Andres Soliz Rada och Roger Ortiz Mercado uppmanar till enhet i Bolivia
Före detta olje- och gasministern, Andrés Soliz Rada, född i La Paz, och före detta ambassadören i Argentina, Roger Ortiz Mercado, född i Santa Cruz de la Sierra, båda tidigare i Evo Morales regering, uppmanar till enhet i Bolivia genom ett meddelande som sänts ut idag och lyder som följer:
Andrés Soliz Rada och Roger Ortiz Mercado, från östra och västra Bolivia förenar vi våra röster för att skicka ut ett meddelande till alla bolivianerna i hela republiken om enighet och hopp och uppmanar dem att försvara det bolivianska arvet.
Detta meddelande riktar sig till alla utom de som går i imperialismens ledband och de ONG som vill splittra oss. Det vill nå fram till alla de som känner sig delaktiga i vår historia, som i ljus och skugga skapats under de 183 år republiken funnits.
Nu när Bolivias själva existens är hotad genom rasistiska tal som gör oss till främlingar för varandra från fundamentalistiska indianister och separatister, vill vi understryka att det bolivianska folket inte alls måste välja mellan dessa utifrån kommande strömningar som vill förstöra
Bolivia
Man måste inte tvunget välja mellan den indianistiska idén om autonomi, som genom finter fick med 36 "nationer" som egentligen inte existerar i Statens nya politiska konstitution (NCPE), och pseudo-autonomister från den separatistiska oligarkin i "Media Luna", som vill dela upp Bolivia i en konfederal nation bestående av två delar.
Det finns de som tror att det är möjligt att sudda ut det nationella och latinamerikanska tanken Carlos Montenegro, Augusto Céspedes, Sergio Almaraz Paz, René Zavaleta Mercado, José Ortiz Mercado och Marcelo Quiroga Santa Cruz och oligarkerna och eurocentristerna som föraktar vårt indianska och mestis-arv.
Det finns de som maskerade bryter sig in i bostäder under gryningstimmarna och för bort gripna till polisceller i La Paz från olika platser i landet, p g a verkliga eller påstådda brott som begåtts utanför jurisdiktionen, de som massakrerat bönder i Pando och förödmjukat indianer i dörren till Casa de la Libertad i Sucre.
Det finns de som ostraffat lynchar människor, offentligt hugger halsen av hundar för att sätta skräck i sina politiska motståndare, hotar och överfaller journalister, uppmuntrar attacker mot gruvkooperativ, hotell och privatbostäder och de som sätter eld på offentliga kontor, ockuperar flygplatser för att hindra att presidentens flygplan landar och pryglar indianer, poliser och militär och som har gemensam nämnare har arrogans och rashat
Det finns de som försummat Bolivia, förvanskat dekretet att nationalisera oljan och gasen och förvandlat YPFB till krigsbyte för det styrande skiktet, för att skapa fördelar inför valet men berövar strategiska statliga företag deras startkapital och nyliberaler som lagt ner dem och felaktigt kallar det "kapitalisering", något Sánchez de Lozada gjorde sig skyldig till.
För Fosterlandests Enighet
Vi är övertygade om att våra förfäders själar är med oss i denna uppmaning. Från Tupaj Katari, Vicenta Juaristi Eguino och Pedro Domingo Murillo, till Pablo Zárate Willca, Andrés de Santa Cruz y Calahumana och Franz Tamayo i La Paz.
Från Cañoto, Ana Barba, Mercado och Apaiaguaqui Tumpa till Germán Busch. Enrique Finot, Angel Sandoval, Dionisio Foianini, Humberto Vásquez Machicado och José Ortiz Mercado. Alla Bolivias älskade söner födda i Santa Cruz.
Vi vill vi bara helt kort påminna om hjältinnorna från bergen, de från Cochabamba Gualberto Villarroel, Carlos Montenegro, Augusto Céspedes, Sergio Almaraz Paz, Juan José Torres och Marcelo Quiroga Santa Cruz, bröderna Katari från Potosí, liksom Carlos Medinacelli och Bernardino Bilbao Rioja. Människor från Tarija Moto Méndez y Uriondo, från Chuquisaca Juana Azurduy och Manuel Marzana, från Oruru Sebastián Pagador och René Zavaleta Mercado, general Alfredo Ovando Candia, från Pando, liksom Carmelo Cuellar Jiménez från Benin.
Vårt engagemang för Bolivia gör att vi kan fordra försvar av den nationella integriteten, för att omintetgöra alla former av utestängning som fortfarande gör att våra ursprungskulturer diskrimineras och stärka byggandet av nationalstaten, genom att ta till vara det bästa från revolutionen, allt från nationaliseringarna av gas och olja, från 1952, installationen av statliga gjuterier, fortfarande inte avslutade byggen av vägar, järn- och vattenvägar och flygplatser. Hjältemodet hos dem som deltog i kriget för vattnet och dem som avsatte Sánchez de Lozada. Allt detta var möjligt eftersom ursprungsfolken och mestiser stod enade och inte genom en indianistisk sekterism.
Den kamp som förs av hundratals patrioter som kämpade och kämpar ärligt och modigt för en effektiv politisk, ekonomisk och administrativ decentralisering av republiken är också vår, med dem identifierar vi oss. Allt det som nämts måste fördjupas, utan att splittra Bolivia i regioner som står mot varandra eller i 36 indianska nationer som inte existerar.
Att bevara fosterlandet är ingenting som sker spontant. Än mindre om vi står inför enorma splittrande krafter, förkroppsligade i utländskt kapital och indianistiska fundamentalister infiltererade i Rörelsen för Socialism (MAS).
Det bolivianska folket måste stärka sin nationella enhet till att bli ett geopolitiskt bindande förhållande i Sydamerika. Bolivia ska inte upplösas. Tvärtom, kommer det att leva i nuet och i framtiden som en del av det bolivarianska fosterland våra föregångare drömde om
Flera artiklar av: Andres Soliz Rada
Flera artiklar av: Roger Ortiz Mercado
Kommentarer
Jag har fått lära mig att historien bland annat skulle hjälpa oss att inte upprepa samma misstag som i det förflutna och för att vi, som sociala arkitekter, skulle kunna bygga ett bättre nu och en bättre framtid. Åren går och det verkar som människan aldrig lär sig.
I denna tid präglad av kommunikation och allianser tror jag att Bolivia måste använda en annan sorts "vapen", för att uppnå FRED och ENIGHET. Jag har lyssnat på människor som lever i Bolivia och talar om envishet, rasism, konfrontation.
Konfrontationen är lika gammal som historien själv, från den mellan Kain och Abel fram till idag, på 2000-talet, fortfarande ställs människa mot människa, sin like.
Det verkar som om ingen märker att Bolivia har ett Folk, personer som uthärdar landets verklighet och där det verkligen inte verkar som man kan andas demokratins luft.
Jag anser att det är ett mentalt problem. Sinnen som är fängslade i det gamla, fast förankrade i sådant de borde släppa för att ta sig till nya hamnar. Ett splittrat hem överlever inte utan dukar under.
FREDEN föds i hjärtat på varje människa, det är en attityd; det är en attityd av vilja till dialog genom TOELRANS och RESPEKT, inför dem som inte tycker som jag eller de som är annorlunda än jag.
Med all respekt önskar jag att Herr president Evo Morales och alla de som har med nationens öde att göra lugnar sina personliga begär och tänker och handlar enligt Folkets verkliga röst, den som ropar högt efter en gynnsam FÖRÄNDRING.
Med en systerlig hälsning till er från
María Victoria Eraso
Rosario
Argentina