Educación e Integración Social para personas con discapacidad
Funktionshindrade: "Assisterad" eller framkallad röst?
Personer med funktionshinder har fullständig rätt att verka självständigt, ha tillgänglighet till och samma villkor som alla andra för att lägga sin röst i val. Det motsatta vore att skada en inneboende rättighet som alla människor och medborgare utan åtskillnad har.
Vid de kommunalval 2008 som nyligen hölls i Chile spreds i pressen med buller och bång uppgiften om "assisterad röstningen" för personer med funktionshinder. I praktiken betyder den att man kränker rätten till anonymitet, som de synskadade i t ex Puerto Rico och Spanien uppnått, och som gör att de kan behålla sin inneboende värdighet.
Problemet med röstning är bara ett av de många som vi möter dagligen och som hindrar en bättre integration på många områden i samhället. Den anonyma rösten är en erkänd rättighet i den chilenska konstitutionen vilket gör att man kan kräva den direkt hos den officiella makten.
Staten borde förändra röstsystemen för att det inte ska utesluta personer med funktionhinder. Det inte ska vara de som måste anpassa sig till det diskriminerande systemet. Röstprocesserna måste istället anpassas, det gäller även urnor, pennor och röstsedlar. Vi föreslår att det borde finnas röstsedlar med Braile-skrift för de synskadade, urnor på låga bord och en penna som sitter fast i bordet vid varje röstbås.
För närvarande bevittnar vi hur tusentals personer med funktionshinder fortfarande registreras vid avlägsna lokaler, med trappor, många måste bäras upp eller krypande ta sig upp till en andra eller tredje våning i ett höghus. Det viktiga är att ingen verkar vara ansvarig om det händer en olycka medan personen transporteras upp och ner för trappor i sin rullstol, i en röstlokal som är otillgänglig.
På Den nationella stiftelsen för funktionshindrade anordnar vi utbildningar för att uppnå en verklig social integration för människor med speciella förmågor, eller exceptionella som man säger i Brasilien, som kan ta ansvar för sig själva och avge en självständig röst. Om tusentals människor med funtktionshinder och motoriska problem kan köra "anpassade" fordon är det självklart att de kan dra ett streck över ett papper, om det på liknande sätt anpassats till deras behov.
Assistensen blir överflödig om systemen humaniseras och anpassas till personernas behov. Det motsatta vore som att stimulera det assisterade badet för människor med funktiosnhinder, eftersom det inte finns tillgängliga bad. Någon sa till mig under dessa villkor är röstningen inte "assisterad" utan snarare framkallad, eftersom man går miste om dess högtidliga och anonyma karaktär. Dessutom är det nästintill omöjligt att inte bli påverkad av vad sällskapet tycker.
Den "assisterade röstningen" leder till att man inte förändra systemen, man kan spara statliga resurser och lägga över ansvaret familjen, "sällskapet". Man förstår inte människornas djupaste känslor och det är en stor utmaning regeringarna att ge dem som verkligen behöver det självständighet och integration. Utmaningen och ansvaret är att genomföra förändringar och komma över gamla vanor med nya lagar och värderingar, vilar på staten. Så påpekar till ex Den internationella konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder.
Om en regering verkligen tar tillgänglighet och inkludering på allvar borde man kunna skapa system för hälsovård, rehabilitering, transporter, utbildning, arbete och naturligtvis system för tillgängliga och allmänna val, som man kan ta sig till själv utan diskriminering i någon form. System som inte är effektiva bara på ytan men som också kräver djupgående förändringar.
Samma sak har hänt med tillgängligheten till bussarna i det nya transportsystemet "Transantiago". Där det visserligen finns ramper men som är omöjliga att användas självständigt av den funktionshindrade, vilken blir beroende av hjälp från en assistent.
Assistansen och välgörenheten bidrar endast till att den nya generationen blir beroende av assistans. Det som krävs är dock det motsatta, det vill säga självständighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Självständighet och tillgänglighet till både äganderätt och tjänster samt rättigheter på olika nivåer såsom inom familjen och socialt är sådant som Den Nationella Stiftelsen för Funktionshindrade stödjer.
Den "assisterande röstningen" bekräftar att systemet inte är effektivt då det inte finns en verklig empati med gruppen, anslutna till nationella och internationella normativ. Detta ger känslan av att de funktionshindrade inte är kapabla att göra något så enkelt som att rösta, något som inte alls stämmer med verkligheten. Om inte alla kan använda sin rätt till hemlig och suverän röst är detta ett misslyckande av röstsystemet på nationell nivån.
I det spanska valet den 9 mars ansökte, exempelvis, en totalt av 1623 personer som var helt eller partiell synskada om tillgängligröst för att använda sin rätt att rösta. Systemet möjliggjorde för de synskadade personer som kan Braillesystemet att för första gång rösta självständigt.
Olika diskriminerande situationer händer fortfarande i Chile framför den obevekliga syn av dem som har resurserna till att göra annorlunda. Det vill säga, de som kandiderar till borgmästare, kommuntjänstemän eller till republikens president. Självständigt och hemlig tillgänglighet till röstlokaler och valurnorna är en rättighet, och vi medborgare bör medverka för att den respekteras.
Alejandro Hernández. President av Fundación Nacional de Discapacitados. Expert i funktionsnedsättning. director@fnd.cl / www.fnd.cl
Flera artiklar av: Alejandro Hernández, Fundación Nacional de Descapacitados (FND)