Argentina: förbjudet att vara svart i La Plata
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
Argentina (Revista Quilombo). Förtryck, rasism och diskriminering av senegalesiska försäljare. I juni i år överfölls en grupp senegaleser som sedan flera år är bosatta i La Plata. Poliser och kommunens kontrollanter använde mycket våld; med käppar och pepparspray tog de ifrån försäljarna deras varuväskor.
Det är inte första gången som detta händer. Ulises Rodriguez publicerade en notis i journalisternas nättidskrift Cosecha Roja (Röd skörd) med följande innehåll: Oumar och de andra senegaleserna hade redan försökt allt: att få tillstånd, sälja i grupper, samla ihop sig till en marknad, gå med sina varor till barer och restauranger, till och med att betala mutor, som andra försäljare i La Plata i Buenos Aires-provinsen, gör.
Men kontrollanterna och polisen tar inte emot deras pengar, de vill ha deras väskor. De vill hellre ta deras ringar, armband, halskedjor och klockor som de säljer. Oumar kramar sin väska och säger "nej, snälla vän, nej" till mannen i ljusblå kortärmad skjorta som har en kommunikationsradio i högra handen och en mobiltelefon i bältet.
Från en vit pickup Chevrolet LUV, på vilken man ser på dörrarnas logotyp att den tillhör ett kontrollkontor på La Plata kommun, kommer ytterligare två män, en kortväxt med kulmage och en som går på tå. Den förste tar tag i en arm: ska du släppa, dj-a neger? Den andre sliter i väskan tills han lagt beslag på den.
Den som kom först sätter ett gult papper i händerna på Oumar, ett papper som han skrivit på mindre än två minuter. Männen stiger in i pickupen med väskan och försvinner på 42:a gatan. Luften är tung av likgiltighet vid den bakre ingången till terminalen. Mannen som säljer piratkopierade filmer, räknar efter hur många Läderlappen-filmer han har kvar.
Mannen som säljer kaffe och pasta från en vagn börjar prata med en taxichaufför som tar några glas mate med den som öppnar taxibilarnas dörrar. Oumar drar händerna genom sitt svettiga hårkrull, uttalar ord som ingen begriper, vänder blicken mot himlen. Han gråter över sin maktlöshet. Tio meter ifrån honom köper en man i polisonger à la Elvis från Pampas den senaste Darín-skivan.
Jakten på den svarte mannen. - Oumar är senegales och i sin väska har han med sig detsamma som många av sina landsmän, som bor i Argentina; billiga smycken. Han har bott nästan två år i landet och det är åttonde gången som man tar hans väska; fyra gånger var det kommunkontorets kontrollanter och de övriga gångerna polisen.
Den tredje gången gjorde han så mycket motstånd han kunde och slutade på polisstationen. Den gången kramade han sin väska hårt och började springa. Polisen förföljde honom på motorcykel och i bil. De trängde in honom i ett hörn, slog honom till marken och en polis sparkade honom.
Vid de åtta gånger som de tog ifrån honom hans varor, fick han aldrig tillbaka en enda ring. Men det värsta han råkat ut för tilldrog sig den 22 juni i år. Denna eftermiddag vid 9 och 48 (gatunamn), mitt i La Plata, misshandlades Oumar och sju av hans kamrater av poliser, kontrollanter samt av huliganer, supportrar till idrottsklubben Gimnasia med band till borgmästaren Pablo Bruera.
Med käppar, pepparspray och knytnävsslag tog de ifrån männen deras varuväskor. La Platas invånare som passerade stadens affärscentrum såg våldet från poliser, kontrollanter och insatsstyrkor.
"Märklig företeelse" . - El Día, La Platas tidning, konservativ, skrev: "Allvarliga incidenter i centrum i en operation mot den illegala handeln". Utan att nämna huliganerna, skrev man att huvudpersonerna i incidenten var "knallar, främst afrikaner, som säljer förfalskade varor".
I en artikel med titeln "Senegalesiska försäljare - en märklig företeelse", frågar sig tidningen: "Hur många är de? Vilka rekryterar dem och förser dem med kopierade varor?
Varför bosätter de sig aldrig i den stad de arbetar i, och varför kommer alla tillsammans från morgonen och fortsätter så till kvällen då ett tåg tar dem till någon del av Buenos Aires? Och ännu märkligare: varför är det en invandring utan kvinnor och barn?"
Som svar citeras en före detta kontrollant som hade uppdraget att undersöka attentatet mot den judiska kommuniteten AMIA och som åtalats för bedrägeri, Luis Vicat, som uttalar att "några tillhörde en organisation som sysslar med narkotikasmuggling från Afrika och under tyget i sina väskor är det troligt att de förvarar, inte flera ringar och armband, utan droger".
Vicat nämner att i sina väskor har de metamfetamin känd som crystal meth, världens dödligaste drog, också kallad "tick-tick", en sorts afrikanskt kokain, som här fått namn som glas, is eller kristall.
El Día utelämnar helt att senegaleserna bor i enkla pensionat i närheten av terminalen, som är belägen ungefär fem kvarter från dess redaktion. Många av dem har bott mellan fyra och fem år i La Plata och att döma efter hur de lever, så ger de droger som Vicat nämner, mycket små inkomster: de flesta delar små rum på tre gånger fyra kvadratmeter med två våningssängar, och har alla sina tillhörigheter staplade i hörnen. De har heller inte något guld, som många tror.
"Anklagelsen" - Efter misshandeln då sju av dem vårdades på Rossi-sjukhuset för kroppsskador och nervösa sammanbrott, tillskrev 35 senegaleser, Guido Carlotto, sekretariatet för mänskliga rättigheter i provinsen Buenos Aires, med anklagelser om de inträffade händelserna, vilka de menade att förutom vara våldsamma, också var "diskriminerande".
En rapport om invandrares rättigheter visar att alla de senegaleser som bor i La Plata har stoppats och anhållits av polisen minst en gång under de senaste 18 månaderna; därav blev fyra arresterade och förda till polisstationen och frigivna inom 24 timmar utan att ha blivit anklagade för något.
"Att vara svart afrikan och gå med en varuväska på gatan leder till att man stoppas av polisen; detta är ett tecken på rasprofilering" säger Chris Gruenberg, advokat från Colectivo Para la Diversidad , CoPadi (Kollektivet för mångfald, medlem i gruppen för immigranters rättigheter).
Maria Piovani, licenciat och chef för provinsen Buenos Aires Organisation för främjande av mänskliga rättigheter, tillägger att " det finns en tydlig diskriminering som hänger samman med rasism och en systematisk förföljelse av afrikaner".
Och om denne svarte man som går på gatan med en väska, istället för att sälja smycken, vore en kontorist som bär med sig dokument och en smörgås?
"Det som polisen och stadens kontrollanter företar sig i skydd av förbudet mot ambulerande försäljning, är fullständigt olagligt. De återlämnar aldrig det de beslagtar och mycket sällan går det till en anmälan, vilken bör göras med en översättare, eftersom de flesta inte talar spanska" tillägger Gruenberg.
Dagen efter misshandeln, skrev undersökningsdomaren César Melazo på twitter @CesarMelazo): " Ska senegalesernas klockor till pantbanken?" "Först", säger CoPaDi:s advokat "bad kontrollanterna och poliserna om mutor eller en klocka, idag sitter de med allt och är kedjans svagaste länk".
"Bortom myterna" - I La Plata bor sammanlagt 54 senegaleser, av vilka en är kvinna. Som papperslös återstår inga andra alternativ än som ambulerande försäljare. "Vi är bröder och solidariska med varandra", säger Billy, en av dem som talar bäst spanska. Han bor i en pension på baksidan av terminalen, delar rum med tre kamrater och det finns ytterligare fyra i rummet bredvid.
Billy bär en t-tröja av märket Lakers och fritidsskor av märket Adidas. I Dakar, Senegals huvudstad, har han fru och sex barn. Han använder det han behöver och skickar resten till sin familj. Sedan fyra månader, på grund av myndigheternas restriktioner beträffande dollarn, sänder han inte längre några pengar.
När någon saknar något får han hjälp av de andra, det kan gälla pengar, varor eller mat. "Det finns dagar", förklarar han, "då försäljningen inbringar lite mer och man kan lägga undan något, medan det andra dagar bara räcker till mat och hyra."
Senegaleserna kommer inte för att deras land befinner sig i krig eller för att de är politiskt förföljda. De är ekonomiska flyktingar, som historieprofessorn vi universitetet i Luján, Gabriel Santellán skriver i sin rapport: "Globaliseringens paradoxer: fallet med senegaleserna i Buenos Aires".
Billy och hans bröder är muslimer. De ber fem gånger per dag. Alkohol och droger är förbjudna. De tycker om peruansk mat eftersom dess smak liknar den afrikanska. Fastän de lever på existensminimum och går med en väska med varor från klockan åtta på morgonen tills fötterna inte klarar mer, är det något som är viktigt när de är i Argentina och som gör dem glada: kvinnorna. "De är goda och vackra", säger Billy.
Religionen tillåter dem som mest att ha fyra. Han visar med fingrarna och, trots allt, ler han igen.
Flera artiklar av: Prensa indígena