Berättelse om El Salvador genom sina kvinnor (Del 3)
Margarita Jacobo har levt ett hårt och tröttsamt liv. Hon har under åren levt i exil i Honduras i nio år och förlorat 12 av sina 13 barn. Idag bor hon i La Canoa och sköter hemmet medan hennes barnbarn Victor studerar på högstadiet.
Det ljusa tegelhus som Margarita Jacobo och barnbarnet Victor bor i idag byggdes av den internationella organisationen CHF som hjälpt många familjer i La Canoa med boende. Innan hade de bott i ett skjul, då de inte haft råd att bygga sig ett riktigt hus.
- Vi är tacksamma över att så många hjälpt oss, säger Margarita och Victor samstämmigt.
Margarita Jacobo är ursprungligen från Morazán i nordöstra El salvador nära gränsen till Honduras. Där hade hon och hennes make en egen tomt där de bodde med sina barn fram till inbördeskriget. Fyra av hennes fem söner valde att gå med i guerillan och själv flydde hon till Honduras med majoriteten av invånarna i hembyn. Tiden i flyktinglägret beskriver hon som hård, men också som en tid av solidaritet.
- Vi fick inte gå utanför lägret, vi var instägda hela dagarna. De få män som fanns hämtade ved att elda och odlade grönsaker. Vi kvinnor lagade mat i grupper och hjälptes åt med arbetet, säger Margarita och minns tillbaka.
När Margarita återvände till Morazán, fanns där inte mycket kvar att leva för. Sönerna som gått med i guerillan hade stupat och fattigdomen i regionen var påtaglig. När hon hörde att exil-salvadoraner tagit över mark i La Canoa valde hon att flytta dit.
- Men tyvärr kom vi för sent. Marken var uppdelad och vi fick ingenting. De pengarna vi fick av försäljningen av vår tomt i Morazán gick till att köpa en ny tomt här, berättar Margarita.
När ANADES började arbeta i byn hade Margarita ett stort behov av att ha tillgång till mat. Med hjälp av familjesolidaritetsprogrammet har hon kunnat köpa kor som med tiden fått kalvar. Idag är de inne på tredje generationen av kor.
- Att vara fattig innebar tidigare att man skulle dö. Jag känner mig lugnare och säkrare nu. Vi har inte mycket men vi har åtminstone alltid mat. Det gynnar verkligen att ha djur, om jag säljer en ko får jag pengar att köpa majs och gödsel för, förklarar Margarita.
César Gomez förklarar varför Margarita valdes ut till att delta i programmet:
- Margarita har ett barnbarn att ta hand om. Hans studier har varit viktiga för oss på ANADES och en del av det ekonomiska stödet hon får går direkt till Victors utbildning, i form av skolkläder, material och skolavgifter. Vi hoppas även att vi kan fortsätta stödja honom i framtiden.
Även Margarita tycker det är viktigt med Victors utbildning. Hon hoppas att han lär sig mycket i skolan så att han en dag kan bli lärare eller något annat betydelsefullt. Victor har hon tagit hand om sedan han var tio månader gammal.
- Min farmor är en kärleksfull person. Hon tycker om att ge kärlek till andra, säger Victor och ler generat.
Själv drömmer Victor om att fortsätta studera och vill bli läkare och hjälpa andra när han blir stor.
- Jag hoppas att det blir möjligt. Jag ska söka stipendier, men man vet aldrig om framtiden. Jag hoppas åtminstone att hjälpen vi fått tillåter oss att bli självförsörjande, säger Victor med ett leende.
Flera artiklar av: Liinu Diaz Rämö