Chile: Den XXI århundrades beväpnade neoliberalism
Revista Web de Análisis y Opinión E'a, Paraguay
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach
Så som under Pinochets diktaturs värsta tid, drunknar nu igen Chiles folk i mordens, försvinnandens och förtryckets svarta natt när militärerna ger sig på dem.
Det berodde förvisso inte på slumpen att neoliberalismen föddes i Pinochets stenhårda diktaturs sköte. Detta ekonomiska system har behov, i syfte att överleva och genomföra sina impopulära åtgärder, av att militärerna utövar all sin skoningslösa makt mot folket.
Detta var uppenbart då på 70 och 80 tals Chile och det är lika uppenbart nu på Sebastián Piñeras Chile i det XXI århundrade.
Trots att nyhetsmedierna talar om att protesternas början ägde rum för två veckor sedan, när hundratals gymnasieelever plankade på tunnelbanan som en protest mot prishöjningen på resebiljetterna, blir den sanna berättelsen det som tusentals chilenare påpekar: Krisen började växa för länge sen när i samma takt som pensionerna och lönerna blev sämre och sämre blev utbildningskostnader på privata skolor, sjukvården, bostadshyror, bensinen och elen dyrare och dyrare och även så med skenande levnadskostnader, privatiseringen av vattenservicen och den orimligt höga vägskatten.
Alla dessa sociala krav som ställdes av vanligt folk utan någon som helst inblandning av politiska partier eller sociala organisationer kom till ytan efter att polisen utövade våld både mot gymnasieeleverna och övriga demonstranter i Santiago och andra städer i landet.
Förra veckoslutet kungjorde Piñera undantagstillstånd och satte militärerna att rensa gatorna av demonstranter och annonserade att det rådde krigstillstånd men i söndags tog han tillbaka prishöjningen på bensinen i ett försök att avaktivera protesterna. De sistnämnda ökade i stället i hela landet samtidigt som militärerna härjade våldsamt fritt och begick otaliga övergrepp som enligt CIDH (Interamerikanska kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna, övers. anmärkning) resulterade i 42 dödsfall, 12 våldtäkter mot kvinnor, 121 försvunna och vittnesmål om tortyr i tusentals.
Men det finns turligt nog en stor skillnad mellan Pinochets och Piñeras Chile. Idag har nästan alla medborgare smartphones med kamera och kan på så sätt kringgå den mediala tvångströjan om vad militärerna verkligen håller på med. Till exempel publicerades i de sociala nätverken bilder som visar hur militärerna avrättar obeväpnade personer när de kastar en person ner från en pickup och skjuter den liggandes på gatan, hur folk dras med våld ur sina hem och försvinner sen, hur de själva sätter eld på banker, mataffärer och barrikader för att ge sken om att det är demonstranterna som gjort det.
Igår tisdag, efter att utegångsförbudet trätt i kraft, annonserade Piñera genom alla stora mediebolag i ett försök att släcka protesterna: En höjning av pensionerna, en höjning av minimilönen med 350 pesos vid heltidsanställning, en minskning att medicinernas pris, skapandet av en laglig mekanism som stabiliserar elavgifterna och skulle ta bort den nyligen införda höjningen på 9,2 %, ökad skatt för höginkomsttagarna, en minskning av riksdagspolitikernas arvoden samt en reducering av deras antal, en löneminskning bland offentliganställda med höga löner bland annat.
Efter annonsen faller både natten och ovissheten över Santiago. Militärernas gevärsmynningar har gatorna under kontroll. Men i hemmen gör folket fortfarande motstånd med sina envisa, oavbrutna "cacerolazos" (kastrullkonsert, övers. anmärkning).
Med morgonens gryning kommer folket att ge sig ut på gatorna igen och kommer att visa vad de tycker om det Piñera kom med i sitt tal kvällen innan.
Flera: Nyheter