Berättelse om El Salvador genom sina kvinnor (del 2)
Livet är vackert på ett sätt, svårt på ett annat. Men vi går alltid vidare med Guds hjälp. Ibland vill man göra något, men har inte råd. Ibland ber barnen om något, men man kan inte ge dem det. Men med lite tålamod kan man uppnå allt.
Benita Rodriguez är 45 år och bor i San Nicolás, en liten by i mitten av det lilla Centralamerikanska landet. Huset som hon och hennes familj bor i byggdes av ANADES år 2002. Innan dess bodde hon i ett plastskjul, som förstördes i samband med de två jordskalv som 2001 dödade 315 personer runtom El Salvador.
- Då förstod jag att vi behövde ett stadigare hus. Vi behövde ett riktigt hus och det fick vi av ANADES. Det blev också ett stort stöd i en tid då jag precis förlorat ett barn, det är jag väldigt glad för, säger Benita.
Korna, kylskåpet, tvättstället, taket och sängen är några av de saker hon kunnat unna sig och sin familj tack vare Familjesolidaritetsprogrammet. Benita är väldigt stolt över hur hennes hem förbättrats under de senaste åren.
Även hon har förändrats menar hon. Hon har blivit mer delaktig i byn och hon känner sig annorlunda idag, jämfört med hur hon var tidigare.
- Hela mitt sätt att vara har förändrats. När min son dog i en byggolycka var jag deprimerad och gjorde inte mycket. Idag beter jag mig annorlunda, jag deltar mer i kyrkan och jag till och med pratar annorlunda. Tidigare använde jag fula ord, idag svär jag inte längre, säger Benita med ett glatt leende.
Och det märks att hon mår bättre. Benita använder ord som vackert och fint när hon talar om livet. Hon säger att hon känner sig glad och vacker när hon får umgås med sina barn. Hon lyser upp när hon pratar om kyrkan och menar att hon blivit en bättre människa med hjälp av den och ANADES.
Även Benitas döttrar har påverkats av stödet hon fått. Döttrarna brukade följa med på de olika utbildningar ANADES anordnade. Där lärde de sig att sy och göra piñatas (en färglad figur fylld med godis som man slår på och används under festligheter). De gick även med i byns Comité de Salud, en kommitté vars arbete går ut på att främja byns hälsa genom att hålla i seminarier och utbildningar om frågor som rör den allmänna hälsan. Där fick de bland annat lära sig första hjälpen.
Idag jobbar en av döttrarna med att sälja bröd och frukt, medan den andra har blivit hemmafru. Benita menar att upplevelserna de fick genom ANADES hjälper döttrarna att stärka deras självbild.
- Jag tror de mår bra av att veta att de kan något. Behöver någon hjälp med att sy in kläder så kan de fixa det snabbt, händer det en olycka kan de hjälpa till.
Ekonomiskt har Benita också fått det bättre. Hon poängterar att hon idag kan ge barnen det de vill ha, vilket hon inte kunde förut. Idag lever familjen utav det de odlar, och hennes man, Manuel Jesús, tjänar ihop det som behövs för utgifter såsom el och barnens skolgång. Två gånger i veckan arbetar han på majsodlingen, resten av dagarna spelar han i ett mariachi-band (mexikansk musikgrupp) i San Salvador. Som är fallet med många andra som bedriver egen verksamhet i El Salvador, har bandet blivit utpressade av maran. Maras, som är kriminella gäng, driver sin verksamhet på att ta ut en avgift av egenföretagare, en avgift som säkrar den personens liv.
- De har sagt att de måste betala en viss summa en gång i veckan, annars dödar de dem, berättar Benita och ser sorgsen ut.
Benita kan inte skriva så bra, hon kan sina initialer men mer än så har hon inte fått lära sig. Hon har även svårigheter med att läsa och hon tycker att det är jobbigt att inte kunna läsa bibeln så bra som hon önskar. I El Salvadors landsbygd är det sällan så att barnen får gå ut skolan och Benita var inget undantag.
- Mina föräldrar var aldrig intresserade av min skolgång, det var bättre att jag hjälpte till hemma. Så då gick jag bara första året på grundskolan.
Det har därför blivit viktigt för henne att barnen studerar vidare. Hon har från första början satsat på att ge sina barn en utbildning. Idag går hennes två yngsta barn i skolan respektive gymnasiet och hon hoppas att båda kan fortsätta studera på universitetet. Även barnen vill detta och därför jobbar den yngste, Iván, på majsodlingarna så fort han är ledig från skolan, för att så kunna hjälpa till med skolavgifterna.
- Han tjänar sina egna pengar nu, skrattar Benita.
Hade hon fått chansen att studera hade hon velat bli advokat.
- Det hade varit roligt att kunna försvara andra, förklarar hon.
När Benita pratar om framtiden lägger hon det hela i Guds händer. Hon erkänner dock att hon önskar sig ett långt liv, så att hon kan fortsätta vara med sina barn. Hon skulle också vilja flyga bort någon gång, se nya länder långt, långt bort. Italien, Canada och USA nämner hon som särskilt intressanta resmål.
Hon önskar också att hennes barn blir viktiga personer. Största förhoppningen är att barnen ska ha bra jobb, jobb som inte är relaterade till majsodlingen.
- Kanske kan de bli piloter, säger Benita med glittrande ögon.
Iván har inte riktigt samma ambitioner, han vill bara ha ett säkert jobb. Men när han tänker efter berättar han att vill bli advokat, precis som hans mor en gång ville.
Flera artiklar av: Liinu Diaz Rämö