Báguanos, en kram guajiro
LatiCes översättare: Lina Wendle
LatiCe
Bild: Daniel Marrero
Sedan några år tillbaka hade vi en resa till Kuba innestående. Med uppgiften att bygga interkulturella broar kommer vi till "en plats i världen" El batey de Báguanos som ligger fyrtio kilometer från staden Holguin och åttahundra kilometer från huvudstaden på den östra spetsen av Kuba.
El Batey grundades år 1918, samtidigt med sockerfabriken som året därefter år gjorde sin första skörd och befäste jordbruksnäringen under årtionden. Den första etappen var jordbruket (kännetecknade av kolonierna, nybyggare, bönder och lantarbetare mellan 1918 och 1958) och en till fabrik där ägarna till Central var superintendenter, kontorspersonal och arbetstagare, fram till 1958. Efter segern i revolutionen kom fabriken att tillhöra folket och kallades "Central Hugo Lopez och Carlos Peña" martyrer från el Batey som fallit i kampen mot Fulgencio Batistas diktatur.
1976 blev Central López Peña residensstad i Báguanos provinsen, som efter en politisk-administrativ delning räknar med en yta på 806,3 km2 och i dagsläget har en befolkning på 54 906 invånare.
I skrivande stund kämpar arbetarna i Central för att återställa sockerproduktionen som avbröts för en tid sen. Arbetarna i Central vet att källan till det arbete de ger upphov till i El Batey spelar en viktig roll i deras liv.
Vad som besökaren mest slås av är spontaniteten hos folket i El Batey, deras gästfrihet och deras äkta engagemang refererat dagligen till revolutionen. Báguanos har några produktiva gårdar som är del av ett projekt för livsmedelsförsäkring i östra delen av landet. Som Lin och hans hustru Caridads gård strukturerad med en produktiv profil: på baksidan av huset kan man föda upp djur, odla frukt och grönsaker vilket visar att teorin blev praktik.
När vi började resan var grannarna redan medvetna om vårt besök. En av dem sa översvallande till mig inte handen kompis. och gav mig istället en enorm kram guajiro. En mottagare av våra frön (Don Titi Álvarez) visade oss med stor styrka och stolthet hur de använder varje del av marken. När vi kom djupare och djupare in i den världen, lärde vi känna familjer och en hel samhällsorganisation som verkar för en sund livsstil i värmen och bland orkaner trots stora uppoffringar. Eftersom naturen har blivit illa skadad, stormarna har passerat nära och har producerat ändlösa skador. Överallt ser man efterdyningarna av naturfenomen som krossade tak, döda växter som banan och avokado odlingar och palmer som blåst ned. De röda taken som skänkts av solidaritet av det venezuelanska folket ett år efter den sista av dessa katastrofer är ett tecken på att solidaritet är viktigt i ödmjuka människors liv. Dessa människor möts av en blockad som har sträckt sig under årtionden och som är närvarande under varje timme av deras dagliga liv som innebär problem med bostäder, dräneringssystem, toaletter, golv etc. Och som om det inte räcker med blockaden möts de även av elavbrott och problem med distributionen av bra vatten och inte så bra vatten, som de själva säger.
Varje dag för att gå till arbetet eller skolan måste de spendera många timmar på långa avstånd under regn eller sol.
Därför kanske vårt lilla bidrag med grönsaksfrön till deras gårdar kan skapa en utgångspunkt för att bygga starka broar mellan våra länder.
Mycket kort vill jag hänvisa till projektet "Trädet som visslar och sjunger" (inom ramen för det emancipatoriska paradigmet) organiserat av Instituto de Filosofía y Axiología de la Habana som vi hade hört om 2001 då vi hade tillfälle att lära känna den kubanska författaren Rolando Bellido Aguilera som bjöd in oss och gav oss tillgång till hans familj, hem och ändlösa kontakter som har möjliggjort vårt besök i området.
Hela det kulturella kollektivet visar sin glädje över att lära känna oss eller att återse oss. Vår omfamning från syd leder till filmen "Frön för förändring" producerad av svenska praktikanter i Tierra del Futuro en Uruguay (2008) projektet som handlar om räddningen av inhemska frön i vårt land.
Bilderna kommer för första gång för att stanna i medvetandet hos våra kubanska vänner. Det öppnas en instans av frågor och dialog mellan deltagarna. Våra väskor kommer lastade med massor av kärlek som resultat av år av längtan. Böcker, cd skivor och frön var det material som fungerade för att nå baguanesernas tappra hjärtan, där vi hade glädjen att hitta många kamrater som har varit och är el "Che" med varje dag i livet. Vi skålade alla för deras kärlek, vår kommunikation var magisk och visade sig i sånger, poesi och broderlig rom.
Till slut ett sätt att tolka världen från en plats där det innan revolutionen endast fanns en läkare. Där de idag räknar med ett tiotal läkare, på orten finns även kulturella centrum, arbetsskolor och universitet, sjukhus, idrottsanläggningar, jordbruksdriftställen, apotek, snabbköp etc. "Tupparna sjunger, och meddelar att det är morgon", citat av den store kubanske poeten Nicolas Guillen, utan att glömma José Martí som föll kämpande för Kubas frihet femtio kilometer från Báguanos och Fidel Castro som föddes tjugo kilometer från el Batey i Birán, några kullar längre bort som vår guide informerar oss bland lummiga bananträd och palmer under en rättvis sol. Revolutionen lever och kämpar personifierat i poetens ljudliga diskussioner som handlar om samhällsarbetet eller om den svarta fightern från Escambray, om de pensionerade som fortsätter att jobba med utopier som kämpat med svett och blod för detta mänskliga projekt under stark organisation av kvinnor och barn, den blommar hos dagens flickor och pojkar som även denna morgon går snyggt och prydligt till skolan eller står vid vägkanten där de länge väntar på någon transport.
I den broderliga och vänliga gästfriheten hos familjen Bellido Aguilera, pappa René, mamma Ada, hos moster Niña, Oscar, Vladi & Daniela. Hos Rolando vår vän för hela livet och för alltid. Ivette som med sina sånger utvecklar regionens författares ämnen, kända sånger för oss som växer i sin omgivning och framför sin publik, som på ett mjukt och enkelt sätt med sin röst och gitarr fängslar de kubanska lyssnarna och lyssnare från vårat Amerika. Javier och Juans röster lämnar oss med deras unika stilar tolkningar som ger oss minnen och känslor från det förflutna, Luis dikter får våra hjärtan att mjukna. Ricardo som med sitt broderliga hjärta vid vår ankomst till projektet "Träd som visslar och sjunger" lokal hade förberett hans första staty med fina konturer av ett júcaro träd som han ger till oss med världens största generositet, ett förspel på hur denna magiska kväll skulle komma att bli, delandes sådan skönhet mellan grannarna i området. Vi gick där vi kom ifrån med stolthet, svällda bröst, tårar som rann från våra ögon, från en broderlig värld som kämpar varje dag och som alltid varit och alltid kommer att vara solidarisk med vår kamp. En bro som förenar tre länder och som är bygd av "de ämnen som förtjänar att finnas" av oss själva för framtida generationer, här och nu! Som poeten Rolando Bellido Aguilera från Báguanos säger:
Leve livet!
* Källa: "Historien om trädet som visslar och sjunger", Báguanos 2009
Flera artiklar av: LatiCe, Daniel Marrero