Mord och brottslighet i staden Cúcuta
Colombia. Under år 2012 dog enligt statistik en medborgare var sjuttonde timme en våldsam död i Cúcuta. Under de två första månaderna detta året har 50 personer mördats. Det är sjutton fler än i 2011 och två mer än i 2012.
Genom dessa höga siffror av antal dödsfall exponeras det även att det finns olika typer av förhållanden som bidrar till utvecklingen och förstärkningen av brottsligheten. Dessa brott är därför de allvarligaste kriminella uttrycken.
Under de senaste femton åren har 7479 invånare i Cúcuta mördats. Följande borgmästares liv har gått åt spillo: José Gelvez (1998), Manuel Guillermo Mora (2001), Ramiro Suarez Corzo (2004), María Eugenia Riascos (2008), samt den nuvarande ledaren för staden Donarmis, Ramírez Paris Lobo (2012).
Man skall inte glömma att 1999-2004 var en period då vår stad leda av särskilt kritiskt våld där 4409 personer mördades. Detta var under en tid då paramilitära befälhavare kontrollerade allt från gårdarna i Puerto Santander.
Dessa förvaltningar hade en specifik sak gemensamt, att de blundade för detta pågående våld. Ingen utförde några allvarliga strategier för att förhindra denna tragedi. De förenade sig helt enkelt likgiltigt med dårskap.
De ansträngde sig aldrig för att kunna förstå att rätten till ett liv är en grundläggande rättighet. De visade inget intresse av att ta steget mot ett försvar inför detta. Och mycket mindre för att förstå att med effektiv kontroll av våldet och kriminaliteten hitta lösningar till stadens utveckling och välbefinnande för sina medborgare.
Genom systematiska mord och höga nivåer av straff fria attacker mot medborgare har den organiserade brottsligheten över tid utvecklats och stärkts. Det är bristen på strategier och beslutsamheten för att stoppa dessa kriminella aktiviteter som bland annat har lett till att paramilitärer och narkotikahandlare säljs som franchise brottslingar.
Stor del av de allvarliga situationerna av osäkerhet, våld och kriminallitet i dagens Cúcuta beror på inställningen stadens chefer hade under en lång period. Detta trots att regeringens uppmärksammande propaganda lyckades få såpass många som 63% av morden under dessa 15 år rapporterade, vilket inträffade under den demokratiska förre detta presidenten Uribes tid (2002-2010).
Det var framförallt under denna period när trångsynta langare och paramilitärer existerade. De var befälhavare över gott och ont, över liv och död. De kom att samarbeta öppet och deras brottsliga aktiviteter blev allmänt känt.
Denna skamliga och uppenbart olagliga situation utmanade funktionen av vår rättstat och skadade vår demokrati och även vår redan kraftigt brutna samhällstruktur. Särskilt de processer av social organisation som under årtionden uppstod genom beslutsamhet och uppoffringar.
Somliga kanske tycker att dessa saker tillhör det förflutna. Men allvaret i denna situation är att detta även idag är faktorer som möjliggör verksamheten för kriminella företag i staden och detta ökar inte bara osäkerheten hos medborgarna utan har även bildat en generell känsla av hjälplöshet och ett överlämnande av reglerna i olagliga strukturer som begår brott.
Det har även orsakat enorma skador genom att underminera förtroendet för offentliga intuitioner och soldariteten. Vilket har resulterat i att vissa människor inte ser någon vits i att ta försvar av medborgarnas och allmänhetens rättigheter.
Det är ingen tvekan om att morden inte bara behålls som uttryck för stadens våld och kriminalitet utan att det även har bidragit till utvecklandet av nya uttryck även om det är morden som kommer att fortsätta ses som de mest oroväckande. Dessa fortsätter att inträffa på samma sätt och vis och som ofta kräver unga offer i åldrarna 15 och 34 år.
Vi är övertygade om att demobilisering av de paramilitära grupperna skulle vara lösningen på mycket av våldet. Men siffrorna sedan december 2004 antyder att detta inte stämmer. Granskning av officiell statistik visar att under de senaste 8 åren har en person var 22:e timme dödats i vår stad.
Det är viktigt att kriminella företeelser och olagliga verksamheter i staden bör behandlas som pågående händelser. Det räcker inte att veta tidpunkten för en händelse, hur det går till eller hur offrets tillstånd ser ut. Man bör fördjupa sig i en detaljerad karaktär för varje mord. Det är nödvändigt att gå ut över individuella åtal och att försöka fånga varje enskild chef.
Man måste tyda och attackera källorna till finansieringen och nätverket som genererar alla typer av stöd, främst den offentliga och privata sektorn som omvandlar snabba pengar och gör olagliga vinster. En omfattande titt på problemet till osäkerheten kan leda till en utredning av alla de faktorerna som underlättar brott och olagligheter.
Flera gånger under de senaste åren har vi insisterat på behovet av att tillämpa ett förebyggande förhållningsätt till allmän säkerhet. Det finns förstås flera sätt att se på detta.
Villkoren och egenskaperna för de olika brottsliga företeelser som växer här har tydligen djupa kulturella rötter. Man skulle behöva starta ett långsiktigt arbete som överskrider statliga perioder, prioriterar strategier som genererar tillhörighet, solidaritet och nya värden. Kanske är detta det bästa sättet för att uppnå förändringar i det vardagliga beteendet hos medborgarna.
Men det är även nödvändigt att undanröja den gamla iden om att säkerhetsproblemen kommer lösas enskilt av polisen. Man måste ta upp frågor om våld och säkerhet med en överskridande strategiskt tillvägagångasätt med ämnesövergripande punkter på: utbildning, kultur, medborgarnas effektiva deltagande och lösningen på de sociala problem som föder de olagliga grupperna.
Det vi vill betona är behovet av att se på säkerhetsproblemen som ett mänskligt säkerhetsproblem och att ta framsteg mot att uppfylla befolkningens behov och rättigheter.
För att uppnå allt detta behöver vi inte bara ett starkt ledarskap, vilja och beslutsamhet. Utan även med avskildhet legitimera ett samtal till olika delar av staden som i första hand bör göras genom att känna på djupet av problemet med våld och brottslighet i städerna och naturligtvis att kartlägga en väg som kan leda till en vinst i kampen mot brott och olaglighet.
Annars kommer vi få fortsätta höra sirenerna som signalerar slutet på slutet av brotten i rike och lagvärvning. http://viva.org.co
--------------------------* Progress Foundations verkställande direktör
Flera artiklar av: Prensa indígena