Latinamerika/Karibien: Den extrema fattigdomen ökar
LatiCes översättare: Cecilia Wenberg
Kvinnor drabbas mest av fattigdom i Latinamerika
Foto: Oxfam Internacional
Mer än 10 % av regionens befolkning lever under extrem fattigdom utan tillgång till grundläggande varor och tjänster.
Den extrema fattigdomen i regionen har nått sin högsta nivå under ett decennium, vilket påverkar 62 miljoner människor. Detta utgör 10,2% av den totala befolkningen i Latinamerika och Karibien, enligt rapporten "Panorama Social de América Latina 2018", som publicerades av Comisión Económica para América Latina y Caribe (CEPAL) den 15 januari. Den allmänna fattigdomsnivån, mätt efter inkomst, har legat kvar på 184 miljoner människor (vilket utgör 30,2% av befolkningen) från 2017.
Studien omfattas av granskningar av den metod som CEPAL använde för att uppskatta monetär fattigdom, nya mätningar om funktionell ojämlikhet, sociala utgifter, dubbelarbete och social integration, vilket återspeglas i skriften ” Medición de la pobreza por ingresos: actualización metodológica y resultados", som publicerades 2018.
I prologen av skriften betonar Alicia Bárcena, verkställande sekreterare för CEPAL, att "fattigdom är en extrem manifestation av ojämlikhetens olika aspekter. Det mest alarmerande, som visar sig i de sociala skillnaderna, är saknaden av monetära medel för att kunna nå en välmående nivå av human dignitet. I och med detta koncentreras misären i tillgången till varor, grundläggande service och socialt skydd. Dessutom brister det i deltagandet i.
Samhällets grundläggande spelrum. Ojämlikheter och fattigdom ger upphov till incitament för innovation och investeringar i länderna, vilket resulterar i en ineffektivitet i utvecklingsprocessen."
Trots att det i 2000-talets början gjordes viktiga framsteg i minskningen av fattigdomen och ojämlikheter i regionen, har det varit motgångar de senaste tre åren, särskilt när det gäller extrem fattigdom, påpekar CEPAL. Ett faktum är att "det tänder upp varningssignaler, särskilt i regionalt sammanhang med låg ekonomisk tillväxt och djupa demografiska omvandlingar samt på arbetsmarknaden".
Osäkra anställningar och låga löner
Genom att analysera de länder med störst fattigdomsminskning mellan åren 2012-2017, så fann CEPAL att "i Chile, El Salvador och Dominikanska republiken var en ökning av arbetsinkomsten i låginkomsthushåll den anledningen som bidrog mest till minskningen, medans i Costa Rica, Panama och Uruguay var den viktigaste faktorn att låginkomsthushåll hade tagit emot pensioner och överföringar ".
År 2016 var 41,7% av befolkningens arbetsinkomst lägre än minimilönen i deras länder, en andel som uppgick till 48,7% för kvinnor och 55,9% hos ungdomar mellan 15 och 24 år, stigande till 60,3% i fallet med kvinnor i samma åldersintervall.
"År 2017 fortsatte kvinnornas andel av arbetsmarknaden att vara lägre än den för män, 50,2% respektive 74,4%, medan kvinnors arbetslöshet samma år (10,4%) var över männen (7,6 %). Mer än hälften av de sysselsatta kvinnorna (51,8%) är anställda i branscher med låg produktivitet och 82,2% av dessa arbetsgivare är inte anslutna till eller bidrar till Pensionssystemet, betonar CEPAL. I Latinamerika så utförs dessutom 77 % av det obetalda arbetet, främst i hemmet, av kvinnor.
"Utan lämplig politik som behandlar viktiga frågor som utbildning och sysselsättning av kvinnor inom vetenskapliga områden (teknik och matematik), som bidrar till att undvika tillfälliga jobb och som främjar ansvaret i vårdsektorn, så förlorar kvinnorna inte bara framtidsjobb, utan de löper även risk för erfarenhetsluckor för att få bra arbeten”, avslutar skriften.
CEPAL krävde ett "genomförande av universell politik, känslig för skillnader för att stänga åtkomstluckorna som påverkar olika grupper av befolkningen, såväl som erkänna scenariot av nya och gamla risker som påverkar samhället i dess set ".
”Det är nödvändigt att utveckla och stärka den offentliga politiken för socialt skydd, som omfattar åtgärder för social och arbetskraftsintegration, liksom en omfördelande politik när det gäller inkomst, säger organisationen. För detta är det grundläggande att skydda och bevara sociala utgifter, stärka sociala institutioner och sysselsättning och att ägna särskild uppmärksamhet åt de orsaker som leder till fattigdom och utslagning, vilket oavsiktligt påverkar barn, ungdomar och unga kvinnor i produktiv ålder liksom ursprungsbefolkningen och människor av afrikansk härkomst.
Flera: Nyheter