Argentina – offer eller skyldigt?
Prensa indígena
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
Argentinas president Cristina Fernandez vid en presskonferens
i Casa Rosada (presidentpalatset), den 14 augusti 2014.
Bild: Casa Rosada.
Argentina. (IPS).– Illegitim skuld eller dålig styrning? Argentina står emot USA i den internationella domstolen i Haag eftersom en domstol i New York blockerade den betalning om vilken den argentinska regeringen kom överens med de allra flesta av sina fordringsägare; något som tyder på behovet av ett internationellt regelverk för länder som riskerar konkurs.
Ännu bättre skulle det vara med en hållbar ekonomisk plan för hela världen för att undvika statskonkurser.
Argentina föll ner i ett skuldhav efter år av Internationella Valutafondens (IMF) nyliberala politik. 2001 års allvarliga kris orsakade de största beloppen av inställda betalningar av statsskulder i världshistorien.
Det vore önskvärt med en förändring av regelverket beträffande nationell konkurs med en världsomspännande plan för att undvika att detta händer igen.
År 2005 omförhandlades skulden med de allra flesta fordringsägarna med i genomsnitt 70 procent, varpå följde en omstrukturering av argentinska obligationer år 2010.
Men de så kallade gamfonderna, fonder som sysslar med spekulationer och köper upp konkurshotade företag till vrakpriser och som köpt de argentinska statsobligationerna till nedsatta priser, krävde full betalning. Elliott Management-fonden tillhörande Paul Singer från USA, krävde under tio års tid att Argentina skulle betala nästan 1 300 miljoner dollars för statsobligationer.
Denna fond skulle få 300 miljoner dollar för det som de, enligt argentinska regeringen, betalat 48 miljoner för. De flesta långivare accepterade betalningen med en förlust på 70 procent, men Elliott Management skulle tjäna 600 procent på sin investering.
I juni 2014 avvisade USA:s högsta domstol överklagandet från en domstol i New York, ledd av domaren Thomas Griesa, som blockerade betalningarna för de övriga långivarna tills gamfonderna fick sin betalning.
Denna dom innebar för Argentina, enligt några bedömare, en ny partiell konkurs, vilken skulle vara den andra under detta sekel och den åttonde sedan 1827. Men Cristina Fernández regering menar att det inte finns något som inställda betalningar, eftersom pengarna har deponerats i en säker bank i juni, och det var detta belopp som inte överlämnades till fordringsägarna.
Den 7 augusti, begärde Argentina hos Internationella domstolen i Haag att denna ska vidta åtgärder mot USA för att lösa tvisten.
Vem bär skulden? De stora finansjättarna anklagar Argentina för dålig skötsel av ekonomin, men Buenos Aires pekar på hur man samvetsgrant följt alla löptider för återbetalning av de omförhandlade lånen.
Skulden ligger istället hos gamfonderna och hos USA:s lagstiftning, som insisterar på en orimlig betalning, fastän detta riskerar det internationella regelverket för att lösa skuldfrågan hos länder på obestånd.
Om långivarna inser att ett fåtal gamfonder kan orsaka uppskov med betalningar, är det föga troligt att det i framtiden kan nås överenskommelser för andra länder med ekonomiska problem.
Skulden ligger också hos IMF och det internationella banksystemet för att inte ha lagt fram förslag om en rättvis lösning för länder som står inför en konkurs.
Och på en mer grundläggande nivå, ligger ansvaret hos en världsordning vars bas är skuldsättning och som tvingar några länder till konkurs, som vore det ett matematikproblem. Som i musikleken med stolar, där reglerna är sådana att några deltagare hamnar utanför.
Det mesta av de aktuella pengarna förs in i och cirkulerar som krediter eller bankskulder. Skulderna med ränta växer alltid snabbare än utbudet, varför man alltid måste lämna tillbaka mer än det ursprungliga lånet har genererat.
Det finns aldrig tillräckligt med pengar för alla, såvida skulderna växer. Som ekonomen Michael Hudson har sagt, skuldsättningen växer exponentiellt tills det blir omöjligt att betala den. Landet ser sig tvingat till konkurs.
Dålig ekonomisk förvaltning eller illegitima skulder (deuda odiosa)?
Förutom att det inte är möjligt att återbetala, finns det ett annat argument som Argentina skulle kunna använda inför den internationella domstolen: "den illegitima skulden". Den skuld har också kallats olaglig eller avskyvärd; enligt denna teori kan man inte kräva tillbaka ett lån som togs upp av en regering mot landets intressen.
Flera länder har med framgång använt sig av detta argument, bland annat Ecuador, när president Rafael Correa i december 2008 förklarade att Ecuadors lån hade tagits av tidigare regeringar som var korrupta och odemokratiska.
Argumentet tillät att det sydamerikanska landet fick sin skuld nedskriven med 70 procent. I en artikel i Global Research i november 2006, utvecklade Adrián Salbuchi ett liknande resonemang för Argentina.
Han spårade grunden till landets problem till 1976. Då uppgick utlandsskulden till mindre än 6 000 miljoner dollar och motsvarade en liten del av BNP.
Den 24 mars detta år störtade en militär-civil diktatur den lagligt valda regeringen, ledd av María Estela (Isabel) Martinez de Perón, och utnämnde José Martinéz de Hoz till ekonomiminister, en man som hade nära kontakter med mäktiga intressen inom den internationella privata bankvärlden.
Med stöd av diktaturen förde Martinez de Hoz en destruktiv, spekulativ och olaglig ekonomisk politik och finanspolitik, vilket ökade statsskulden nästan åtta gånger till 46 000 miljoner dollar under några få år.
Allt var nära knutet till de stora internationella bankerna och oljeföretagen som vid denna tid var i stort behov av återanvända stora volymer "petrodollars", som skapats vid oljekriserna 1973 och 1979.
Detta kapital investerades inte vare sig i produktion eller i industriell infrastruktur, utan gödde spekulationerna på den argentinska finansmarknaden och lokala och internationella finanshajar, som utnyttjade de mycket höga räntorna i argentinska pesos som var bunden till en föga realistisk dollarkurs.
Salibuchi beskriver hur Argentinas statsskuld så småningom ökade till 200 000 miljoner dollar, av vilka större delen var "illegitim skuld" och inte borde betalas.
"Att tvinga den argentinska staten - det vill säga, det argentinska folket, att betala detta belopp betyder finansiellt folkmord. Argentina har det för närvarande svårt, med mer än halva befolkningen i fattigdom.
Det argentinska folket har rätt att försvara sina legitima intressen mot diverse multinationella och överstatliga aktörer, vilka med sin enorma makt direkt och/eller indirekt har vidtagit sådana åtgärder som ledde till problemet med statsskulden" enligt Salbuchi.
Utgiven av Kitty Stapp/ Översatt från engelska till spanska av Alvaro Ortega www.ipsnoticias.net
Flera artiklar av: Prensa indígena