Idealism med en gnutta verklighet
LatiCe
Foto: Yanapay
Yanapay, ett annat sätt att leva
Cuzco, Peru. Han lämnade sitt jobb inom marketing för att ägna sig åt att förändra livet för de fattigaste barnen i sin stad. Det första intrycket man får av Yuri Valencia de Mendoza är att han är en sådan där människa vars positiva energi får en att tänka att världen faktiskt skulle kunna förändras i en handvändning.
Trots ihärdiga protester ifrån familj och vänner lämnade han sitt arbete som företagsledare och expert inom marketing. På sitt karismatiska och drömmande sätt berättar han om hur hans projekt stöttar utvecklingen för de fattigaste barnen i Cuzco.
Enligt Yuri har socialt arbete i Peru alltid varit något som kontrollerats hårt av den katolska kyrkan. De har en uppfattning att att hjälpa är det samma som att vara en bra människa, be till Gud och donera pengar då och då, samtidigt som kyrkan övervakar hur detta går till. Han förklarar att de har vant oss vid att om vi vill göra en insats är det de som bestämmer hur vi ska gå till väga. För honom var det här inte tillräckligt. Med en övertygelse om att man måste kunna göra något mer, öppnade han år 2005 Aldea Yanapay ('Yanapay-byn'), ett utbildningsprojekt för utveckling. Dess två skolor erbjuder eftermiddagsklasser för barn mellan fem och 13 år och är öppna från måndag till fredag fyra timmar under eftermiddagen. Där arbetar volontärer, såväl ifrån Cuzco som internationella. Utöver att hjälpa eleverna med de läxor de får ifrån den kommunala skolan, erbjuder de dem musikklasser, hantverkskurser, teaterlektioner, cirkuslek mm. Konstlektionerna är särskilt viktiga eftersom 70% av de kommunala skolorna på grund av bristande ekonomi inte erbjuder sådana. Det finns också stödlektioner och biblioteks-, engelsk-, religions- och kulturkurser. Varje vecka måste eleverna presentera för klassen vad de har arbetat med under veckan. Detta sker genom framförande av en musikshow, en teaterpjäs eller med något annat kreativt uttryckssätt.
Lektionerna i religion och kultur är jätteviktiga då den katolska kyrkan förbjuder de kommunala skolorna att undervisa om andra religioner, kulturer och livsstilar än de egna. Dessa lektioner är del av något som på Yanapay kallas alternativ undervisning. Yuri säger att utbildning generellt framställs som en universallösning på alla sorters problem, men framhåller att det förutom faktakunskaper och allmänbildning också måste finnas ett socialt och individuellt ansvarstagande. Han berättar att det huvudsakliga målet för den undervisning som ges vid Yanapay är att redan nu skapa ett ansvarstagande hos barnen för att de i framtiden inte ska bli generationsoffer för alkoholism, manschauvinism eller diskriminering. Barnen kommer ifrån familjer där det inte är ovanligt att den enda uppfostran de får är våld. På Yanapay lär de sig hur man blir en fredlig och hederlig vuxen som kan prioritera; en vänlig vuxen som också vet att säga tack och är du snäll till ett barn. Yuri förklarar att För att det här ska bli verklighet är volontärerna jätteviktiga förebilder för den nya sorts vuxna som barnen kan komma att bli. För att uppnå den här medvetenheten och nå en förändring lär sig barnen på Yanapay olika sätt att kommunicera, till exempel non-violent communication, och hållbara lösningar på problem. Vi visar dem inte bara dessa metoder, utan vi använder dem själva dagligen i vårt förhållande till barnen.
Några av de fördelar som Yanapays utbildning har fört med sig för barnen är en större allmänbildning, förbättrad läsförmåga och ett förbättrat självförtroende i ett samhälle präglat av diskriminering. Tack vare konstlektionerna har många barn kommit över sin blyghet. Yuri tar som exempel att några föräldrar har gratulerat dem för att deras barn nu pratar mycket mer hemma; de kan mycket mer och föräldrarna blir förvånade när de ser hur allmänbildade de är.
Foto: Yanapay
Yuri Valencia de Mendoza med några
av barnen
Skolorna finansieras med intäkterna från restaurang Yanapay och el Hostal Mágico ('Det magiska värdshuset'), som stödjer projektet genom en princip om solidarisk ekonomi. Idag kommer omkring 40% av Yanapays pengar från hostelets intäkter. Yanapay har 25 anställda och är som organisation del i olika nätverk och deltar vid konferenser tillsammans med organisationer som Unicef och World samt offentliga institutioner som kvinnoministeriet, barnministeriet, olika hälsocentra med flera. Allt med avsikt att skapa politiskt inflytande i frågor rörande barn och ungdomar, utbildning och samhället i stort.
Inför 2011 förbereds lanseringen av ett alternativt kulturcenter där barnens familjer; föräldrarna och till och med de gamla, kommer att kunna delta i kulturella aktiviteter som de på grund av bristande ekonomiska resurser hittills inte har kunnat göra.
Utöver de internationella volontärer som deltagit i projektet ända sen starten, tillkommer varje år fler och fler personer ifrån Cuzco som engagerar sig som volontärer i projektet och gör det till en livssti. Förutom att undervisa barnen utökar de även sina egna kunskaper kring världens religioner, vad som pågår i Peru etcetera, genom de resurser som Yanapay erbjuder. Yuri förklarar att medan undervisningen för barn i Peru fortfarande är bland de sämsta i världen, trots några förbättringar som den sittande regeringen har gjort, är resten av samhället ett av de länder där man läser minst. Därför, säger han, saknas det allmänbildning i hans land. Möjligheten att samtala om om och ha en åsikt om olika frågor är något som inte existerar i någon större utsträckning i Peru. Åtminstone inte i de fattigare samhällsklasserna vi jobbar med, eftersom barnen inte läser.
Yuri skrattar lite när jag frågar vad han skulle vilja att de volontärer som deltar i projektet tar med sig från sin tid på Yanapay för att sprida vidare dess filosofi. Hur idealistisk han än må vara, svarar han att lite verklighet. Han förklarar det såhär:
Många har varit lyckligt lottade genom att vi har haft en ekonomisk stabilitet eller tillhört en hög socialgrupp. Men vi glömmer att många människor har kämpat och till och med dött för att vi skulle få detta. Vi harslappnat av och njuter av det medan över 50% av jordens befolkning fortfarande får lida för något så simpelt som att få äta frukost.
Flera artiklar av: LatiCe