Mexiko kräver fred med rättvisa och värdighet på gatorna
Prensa Indígena
LatiCes översättare: Julia Tornberg
Desinformémonos, Mexiko City. Tiotusentals stormar torget. "Vi har fått nog av det eskalerande våldet, av politikerna från den dåliga regeringen, av att söka utbildning, av att det inte finns några jobb, av presidentens ensidiga politik, av apatin i samhället och av att de tror att de kan lura oss..."
Beväpnade med blommor, ballonger, flaggor, filtar och en tystnad som i graven (en symbol för smärta och protest emot den kritiska situation som landet står inför) - marscherade tiotusentals mexikaner från prästgården i Universitetsstaden till huvudstadens stora torg för att kräva ett slut på det våld som har orsakat "Felipe Calderóns meningslösa krig".
Barn, kvinnor, ungdomar och diverse organisationer besvarade poeten och journalisten Javier Sicilias inbjudan och gick samman med kravet " Inget mer blod". Bland organisationerna finns La Otra Campaña, Folkfronten för försvar av San Salvador Atencos jord, Cactus de Oaxaca och föreningen H.I.J.O.S.
Mesoamerikanska migrerande rörelsen och representanter från de regionala samordnarna för gemenskapens myndigheter (CRAC) - Närpolisen från berget och Costa Chica från Guerro, som för första gången under sina 15 år av existens marscherade i sina uniformer utanför sitt territorium.
I inledningstalet anspelade Sicilia tydligt på massdemonstrationen för Zapatistorganisationen för nationell befrielse (EZLN) som samlades på hans uppmaning den sjunde maj i San Cristobal de las Casas: " Detta skräckbebodda hus är inte männen och kvinnorna från bergen i söders hus - från de mayabefolkningarna förankrar de sitt ord i nationen - och så många andra som har påmint oss om värdigheten, vilket det är. På vägen mot Plaza de la Constitución fick en stor andel av medlemmarna, av vilka många var anhöriga till offer för den okontrollerade våldsvågen, ta emot mycket uppmuntran och stöd i form av vatten, frukt och ljud från signalhorn.
Även ord av uppmuntran och solidaritet för dem som har förlorat ett barn, en vän, en pappa eller en syster. Alla är människor med ansikten och historia vilka regeringen har förbundit sig i att blankt kalla "indirekta förluster".
Luis, en av många tusen marscherande ungdomar och statsvetenskapsstuderade vid Universidad Nacional Autónoma i Mexico, sa: " Vi har fått nog av det eskalerande våldet, av politikerna från den dåliga regeringen, av att söka utbildning, av att det inte finns några jobb, av presidentens ensidiga politik, av apatin i samhället, av att de behandlar oss som idioter och av att de tror att de kan lura oss."
Efter att ha omgetts av plakat med slagord som "Nu räcker det!" "Inga fler dödsfall!" "Vi har fått nog!" "Liv åt livet, död åt döden!" "För fred!" "För ett värdigt liv!", och mitt i applåderna skrik som "De är inte ensamma!". Det uråldriga ljudet av den aztekiska snäckan, marschen, som var planerad att anlända till torget klockan två på eftermiddagen, blev mycket försenad på grund av det stora antal människor som tillkom på vägen.
Till slut tog de sig fram till torget, lite efter klockan fyra på eftermiddagen. Iklädd sin uniform som identifierar honom som medlem i Närpolisen från Guerrero, autonoma erfarenhet som underifrån och utan medverkan av regeringen, lyckades minska brottsfrekvensen i Costa Chica och Montaña de Guerrero.
Pablo Guzmán Hernández förklarade att CRAC:s närvaro i denna mobilisering är för att "vi vill sympatisera med Sicilia eftersom vi tror på det civila samhället. Det mexikanska folket bör ingripa och ta tag i hela landet. Problemen svämmar över och det är nödvändigt att byarna och stadsdelarna tar ett större ansvar.
Stortorget i Mexico fylldes från ena änden till den andra av tiotusentals personer från olika stater i den mexikanska republiken, och alla med samma krav: Att få ett slut på militariseringen av landet, stoppa kriget som ingen hade bett om och som har krävt så många liv, och återuppta freden.
Medan Olga Reyes och Patricia Duarte, från Chihuahua respektive Hermosillo, sammankallade till en nationell pakt angående bland annat straffriheten i landet, samlades folkmassorna på torget och skrek gemensamt: "Bort med Calderón!"
För att vända sig till de närvarande, sa Javier Sicilia vars son blev mördad i mars tillsammans med andra ungdomar att: " Om vi har gått och kommit hit i tystnad beror det på att vår smärta är så stor och så djup och skräcken som den kommer från är så enorm att vi inte längre har ord att säga(...)
Men denna smärta ska vi inte omvandla varken till hat eller till mer våld, utan till en hävstång som kan hjälpa oss att återinföra kärleken, freden, rättvisan och värdigheten. Vi tror fortfarande att det är möjligt för vår nation att återfödas och lämna sina ruiner bakom sig, vi ska visa herrarna av döden att vi står upp och att vi inte kommer att vika ner oss utan försvara detta lands alla söner och döttrars liv.
Den som sammankallade till marschen, och som under sitt tal krävde sekreteraren för folksäkerhet Genaro García Lunas avgång, frågade sig: "varför har vi tillåtit Calderón att skicka ut sin armé på gatorna? Och när och var förlorade vi vår värdighet?"
Torget tystnade helt efter att poeten Javier Sicilia bett om fem tysta minuter " till minne av våra döda, ett samhälle fyllt av brottslighet vilken staten inte bryr sig om, och som ett tecken på sammanhållning och värdighet i våra hjärtan som uppmanar alla att återskapa nationen".
För att avsluta akten läste poeten David Huerta upp sin dikt "Mot väggar", men oförklarligt nog började katedralens klockor att ringa vansinnigt vilket ledde till ytterligare förvirring och ilska hos demonstranterna som vända mot kyrktornet plötsligt började skrika: "Pedofiler, pedofiler!"
Kyrkklockorna kunde överrösta Davids röst, men inte kraven från folket som förra torsdagen lämnade staden Cuernavaca och i morse startade från Universitetsstaden med huvudstadens torg som mål. En sju timmars promenad till vilken tiotusentals personer anslöt sig till och vars behov inte heller kunde tystas ned av kyrkklockorna "eftersom vi har fått nog av allt blod, så mycket orättvisor och straffrihet".
Adrián, en jonglör som tjänar sitt livsuppehälle i Mexico City, sammanfattade den allmänna känslan: "Vi har fått nog av korruptionen som har funnits i så många år och av detta nyliberala system som man har importerat från andra ställen. Vi marscherar för att markera olagligheten och korruptionen och för att berätta att vi vet vad som pågår i landet". Och "för att det är värt det", sa Valentina, från HIJOS.
Flera artiklar av: Prensa Indígena