Kartongsamlarnas VIP?
LatiCe
LatiCes översättare: Victoria Gómez
Det är i ett av de hårdaste miljöerna i Stor-Buenos Aires; dit taxichaufförerna skyndar sig ifrån om de ens träder in, och där det sociala arbetskooperativet har förvandlat individuella kartongsamlare till kooperiteriviserade arbetare som är medvetna om att verksamheten lönar sig, där riktiga berättelser om hjältinnor äger rum.
(Stor-Buenos Aires) Inom ramen för projektet Progreas (som leds av Foundation Pereyra från Argentina och Nätet "Jordens Vänner" från Uruguay), besökte vi pappers- och kartongsamlarkooperativet el Ceibo. Vi hade turen att kunna genomföra den här sociala djupdykningen i Buenos Aires tack vare två systrars styrande händer: María Julia och Cristina.
När vi väl blev mottagna i kooperativets lokal gick María Julia rakt på sak och berättade om den sociala orsaken bakom det initiativ som i över tjugo års tid har fungerat. Tjugo år som verksamheten har behandlat kartongsamlarnas liv, de sk. "påsslagarna". Inom ramen för denna beteckning innefattas alla trasiga liv som brustit till en följd av våld i hemmet, och som i ett av kooperativgrundarnas fall bokstavligen ledde henne till att i åratals bo under en bro tillsammans med fyra barn i hennes vårdnad.
Om det finns en "ave fénix" i denna historia så är det dessa familjeförsörjares otroliga berättelse om deras kamp för livet; en kamp som har gett dem erfarenhet inom kooperativ organisering och som idag består av 64 operatörer. Förutom kampens dagliga sociala betydelse så har det som vi i storstaden kallar för skräp, kommit att i praktiken innebära återvinningsbart material för våra intervjuade. Exempelvis så bidrar grannar, skolor samt företag från Palermo med: kartonger, plastflaskor, papper och aluminiumburkar.
Det är i ett av de hårdaste miljöerna i Stor-Buenos Aires; dit taxichaufförerna skyndar sig ifrån om de ens träder in, och där det sociala arbetskooperativet har förvandlat individuella kartongsamlare till kooperiteriviserade arbetare som är medvetna om att verksamheten lönar sig, där riktiga berättelser om hjältinnor äger rum. Vi går därifrån med känslan av att för en minut ha kommit på djupet av ett socialt och miljömässigt fenomen.
Vi går därifrån och lyfter fram frågan: vore det inte viktigt att politikerna tog en sådant här intiativ på allvar, för att på så sätt kunna göra insatser i andra städer runtom i världen? Den 70 åriga María Julia drömmer om ett eget hem, emedan Cristina fortsätter bestämt att kämpa vidare och tar översvallande farväl av oss med handen högt i luften samt visar oss att en annan värld är möjlig.
Flera artiklar av: Daniel Marrero, LatiCe