mentala funktionsnedsättning. Krigen som påbörjats i Irak och Haiti, förföljelsen av det tibetanska folket har kastat ut hundratusentals människor i en tillvaro som amputerade, blinda, döva och lidande p g a invalidiserande sjukdomar.
Låt oss reflektera en stund över människans påverkan på miljön och den föraktfulla behandling vi utsätter Moder Jord för. Experterna på ett seminarium i Buenos Aires, ägnat att ställa diagnos på systemets tillstånd, påminde om att de transnationella företagen orsakar katastrofer för både människor och natur.
Fattigdomen, svårigheterna för människor att få en värdig behandling vad gäller sina grundläggande behov inom så känsliga områden som hälsa och rehabilitering, transport, utbildning, habilitering , arbete och social säkerhet är en verklighet som miljoner människor med funktionsnedsättning lever med i Chile, Latinamerika och Västindien.
I Chile t ex finns mer än 2,5 miljoner funktionsnedsatta. Av dem som är i produktiv ålder är 90 % arbetslösa (nästan 1,75 miljoner medborgare). Över 94 % har aldrig fått hälsovård eller rehabilitering. Över 95 % är kan inte använda transportsys- temen eftersom de är fullständigt otillgängliga. Siffrorna visar med all önskvärd tydlighet hur sårbara de funktionshindrades civila och mänskliga rättigheter är.
I Chile och LA är de funktionsnedsatta mer utstötta än i Afrika.
Därför är ämnet väsentligt och även den brådskande appell vi riktar till de internationella biståndsorganisationerna. Det är viktigt att de investerar sina resurser genom de utomparlamentariska organisationerna, där man arbetar med och för funktionsnedsättning. För dem är det i stort sett omöjligt att få del av de bristfälliga och slutna fonder som regeringarna använder.
Jag vill särskilt nämna den Nationella Stiftelsen för Funktionsnedsatta som utan statliga bidrag sedan 1985 utbildat i, verkat för och medvetandegjort de funktions- nedsattas mänskliga rättigheter. Organisationen består av människor med och utan funktionsnedsättning. Den arbetar i stort sett i obemärkthet för att förändra lagstiftningen och samhället. Syftet är att skapa förutsättningar för en fullständig integration.
Fattigdom leder till funktionsnedsättning som i sin tur leder till fattigdom. De strategier som utvecklats hittills för att bekämpa fattigdom, kan inte direkt beskrivas som upplyftande. Man har nästan inte alls tagit hänsyn till de funktionsnedsatta varken som orsak eller effekt. Det behövs en förändring av sättet att tänka och av fokus för att de ska bli synliga. Bara så kan man bryta sambandet mellan funktionsnedsättning och fattigdom.
Fattigdomen, svårigheterna för människor att få en värdig behandling vad gäller sina grundläggande behov inom så känsliga områden som hälsa och rehabilitering, transport, utbildning, habilitering , arbete och social säkerhet är en verklighet som miljoner människor med funktionsnedsättning lever med i Chile, Latinamerika och Västindien.
Inte ens under perioder av ekonomisk expansion får de funktionsnedsatta del av de goda tiderna. I valtider är det omöjligt för deras representanter att delta. Inte en enda politisk organisation välkomnade de kandidater som presenterades inför valet 2005.
Kandidaterna i presidentvalet tog aldrig upp ämnet i sina debatter. Det har lett till ineffektiva och otillräckliga åtgärder när man sedan vill ta itu med problemen.
Det här är den verklighet de funktionsnedsatta lever i, både i Chile och resten av Latinamerika. Situationen i världen för funktionsnedsatta, och de som är på väg att bli det, är långt ifrån tillfredsställande och detta en stor utmaning för klotets alla länder, främst vad gäller förebyggande arbete och integration.
Flera artiklar av: Alejandro Hernández, Fundación Nacional de Descapacitados (FND)