Argentina: Bakifrån
Prensa indígena
LatiCes översättare: Lina Wendle
Argenpress- Den effektiva statliga beväpnade armen fortsätter att summera unga dödsfall genom den ihållande strategin att kassera det som är kvar av den sociala darwinistiska evolutionen.
Den provinsiella polisen skjuter på pojkar i förorter och kåkstäder som under årtionden lidit av utslagning, stigmatisering, märkta av den ärvda fördelningen som lett till att deras familjer levt i år av systematisk förstörelse. Pojkarna befinner sig knappt på stupets kant och försöker finna en balans inför deras ansträngningar som ofta misslyckas.
Ibland stannar de kvar vid samma kant vid stupet. Andra slutar upp eländiga och miserabla av crack och lim, de knackar på de sämsta sätt dörrarna till ett samhälle som har stängt dörren framför deras ansikten, inför lagen som leder till ungdomsfängelser med analfabeter och fattiga.
Guillermo Trafiñanco var 16 år och bodde i Lavalle, ett område som ligger utanför Viedma. I denna gryning för bara några dagar sedan ringde grannarna polisen. Nära skolan, sa den anonyma rösten , fanns tre barn som "andades in något med en påse över huvudet" och när de dök upp "hade en pistol".
Lavalle ligger fyra kilometer från centrum och skolan är den enda i detta fattiga slummområde. Skol bortfallet är högt. Ingen pratar om Lavalle i Viedma, förutom då en ung kille skjuts bakifrån och Lavalle fläckat av blod, korsar sina gränser och plötsligt nämns i den nationella pressen.
När de såg patrullen flydde två av pojkarna. Guillermo Trafiñanco hoppade över stängslet och flydde in i skolan. Han försökte gömma sig och de sköt honom bakifrån. Polisen sköt honom på nära håll. Hans magra kropp, hävd på förskolans gård, nedåt på marken. Han lyckades knappt hinna med att lukta på den cement som han bara för några få år sedan hade sprungit på, när han var liten, bräcklig och okuvlig.
Polissergant Silvano Meza som redan har några klagomål och stämmningar om misshandel, greps. Även om stadsdelen hotade med att gå ut på gatan bad pojkens manmma dem att stanna hemma. "Jag vill inte att flera ska dö", sade hon. I allas ögon fanns bilden av Bariloche.
Det skiljde dem bara en årstid, i vintras dog Alto Diego Bonnefoi oförklarligt av en polis kula som genomborrade hans rygg. Han var 15 år. I våras i Lavalle, låg Guillermo Trafiñanco fångad på marken där han kämpade för sitt liv. Han hann inte heller se elden inte heller poliserna. Han låg på rygg.
Han kunde inte försvara sig. Han var 16 år. De två dödades av polisen från Rio Negro området. Av en statlig väpnad arm, en stat som först övergav dem och lämnade dem utanför, som avfall i en container. Men de levde åtminstonde. De befann sig nära stupet. De skördade upproret på innergården med flackande ögon. Och dess uppror var oförutsägbart. Farligt.
Den provinsiella polischefen, Jorge Villanova bär på sina axlar Diego Bonnefoi, Nicolás Carrasco och Sergio Cárdenas död. Den 17 juni i San Carlos de Bariloche började sociala organisationer planera en demonstration som skulle starta från Lavalle. Medan det fanns grannar som också planerade en demonstration.
Men för att stödja polisen. I Bariloche försvarar en del av samhället också sina barn. Även om de ser dem som främmande. Även om de förkastar att även dessa barn är deras barn. Det som separerar dem är vilken sida av dörren som de befinner sig på. Att vara han som stänger den eller han som får den på näsan.
Som El "Condorito" Echenique, som dog i veckan av en kula från en polis kvinna som träffade hans revben. Han försökte stjäla en lastbil i staden San Luis. Han överraskades av polisen och han flydde. De trodde att han var på väg att ta fram en pistol då han sköts. Bakifrån.
El "Condorito" var redan dömd, säger de. Han var bara 17 år men tydligen gammal nog för att det närsomhelst skulle komma ett skott vid hans sida. Han bodde i övergivna järnvägsvagnar.
Flera artiklar av: Prensa indígena