Latice - Latinamerika i Centrum

Kvartersorganisationen Tupac Amaru: Vi vill ha arbete, utbildning, hälsa och ett värdigt liv

Journalisteliten i Buenos Aires åkte till Jujuy i norra Argentina för att rapportera om ett påstått fall av äggkastning emot en kongressledamot. Istället för våld möttes de av nybyggda hus, skolor, fabriker, barnomsorg, vårdcentral och sportanläggningar i vad som fram till för fem år sedan varit Argentinas fattigaste region.

En kvinna av ursprungsbefolkning sades ha lyckats med att ge arbete och bostad åt människor som varit arbetslösa i generationer i en av Argentinas fattigaste provinser. Samtidigt hördes uppretade röster bland politiker och andra välbärgade som påstod att hennes organisation skulle bestå av ett gäng våldsverkare.

Susana Luna är en dynamisk och underfundig kvinna i övre medelåldern och kommer ifrån Córdoba som är Argentinas andra största stad. Sen hon kom till Sverige 1976 har hon bland annat arbetat med förebyggande av HIV/aids, integration av invandrarfamiljer och som förskollärare. Vi träffas över en kopp te hemma hos en väninna till henne i Rissne, nordvästra Stockholm. Susana berättar att hon har varit i Jujuy många gånger för att hälsa på familj och vänner, och att hon blev nyfiken på vad som kunde ligga till grund för den massiva irritationen emot kvartersorganisationen Tupac Amaru. Under hösten 2009 bestämde hon sig för att resa dit och undersöka saken närmare. Hon anlände i samma veva som journalisteliten från Buenos Aires kom till staden och gjorde Milagro Sala, Tupac Amarus ledare, till rikskändis. Den påstådda äggkastningen visade sig vara en falsk anklagelse och utan någon skandal att rapportera om, fick pressen istället sitt första möte med ett nytt Jujuy.

Tupac Amaru - Arbete, hälsa, utbildning och ett värdigt liv

"Organización Barrial Tupac Amaru", kvartersorganisationen Tupac Amaru, är en icke-statlig organisation som arbetar med de mest utsatta grupperna i provinsen Jujuy. De är en del av den våg av sociala och medborgerliga rörelser som uppstod under 1990-talet som en motreaktion mot de nedskärningar som gjordes i välfärden under ett nyliberalt styre.1

I hundratals små arbetskooperativ bygger organisationen - främst kvinnorna - bostadshus runt om i provinsen Jujuy. Detta utförs på uppdrag av den argentinska regeringen som har avsatt en summa ur sin budget för att låta fattiga människor bygga sina egna bostäder. Det stöd som organisationen får av regeringen för att bygga hus motsvarar omkring 16 miljoner kronor i månaden. Milagro Sala har alltid byggt mer än hon haft i uppgift att göra, och på en mycket kortare tid än sina konkurrenter bland privata byggföretag, berättar Susana. Hon har ju tillgång till en hel armé av arbetslösa, förtydligar hon. Under de år som Tupac Amaru varit aktiva har de byggt sammanlagt 5000 hus i hela Jujuy.

Med överskottet ifrån byggena investerar organisationen i att tillgodose alla behov som finns i närområdet - från arbete, utbildning, mat, hälsovård och förskolor, till rekreation och utomhuslek för barnen. Människor som tidigare levt av att tigga eller begå brott har genom Tupac Amaru fått jobb, egen bostad och tillträde till alla organisationens faciliteter. I och med att organisationen byggt egna fabriker där man b la. tillverkar textil, tegel och möbler, kan den även bli självförsörjande i framtiden.

Susana, som tillbringade tio månader tillsammans med Tupac Amaru, är inte sen att ödmjukt medge att en så stor organisation självklart även har många brister. Till exempel uppger hon att det kan vara svårt för de medlemmar inom organisationen som är analfabeter att utföra det administrativa arbetet på ett korrekt sätt. Dock understryker hon att dessa fel tas om hand internt och att de bleknar i proportion till det arbete som organisationen utför. Hon poängterar också att Tupac Amaru måste leva upp till samma krav som vilken annan arbetsgivare som helst.

Det fungerar inte att tvinga på färdiga lösningar uppifrån. Man måste ge tid och pengar för att låta människor utveckla sin kreativitet och lämna utrymme för att göra rätt och att göra fel.

Motstånd

Milagro betyder underverk på spanska och är ett ord som används flitigt på tal om Tupac Amarus frontfigur med samma namn. Milagro Sala är en kvinna som har gått från att ha levt ett liv där hon bland annat rånade, knarkade och senare även hamnade i fängelse2, till att nu ha blivit en erkänd social ledare. Förutom att företräda Tupac Amaru i Jujuy är hon också överhuvud för systerorganisationer i andra delar av landet samt för olika grupper av ursprungsbefolkningar. Milagro Salas livsöde har varit viktigt för att skapa förtroende; hon har ett starkt stöd hos de människor hon jobbar för och de kan identifiera sig med henne.

Att en person med den bakgrunden - som dessutom är kvinna av ursprungsbefolkning - har tagit initiativ till en rörelse som har växt sig till att bli den tredje största arbetsgivaren i Jujuy, väcker dock ofrånkomligen reaktioner. Inte minst i ett samhälle som, liksom så många andra, traditionellt regerats av en elit av vita män med pengar. De styrande i provinsen är medvetna om att de har Milagro Sala att tacka för att arbetslösa och tidigare brottslingar kommit ut i arbete, men Tupac Amarus sprängkraft är skrämmande för dem. Tilliten till organisationen behöver hela tiden återerövras; många tror fortfarande att de bara är ute efter att ställa till bråk, förklarar Susana.

Samtidigt utsätts politikerna även för obekväma påtryckningar av Tupac Amaru. Bland annat var rörelsen med och stödde en ockupation av rådhuset i Jujuy som tvingade de lokala ledamöterna att betala ut löneökningar som uteblivit till en grupp arbetare inför julhelgen 2009. Detta uppnåddes sedan Tupac Amaru hotat med att blockera alla in- och utfarter till staden om de inte fick igenom sina krav.

Ringar på vattnet

Tupac Amaru har förändrat synen på civila organisationers roll i det argentinska samhället. De har visat för regeringen att det går att samarbeta med civila organisationer och både ge och få tillbaka, förklarar Susana. Vidare klargör hon att Milagro Sala och hennes kamrater stödjer den sittande regeringen under ledning av president Cristina Kirchner, eftersom den är den enda som tittat ner ifrån sin position och sett de fattiga och visat tilltro till deras förmåga att hitta kreativa lösningar på sina egna problem.

Rörelsens framgångar har gett ringar på vattnet och de senaste åren har flera systerorganisationer bildats på andra håll runt om i landet. Även andra grupper har tagit intryck av Tupac Amarus sätt att arbeta och samarbetet mellan organisationen och regeringen har tvingat regeringen att se över sin politik vad gäller ursprungsbefolkningarnas ställning i det argentinska samhället. Överhuvudtaget tycks politikerna vara tvungna att göra eftergifter och tillmötesgå en del av de sociala rörelsernas krav.

De kanske är rädda för att någon ledare ifrån dessa grupper ska besluta sig för att bli politiker istället, säger Susana och plirar bakom glasögonen.

Det blir spännande att se om någon tar stafettpinnen.

Källor:
1 www.tupacamaru.org.ar, 101209
2 http://informeurbano.com.ar, 101210

Flera artiklar av: Anna Wetterqvist, LatiCe

• LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
• © 2008 LatiCe