Det var inte vårt krig
Noticias Aliadas
LatiCes översättare: Lisa Jerkander
En av de saker som starkast framträder från massakern i El Salado är att paramilitärerna handlade på mycket olika sätt gentemot män och kvinnor. De flesta män blev utvalda godtyckligt, medan de kvinnor som torterades offentligt och sedan avrättades, däremot blev utvalda utifrån den ledande roll som de hade i samhället.
Anhöriga av de avrättade i El Salado
Bild: Susana Abad
Våld mot kvinnor är ett vanligt, utbrett, systematiskt och osynligt vapen i samband med den väpnade konflikten i Colombia. Detta bevisades i de dokument och utredningar som lades fram inom den andra Veckan för att Minnas, som genomfördes mellan den 13 och 25 september i Cartagena. Så är fallet med rapporten "Massakern i El Salado: Det var inte vårt krig", som togs fram av Grupo de Memoria Histórica (Gruppen för historiskt minne; HM) inom Comisión Nacional de Reparación y Reconciliación (Nationella kommissionen för upprättelse och försoning). Den handlar om avrättningen av 52 män och åtta kvinnor som begicks av 400 paramilitärer, vilka lydde under ledare kända som "Amaury", "Tigre" och "Cinco Siete", mellan den 16 och 21 februari 2000 på lantgården El Salado, som ligger i den nordostliga colombianska regionen Montes de María mellan provinserna Sucre och Bolívar.
Dokumentet "försöker ge offrens orättvisa lidande ett ansikte, och försöker få det nationella och internationella samhället som inte direkt är berörda av den väpnade konflikten att besegra rutiniseringen av minnet av dem", sa Gonzalo Sánchez, ledare för MH, till Noticias Aliadas.
Rapporten sammanställer i 15 utredningsspår massakern "som är en del av den mest ökända och blodiga upptrappning av massivt våld som genomförts av paramilitärerna i Colombia mellan 1999 och 2001. Under denna period materialiserades denna våldscyklon i 42 massakrer med 354 dödsoffer, bara i regionen Montes de María", tillade Sánchez.
I dessa massakrer uppfylldes de påståenden som togs upp i rapporten som den humanitära organisationen Oxfam Internacional presenterade den 9 september. Den hävdar att "under de nästan 50 år av den väpnade colombianska konflikten har sexuellt våld använts som krigsföringsvapen av samtliga väpnade grupper (statliga militära styrkor, paramilitärer och gerillatrupper). Syftet är att sprida skräck i samhällena genom att använda kvinnorna för att uppnå militära mål. Men det används även som en form av tortyr och straff, som kontroll över befolkningen, som en metod för att införa järnhårda regler för uppförande, som hämnd- och påtryckningsmetod eller som ett verktyg för att skada eller skrämma fienden".
Selektiva avrättningar
Under underrubriken "Terrorn ur könsperspektiv", avslöjar rapporten att "i det provisoriska registret över 2500 massakrer, som upprättats av MH för perioden 1982-2007, har 74,2 % av dessa endast manliga offer. 25,7 % är blandade. Av dessa har massakern i El Salado. en särskild relevans ur könsperspektiv, pga. det mycket stora antalet kvinnliga offer (åtta) i jämförelse med majoriteten (83,3 %) av våldsdåd av denna karaktär med blandade offer som räknar med en eller två kvinnliga dödsoffer".
"En av de saker som starkast framträder från massakern i El Salado är att paramilitärerna handlade på mycket olika sätt gentemot män och kvinnor. De flesta män blev utvalda godtyckligt, medan de kvinnor som torterades offentligt och sedan avrättades, däremot blev utvalda utifrån den ledande roll som de hade i samhället", säger María Emma Wills, statsvetare och ansvarig för Genus- och Krigsminnet i rapporten från MH, till Noticias Aliadas.
Hon tillägger att "en andra sak är att en ung flicka som anklagades för att ha en känslomässig och sexuell relation med en gerillaledare i området inte bara blev mördad, utan hennes döda kropp skändades också. Det var för att förödmjuka fienden".
Kvinnlig paramilitär uppmuntrar våldtäkter
Wills framhäver att "vid de isolerade våldtäkter som förekom i El Salado uppmuntrade en kvinnlig paramilitär dessa handlingar. Detta visar att i krig skapar de väpnade aktörerna identiteter som förstör de möjligheter till könssolidaritet som skulle kunna finnas under andra omständigheter".
"Min mamma var 48 år. De var överdrivet grymma mot henne, eftersom hon var en kvinna som för hennes mördare representerade de mödrar som konfronterade och trotsade dem för att försvara sina barn. De torterade och dödade henne på det öppna torget" berättar Jorge Tapia, en lantbrukare som även förlorade sin far i massakern, för Noticias Aliadas.
"Avrättningarna och tortyren drabbade män och kvinnor, medan våldtäkterna och de sexuella övergreppen endast riktades mot kvinnliga offer. De flesta kvinnor som avrättades på det öppna torget blev, på liknande sätt som männen, slagna, bundna med rep och knivstuckna, men det fanns en betoning på sexualiteten när paramilitärerna syftade på dem. Deras förolämpningar och skrik riktade in sig på det intima liv som de delade med 'fienden'", står det i rapporten.
Och fastän "det finns vissa likheter i det våld som utövas mot kvinnor i krig, är mönstren inte desamma. Det finns skillnader (mellan gerilla och paramilitärer och även mellan paramilitärgrupperna själva) när det gäller sättet att behandla kvinnans kropp, och därför kan man inte generalisera", menar Wills. Hon säger att hon hoppas att man i mars nästa år ska kunna överräcka en rapport "som endast kommer att handla om minnen och genus i den karibiska regionen och som kommer att finna de omständigheter som kan förklara denna variation".
Flera artiklar av: Noticias Aliadas