Uruguay - Gavazzo fallet
Tabaré Vázquez avskedade försvarsministern och befälhavaren för armén
President Tabaré Vázquez avskedade chefen för försvarsdepartementet, Jorge Menéndez, biträdande minister Daniel Montiel och de tre generalerna som utgjorde Tribunal de Honor, vilka ansåg att förtryckaren och mördaren José Nino Gavazzo inte påverkade arméns heder genom försvinnandet av aktivisten Roberto Gomensoros.
Tribunalen bestod av överbefälhavaren, José González, chef för försvarspersonalen, Alfredo Erramún och generalen Gustavo Fajardo. Protokollen från Tribunal de Honor, som El Observador hade tillgång till, godkändes av den verkställande makten, utan att innehållet hade lagts fram för Vázquez
Skandalen skakar om mitt under kampanjen för presidentvalet i slutet av året, när ofta förekommande besvärliga ämnen uppkommer i den nu långa republikanska politiska traditionen i landet. Kopplingar görs till processen som hände i Brasilien, likväl spridningen av neo-pingstkyrkorna med sina egna kandidater, den manipulerade antikorruptionshysterin, de tal som förespråkar hat och intolerans av säkerhet, militäraktivism, försvar av militärt ingripande, cyberkrig och outsider propaganda.
Vázquez tog detta beslut efter att tidningen El Observador rapporterade att Gavazzo erkänt inför domstolen. Han kastade Roberto Gomensoro kropp i Negrofloden i mars 1973, för att få honom att försvinna. "Jag lade kroppen i fordonet, jag körde bilen, jag tog den till platsen, jag sänkte den, jag lade den i en båt, jag kastade den från båten. Jag ensam – tillkännager Gavazzo".
Under helgen krävde ledande ledare för den regerande Frente Amplio uppsägning av general González, som utnämndes till chef för armén istället för den avskedade Guido Manini Ríos. Han hade kritiserat de utlämnade rättsliga besluten mot militären, som är skyldig till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Manini Ríos, med ultrahögervridna positioner, tillkännagav att han kommer att ägna sig åt politiken.
En annan konsekvens av denna överskridelse inträffade på rättslig nivå:domstolsåklagaren, Jorge Díaz, skickade bakgrunden till målet till åklagaren för Flagrancia för att undersöka möjligheten till utlämning av brottsbekännelse, som hänför sig till domstolen.
Dessutom anklagade Jorge Pajarito Silveira (även han en före detta militär kidnappare och förtryckare) Gavazzo för att ha varit ansvarig för en annans död i artilleri grupp1 och försvinnandet av María Claudia García Iruretagoyena de Gelman, svärdotter till den argentinska poeten Juan Gelman. Silveira anklagade Gavazzo för att inte ha tillräckligt med manlighet för att utöva sina handlingar.
Dock hävdade domstolen att dessa åtgärder inte påverkade arméns heder, utan gjorde det möjligt att ha överste Juan Carlos Gomez fängslad ytterligare tre år för mordet på Gomensoro, trots att de visste att han var oskyldig.
Gavazzos manual
José Nino Gavazzo anses vara en av de mest syndiga karaktärerna i Uruguay, anklagad för tortyr, mord, kidnappning, barnarån, våldtäkt och olika typer av ekonomiska brott. Han har åtalats för 28 mord av grövre karaktär, inklusive det av läraren Julio Castro.
Han var en speciell elev åt general Ramón Trabal, under vars kommando han deltog i repression mot el Movimiento de Liberación Nacional-Tupamaros. Mellan 1974 och 1975, agerade han i Oficina Coordinadora de Operaciones Antisubversivas (OCOA), med vilken Uruguay deltog i den repressiva samordningen av diktaturerna i regionen som bildades i Chile under namnet "Condor Plan".
1974 deltog han i kidnappningen av Tupamaro-militanta Washington Barrios i Argentina (fem månader senare mördades hans fru Silvia Reyes tillsammans med Laura Raggio och Diana Maidanick i Montevideo) och i bortförandet av sex uruguayaner i Buenos Aires, som sedan överfördes till Montevideo och fängslades i det hemliga centrumet, La Casona de Punta Gorda. Fem av dem sköts i Soca som "reprisal" för mord på general Ramón Trabal i Paris.
Andra offer var militanter från Uruguays kommunistiska parti (PCU), inklusive Argentina, därifrån de olagliga överföringarna av fångar hade sin början. De fördes till det hemliga förtryckningscentrumet "300 Carlos", i botten på infanteribataljonen nr 13. Han deltog i kidnappningen av skribenten Fernando Miranda, vars kropp hittades begravd bredvid militärenhetens fotbollsplan, på samma plats där det antas att sex andra kommunistiska militanter och läraren Elena Quinteros försvann.
1976 var Gavazzo andra chef för informations- och försvarsdepartementets avdelning III (SID), basen för kidnappningar, tortyr, mord och försvinnandet av militanter för Folkets Seger (PVP) i Buenos Aires. Gavazzo deltog i kidnappningen och morden på Uruguayas parlamentariker Zelmar Michelini och Héctor Gutiérrez Ruiz i Buenos Aires och militanterna Rosario Barredo och William Whitelaw. Dessutom för försvinnandet av Manuel Liberoff.
I Buenos Aires beordrade Gavazzo den uruguayanska motsvarigheten till det underjordiska centrumet Automotores Orletti, med paramilitära bandet Aníbal Gordon och element i federal polis, att kidnappa hundatals PVP-militanter.
Hälften av dem överfördes till Uruguay den 23 juli 1976 på ett flyg, vars pilot var befälhavaren för flygvapnet, brigaden Enrique Bonelli, där det framförde att de var "fångade", men visade sig vara en falsk operation i Shangrilá som Gavazzo själv berättade i ett uttalande av Dinarp.
Resten av PVP-militanterna överfördes också till Montevideo i ett "andra flyg", styrd av före detta befälhavare José Malaquín och överlämnades till armén. Dessa hade överlevt en månad på en okänd bas innan de dödades och begravdes, förmodligen i en gemensam massgrav som inte har återfunnits.
Under de följande åren höll Gavazzo på med affärer i privata verksamheter, fram till dess att landet återinstutionaliseras. Gavazzo vägrade att ställa inför rätta. President Julio María Sanguinetti godkänner en ändring av lagen 1986.
Nästan ett decennium senare, i januari 1995, blev Gavazzo fängslad för brottet "utpressning", i samband med en förfalskning med sin partner, polisen Ricardo "Rabbit" Medina. Under senare år visar Gavazzo upp sin straffrihet på leende fotografier som pressen har tagit på honom under en av sina döttrars bröllop eller på begravningar av andra aktivister, såsom inspektör Víctor Castiglioni eller överste Lamy.
Efterdyningar
Protokollen från domstolen 2018, godkändes av Vázquez och av biträdande försvarsministern. Ägaren av protokollen var vid tidpunken ledig, men meddelade innehållet via sin agent. All information var inkluderat, även om president inte noterade allt. Därför gav Vázquez den 12 mars sitt godkännande för utnämningen av González som arméchef efter att ha avskedat Guido Manini Floder i samma position, efter att han hade kritiserat rättvisan.
"En militär som är utredd av rättvisan har inga garantier för en rättvis process och är dömd på ogrundade påståenden eller utan tillförlitliga bevis, smidda eller uppfunna" har Manini Ríos sagt. Vázquez regeringen beslutade att uttalanden från arméns dåvarande nummer ett var oförenliga med hans ställning.
Mot denna bakgrund tillkännagav igår åklagaren och statsåklagare, Jorge Diaz, att man utsett en tjänsteman för att kommentera till pressen. "Vad vi vet är att det inte på något sätt blivit känt att det var på detta sätt och med dessa omständigheter förstår man att det kunde bli så. Detta kommer att fastställas i utredningen, en brottslig handling i utelämnandet av offentliga tjänstemän vid anmälan av ett brott", försäkrade Diaz.
Uruguays generaladvokat återkallade att hans land är en del av domstolsväsendet Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, som förpliktar staten att utreda och åtala alla brott som begicks under diktaturen 1973-1985.
Skandalen sätter regeringen i centrum under valkampanjen, när koalitionens styrande front söker ett fjärde mandat fr o m 2020. Kandidaten till oppositionspartiet Luis Lacalle Pou säger att även om Vázquez hade politiskt ansvar vid utnämningen av Gonzalez som arméchef, har beslutet av uppsägningarna varit framgångsrika. Detta anser även f.d. kandidaten Ernesto Talvi.
FA-unionsledaren och presidentkandidaten Oscar Andrade bad i söndags om att avsätta arméchefen "En befälhavare kan inte stanna kvar som chef och samtidigt stödja monstrositeter som erkänns i domstolen", medans borgmästaren i Montevideo Daniel Martínez (en annan f.d. kandidat) påpekade sitt stöd till Vázquez och sade "för att styra måste man ha politiskt mod och övertygelse om att demokratin försvaras genom ett hårt agerande i svåra situationer. Kampen för mänskliga rättigheter är en permanent kamp".
* Luvis Pareja. Uruguayansk journalist, associerad analytiker till Centro Latinoamericano de Análisis Estratégico (CLAE, www.estrategia.la
Flera: Nyheter