Repressalierna i den finansiella krisens skugga
LatiCe
Bild: Nico de Santillán
Argentina. "Vi blev attackerade för att de anklagade oss för att vara terrorister. Våra barn dödades av att anklagas för att vara terrorister", sade en företrädare för mödrar som var närvarande, hon frågade sedan att ledamöterna bör "klargöra några saker" av den lagtext som antogs förra veckan.
Året 2011 kommer att bli ihågkommen som revolutionernas år efter revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern. I dess skugga har dessvärre staterna i de så kallade "demokratier" flyttat fram sina positioner på folkets bekostnad. Vi såg det komma redan under sommaren. Jag var nere i Aten under sista veckan i augusti. Aten var lugnt just då. De flesta var på semester i de otaliga och oerhört vackra öarna som finns utspritt runt om i Grekland. Under samtal med aktivister i ett ockuperat torg vädrades, från deras sida, farhågor av vad som skulle komma. Grekiska staten hade passat på att genomdriva en lagändring under semestermånaden då de visste att Aten skulle vara öde. Det var numera tillåtet för polis att genomföra en husrannsakan utan att ha åklagare närvarande. Detta var väldigt bekymmersamt menade mina informanter. Jag måste medge att det bekymrade mig också. Anledningen är för att den grekiska polisen är ökänd för sin korruption och brutalitet. Jag såg mörka tider för Greklands aktivister. Vid samma tid skedde revolterna i England. För dem som medverkade i dessa har straffen blivit hårda. De har dömts till fyra gånger så höga straff som genomsnittsstraffet för liknande brott. Cameron var snabbt ute och fördömde dem som kriminella. Han varnade att militären i framtiden skulle kunna komma att sättas in i liknande händelser.
December 2011 var året då den demokratiska processen i såväl Chile som Argentina tog stopp. Under sjuttiotalet led båda länderna under hemska diktaturer med flera tiotusentals människors försvinnande. De som hittades var ofta döda och/eller torterade. Under en tid har båda länderna kämpat med att återuppbygga sin självbild som ett demokratiskt "västland" med "moderna" värderingar. Detta tog abrupt slut för Argentina för två dagar sedan. För Chile skedde det under julveckan. Låt oss fokusera på Argentina då jag för tillfället befinner mig i Buenos Aires.
Jag vandrade kring Buenos Aires gator förra veckan och slogs av alla bilderna som satts upp framför rosa huset (Presidentens residens). De visade bilder av revolterna 2001 som tvingade president de la Rua att avgå. Aldrig tidigare hade jag sett en statsmakt försöka göra så starka kopplingar till folkets makt. Argentinas nuvarande president, Cristina Fernández de Kirchner är hustru till presidenten som tog över 2003. Paret Kirschner har länge velat associera sig till det moderna samhället och framför allt till de mänskliga rättigheterna. Det är sant att rättegångarna mot militärjuntans ledare återupptogs under denna period. Det är även sant att det var under denna period som HBTQ-frågorna hamnade i fokus och ledde till lagen om samkönad äktenskap. Igår sprack dock slutligen fasaden som Cristina så länge försökt upprätthålla. Igår kom hennes sanna ansikte fram. Igår röstades det igenom en ny antiterrorist lag som inte är något annat än ett verktyg för repressalier som staten godtyckligt kan komma att använda.
I Santa Cruz har repressalierna och förtrycket redan börjat. Idag sköts demonstranter ned med gummikulor. Detta är dessvärre bara början. Lagändringen som gjordes var en utvidgning av terrorsist lagen. Under den nya terroristlagen kan personer som medverkar i demonstrationer, strejker och till och med dem som i panik tömmer sina sparkonton dömas för terrorbrott. Straffet för detta är fängelse i upp till 15års. Varför denna lag? Det kan tyckas konstigt för oss i Sverige att man inför en lag som kan komma att användas för dem som vill ta ut sina besparingar men den ekonomiska kollapsen som drabbade Argentina var just på grund av detta. Många Argentinare försökte ta ut sina besparingar under 2001 års kris. Detta ledde till en kollaps av bankväsendet. Sanningen är den att bankerna vid det tillfället redan var tömda. De människor som hade stora tillgångar hade redan överfört sina tillgångar till utländska banker. Men paniken som blev följden, av att inte kunna få ut sina pengar, var den utlösande faktorn till kravallerna som följde.
Bild: Nico de Santillán
Hund med text i plakat "terrorist"
Cristina är väl medveten om näringslivets betydelse för ekonomin. Hon har länge tillåtit att multinationella företag utnyttjat arbetskraften i sitt land. Nu har facken börjat vakna och sätta ner foten. Det omedelbara svaret finns i den nya antiterrorist lag. En fri tolkning av den skulle tillåta att åtala både strejkande och dem som medverkar i folkliga protester för terrorbrott. Även medier kan komma att åtalas för terrorbrott om de sprider sådan information som kan kunna skapa panik. Om medier till exempel skulle skriva om den finansiella krisen, arbetslösheten eller inflationen skulle de under den nya lagen kunna falla under åtal. Detta är endast ett fåtal exempel på hur medias rapportering kan komma att begränsas.
Detta land har en fruktansvärd hög inflation och arbetslöshet. Cristina försöker dölja och förneka dem bägge. När regeringen räknar arbetslösheten så räknas inte de som utför diverse dagliga sysslor, inte heller de som letar bland sopor efter kartong som de kan sälja för återvinning, eller de som får statlig ersättning, eller studenterna m.m. Listan kan göras lång över dem som inte anses vara arbetslösa. Inflationen förnekas från statligt håll in i det sista. Det krävs dock inget mattegeni för att märka av den enorma inflationen. När jag var i Argentina 2007 var varje peso värd 2.2 SEK idag är den värd 1.7 SEK. Med andra ord borde allt vara extremt mycket billigare men så är det inte. Förr kunde jag äta dagens lunch för 22-25 pesos idag kostar samma lunch mellan 40-50 pesos. Så är det med allt. Det som borde ha blivit mycket billigare har i själva verket blivit dyrare.
Men varför kom denna lag nu? Det finns två anledningar att den kom nu. För det första är det jullov i Buenos Aires och många har rest bort för att fira på andra ställen. Detta betyder att det finns mindre folk som kan protestera. Det är ingen tillfällighet att lagändringen i Chile skedde under lovet då det är svårare att mobilisera massorna. Andra anledningen är att krisen endast har börjat i Argentina. Detta vet regeringen och de vet av erfarenhet vad ett missnöjt folk kan ställa till med. Argentinska staten fruktar att historien ska upprepas. De fruktar att folkets makt skall vara staten övermäktig. De gillar att leka folklig men fruktar egentligen folket.
Idag såg jag hur flera tusentals människor samlades för att protestera mot den nya lagen. Jag såg det som staten fruktar. Trots att det var lov. Trots att lagändringen skedde för endast 48 timmar sen. Så såg jag led efter led av kämpar som vägrar låta Argentina falla tillbaka till en auktoritär stat. Jag hörde hur "madres de plaza de mayo" fördömde denna lag. Jag såg hur fasaden som regeringen byggt upp om sin folklighet smulades sönder. Jag förstår regeringen. Jag förstår att de fruktar folket men det är en del av vad det innebär att vara en demokrati. Vill man vara ett folkstyre så får man finna sig vid att folket styr. Argentinska staten vill inte finna sig vid det och använder metoder som påminner om dem som används i Kina mot oliktänkande. Alla som inte är tysta och lyder åtalas för terrorbrott.
När jag lämnar demonstrationen vandrar jag tillbaka genom en av de mest kommersiella gatorna i Buenos Aires. Utanför en multinationell kedja finner jag ett fack som demonstrerar mot de usla lönerna. 2200 pesos för nio timmars arbete, sex dagar i veckan är vad de som anställda får. Med andra ord 3740 SEK i månaden för 54timmars arbetsvecka. Detta är vad de protesterar emot och inom snar framtid kommer detta att leda till 15års fängelse. Detta är den nya demokratin. Detta är resultatet av finanskrisen. Ett folk som lider och som dessutom straffas när det protesterar. Stater som ökar sitt förtryck och sina repressalier i hopp om att kunna utnyttja sin befolkning än mer. Jag tittar på dem som protesterar för att höja sina usla löner och mitt hjärta går sönder. Dessa människor är dessutom inte ens de som är mest utsatta. Sedan minns jag det som sades på demonstrationen idag. "Detta är bara början!". Åter tänds hoppet i mitt hjärta.
Flera artiklar av: LatiCe