Latice - Latinamerika i Centrum

Haiti: Historien om mordet på ett folk och dess miljlö

Argenpress, När Columbus 1492 anlände till den ö som han döpte till Hispaniola (Haiti och Santo Domingo) fann han en riktig trädgård befolkad av fredliga invånare. Men från och med år 1500 inleddes avskogningen av ön för att istället ge rum åt erövrarnas odlingar och denna tid innebar också en utrotning av öns ursprungsbefolkning som kom att ersättas av förslavade afrikaner.

Det är så det kommer sig att den skogstäckta ytan, som vid tiden för erövringen utgjorde 80 % av territoriet, i början 2000-talet har krympt till 2 procent i Haiti och 30 procent i Santo Domingo, med enorma ekologiska och klimatrelaterade konsekvenser. (1)

Den första staten i Latinamerika och Karibien och den första svarta staten i världen. För lite mer än 200 år sedan, den 1:a januari 1804, avskaffade det haitiska folket slaveriet och förklarade sig en självständig stat. Avskaffandet av slaveriet i Haiti väckte rädsla för att det skulle sprida sig som ett exempel till de närliggande europeiska kolonierna och till USA, där slaveriet fanns kvar fram till inbördeskriget på 1860-talet. Av den anledningen befann sig Haiti under en lång tid i en situation av internationell isolering.

1802 skickade Napoleon, som hade föresatt sig att återupprätta slaveriet i kolonierna, en militär expedition på 24 000 män under ledning av general Leclerc till Haiti. Till en början lyckades expeditionen med att få en del av haitierna att underordna sig med hjälp av ett falskt löfte om att inte återinföra slaveriet. Touissaint Louverture, tillsammans med en annan del av den haitiska befolkningen, lät sig inte luras och de kämpade mot fransmännen med skiftande framgång.

Men när nyheten spred sig att Toussaint Louverture hade gripits och deporterats till Frankrike och att slaveriet hade återinförts i andra kolonier som Guadalupe, återupptog rebellerna kampen med förnyad styrka och till slut lyckades man besegra Napoleons armé och inta Port-au-Prince i oktober 1803.

De franska styrkorna, som hade förlorat flera tusen män, inklusive sin befälhavare general Leclerc och flera andra generaler, evakuerade ön i december 1803. Sedan dess och ända fram till vår tid har haitierna tvingats genomleva invasioner (av USA mellan 1915 och 1934), diktaturer som har varit sanktionerade av USA (far och son Duvalier, den sistnämnde har också tillåtits återvända till Haiti medan Aristide har förbjudits återvända), statskupper och nya invasioner.

Aristide, den förste demokratiskt valde presidenten i Haiti, avsattes av USA och Frankrike. När Aristide, den förste demokratiskt valde presidenten i Haiti, tog makten i landet i februari 1991 föreslog han att man skulle höja minimilönen från 1,76 till 2,94 dollar om dagen.

Den amerikanska biståndsmyndigheten (USAID) kritiserade detta initiativ med motiveringen att det skulle innebära en kraftig förskjutning av kostnaderna för arbetskraft. Grupperingar i USA med kopplingar till Haiti (det vill säga nästan alla grupper utanför landet) höll med om USAID:S analys och, med hjälp av CIA, förberedde de och genomförde statskuppen mot Aristide i september 1991 (2).

Eftersom den internationella reaktionen (embargot) och det interna kaoset förlamade arbetet för de amerikanska företag som fanns i Haiti, förde USA:s trupper tillbaka Aristide till regeringsställning 1994 och samtidigt säkrade man straffrihet och ett bekvämt tillbakadragande för de militära befäl som hade genomfört kuppen.

De militära styrkorna från USA som ingrep i Haiti med stöd från FN:s säkerhetsråd, la beslag på den dokumentation som fanns rörande de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts av militärdiktaturen och antagligen också bevisen på CIA:s inblandning. De amerikanska myndigheterna undanhåller fortfarande denna dokumentation, trots de krav som har framförts till dem vid flera tillfällen. (3)

2004 upprepades scenariot från 1991 med Aristide, som hade återvalts 2001, i en situation där han hade förlorat politisk prestige, var ekonomiskt styrd av USA och bakbunden av Internationella Valutafonden. Den här gången orkestrerades Aristides avsättning av USA med stöd av Frankrike och legitimerades i efter hand av Säkerhetsrådet.

Aristide hade dessutom oklokt nog krävt av Frankrike att de skulle lämna tillbaka det "skadestånd" som Haiti betalade till dem på 1800-talet, som med dagens värde skulle uppgå till 21 miljarder dollar. Faktum är att Frankrike tog betalt av Haiti för dess självständighet. 1814 krävde Frankrike ett skadestånd på 150 miljoner guldfranc, vilket sedan 1838 sänktes till 90 miljoner.

När Haiti accepterade kravet, erkände Frankrike Haiti som en självständig stat och började ta emot avbetalningar som landet fortsatte att betala fram till 1883. Genast efter att Aristide hade avsatts 2004 så samlades en "givarkonferens" i Washington. Ett år senare hade bara 90 miljoner av de 1080 miljoner som utlovats kommit till Haiti och hälften av de pengarna var riktade till att organisera valet.

MINUSTAH (FN:s stabiliseringsmission i Haiti) som bildades av FN:s säkerhetsråd den 30 april 2004, med ökningen av beväpnade brottslingar som förevändning, utförde verkliga massakrer i Cité Soleil, det fattigaste området i Port-Au-Prince och ett fäste för Aristides anhängare.

Den 6 juli 2005 och den 16, 22 och 28 december 2006 gick man in med tunga automatvapen som genomborrade de enkla husen från sida till sida som om de vore gjorda av papper.

Jordbävningen.- Flera institutioner, inklusive Läkare utan gränser, påtalade att de amerikanska truppernas utplacering hindrade den akuta sanitära hjälpen i det första skedet. Den 21 januari meddelade Françoise Saulnier, det juridiska ombudet för Läkare utan gränser, att fem patienter hade avlidit på det fältsjukhus som organisationen hade upprättat. Mme. Saulnier sa att: "Operationer är en akut prioritet vid den här sortens katastrofer. Man har de första tre dagarna för att få ut människor ur rasmassorna, de tre följande dagarna för att genomföra de kirurgiska ingreppen och sedan kommer mat, tak över huvudet och vatten. Allt blandades ihop, omsorgen om människors liv försenades av att den militära logistiken (som kanske kan vara till nytta på den fjärde eller till och med så sent som den åttonde dagen) förlamade flygplatsen".

Enligt Saulnier så innebar de tre förlorade dagarna att man fick stora problem med infektioner, kallbrand och att man blev tvungen att göra amputationer som annars hade kunnat undvikas.

Säkerhetsrådets roll.- FN:s säkerhetsråd, som kan samlas på mindre än 24 timmar om ämnet är tillräckligt intressant för de stora makterna, dröjde en vecka med att ha ett sammanträde och det enda beslut som då togs var att man skulle öka på MINUSTAH:s insats med 8940 militärer och 3711 poliser.

När man i september 2009 i säkerhetsrådet diskuterade förlängningen av MINUSTAH:s mandat, var det flera diplomater som pekade på nödvändigheten av att ge en ny inriktning till missionen. Costa Ricas representant menade att det haitierna behöver är bättre framtidsutsikter och, för att kunna äta, en dynamisk jordbrukssektor.

Han undrade vad det var för mening med att till enorma kostnader fortsätta med en militarisering av MINUSTAH och ett återupprättande av Haitis militära styrkor när Haiti inte är under något hot utifrån och han menade att det var brådskande att övervinna det hinder som utgörs av strukturen på jordägandet. Men MINUSTAH fortsatte med samma, framförallt militära, inriktning.

Idag finns det i Haiti en militär makt som i relation till folkmängd och territorium är nästan lika stor som de trupper som finns i Afghanistan och Irak.

Höjningen av minimilönen som en tändande gnista? - Minimilönen på Haiti hade sedan maj 2003 varit fastställd till 70 gourde om dagen, det är 1,75 dollar, samma lön som man hade 1991 när Aristide ville höja den till 2,94 dollar. 2007 blev det en väldig inflation i Haiti som påverkade priserna på basvaror.

Med tanke på den inflationen så borde den industriella minimilönen ligga på mellan 550 och 600 gourde om dagen. Efter två års diskussion, godkände Haitis parlament i april 2009 en höjning av minimilönen till 200 gourde, det vill säga lite mindre än 5 dollar om dagen. Presidenten och den haitiska regeringen vägrade att beordra utförandet av den nya lagen.

Det uppstod då stora demonstrationer där studenter och arbetare krävde att lagen skulle efterlevas. Demonstrationerna slogs ner våldsamt av den haitiska polisen och MINUSTAH. Till slut i augusti 2009 fastställdes minimilönen till 150 gourde om dagen (ungefär 3,50 dollar).

En summa som är totalt otillräcklig för att kunna leva på det men samtidigt oacceptabel för monteringsfabrikerna. Det kan hända att denna ökning av minimilönen, åtminstone delvis, kan förklara ockupationen av Haiti av USA:s militära styrkor. Precis som var fallet med statskuppen 1991. (4)

Stöld och tillgrepp av barn. - Haiti har en lång historia av bortrövning av barn, illegala adoptioner och till och med välgrundade misstankar om handel med barns organ. Nu kan man konstatera många fall av överträdelser i "barns bästa intresse": bortrövningar av barn, uppsnabbade adoptionsprocesser och barn som har tagits från landet av vad som anges vara humanitära skäl.

Allt detta i brott mot Barnkonventionen, Konventionen om internationella adoptioner, och direktiven från FN:s flyktingkommissarie när det gäller skydd av barn i väpnade konflikter och naturkatastrofer och mot UNICEF:s rekommendationer.

UNHCR och UNICEF vidhåller att under sådana förhållanden som rådde på Haiti så bör man STOPPA adoptionsprocesser, inte inleda nya processer, vara försiktig med att kvalificera barn som föräldralösa och att istället kalla dem för "ensamma barn" tills man vet med säkerhet vad som har hänt med deras föräldrar och nära släktingar.

Och de insisterar på att man inte bör ta barnen utomlands, detta för att undvika att de förutom traumat med katastrofen dessutom tvingas gå igenom det trauma det innebär att separeras från den hemvana miljön och att familjeband bryts.

Efter jordbävningen tog Holland med sig 109 barn från Haiti som, vad det verkar, redan var inne i en adoptionsprocess, USA tog 53 barn till Pittsburgh för att "förbättra deras hälsa", fast det finns dokument som visar på att detta förenklar adoptionsprocessen för par som lever upp till kraven.

Det vill säga att vad man kan förstå av det är att dessa barn inte ens var på väg att bli bortadopterade. Frankrike har redan tagit ut mer än 120 barn i vad som verkar vara en "uppsnabbning" av adoptionsprocessen. Enligt en talesperson för UNICEF, Véronique Taveau, är den internationella organismens policy att lyckas återförena familjer till varje pris och av den anledningen uttryckte hon oro för några länders beslut att snabba på adoptionsprocesserna.

Också när adoptionsprocessen är klar så ska "de centrala myndigheterna i båda staterna se till att förflyttningen sker med stor säkerhet, under adekvata förhållanden och, när det är möjligt, tillsammans med adoptivföräldrarna eller de blivande adoptivföräldrarna", vilket indikeras i den 19 artikeln, andra kommentaren, i Konventionen om Internationella Adoptioner.

Det vill säga att under så dramatiska förhållanden som dessa, borde adoptivföräldrarna åka och hämta barnet som adopterats och inte vänta på det på flyplatsen.

För att sammanfatta så handlar det inte om att "hjälpa" Haiti (i verkligheten så har bara en liten del av de utlovade pengarna faktiskt betalats ut) utan om att respektera dess folk (bland annat genom att låta det vara det haitiska folket och inte OAS (Organisationen av Amerikanska Stater) som väljer vem som ska styra landet) (5), och att återlämna allt som kan återlämnas av de som man tagit från Haiti under 500 år.

Att återlämna det som tagits i pengar, i återskogning, i ett diversifierat jordbruk, i maskiner, i återuppbyggnad, sanitetsmaterial, etc.

-----------------------------

Flera artiklar av: Prensa indígena

• LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
• © 2008 LatiCe