I en mer rättvis värld kommer barnen att fungera som rättssubjekt
LatiCe
Översättare: Lisa Thunström
Samhället har en hierarkisk maktstruktur, detsamma gäller i politiken. Det är de vuxna personerna som tar de aktiva besluten i politiken och som definierar den politik som påverkar barn och ungdomar. Dessa, barnen, uppfattas som passiva objekt som måste tas om hand och skyddas. Borde man inte lyssna mer på de minderåriga? Ta hänsyn till deras syn på verkligheten? Deras åsikter?
I FN:s deklaration för mänskliga rättigheter slår man fast att barn (personer under 18 år) har rätt att få speciell omvårdnad och hjälp. Det handlar även om att barndomen måste få vara skyddad och att man måste jobba för att förbättra livsvillkoren för barn i alla delar av världen. Hittills har 192 länder skrivit under FN:s barnkonvention, som antogs, skrevs under och ratificerades av FN:s generalförsamling den 20:e november 1989. Men trots att en underskrift av konventionen innebär ett erkännande av alla dessa vackra ord om barndomens rättigheter, så ser verkligheten fortfarande annorlunda ut. Många barn och ungdomar lever i samhällen där man dagligen bryter mot deras mänskliga rättigheter.
Sverige var det första land i världen som förbjöd all sorts barnaga. Trots att denna lag nu har trettio år på nacken så anmäls fortfarande fall av barnmisshandel. Sedan 1979 fram till idag har tjugofyra länder (vilket inte är så mycket) följt det svenska exemplet och ytterligare hundra har förbjudit fysisk bestraffning i skolan. Endast tre latinamerikanska länder har en lagstiftning som följer det globala initiativet "All barnaga ska upphöra": Uruguay (2007), Venezuela (2007) samt Costa Rica (2008). Unicef anser att mindre än nio procent av alla barn i Latinamerika är skyddade av lagar som förbjuder fysisk bestraffning.
Lite fakta
Siffrorna som Unicef tillhandahåller är alarmerande. I Latinamerika finns det 40 miljoner barn och ungdomar under femton år som årligen blir offer för någon typ av våld, övergrepp och/eller vanskötsel i familjen, skolan och samhället. Varje år resulterar detta i mer än 80000 dödsfall hos barn orsakade av våld.
75 procent av alla barn i Chile blir utsatta för någon typ av misshandel från sina föräldrar, lindrig eller allvarlig fysisk misshandel, och/eller psykologisk misshandel. ( Tredje studien om barnmisshandel 2006, genomförd av UNICEF)
Barn som Unicef intervjuat bekräftade att i deras hemländer (Mexiko, Guatemala, Honduras, Dominikanska Republiken och Nicaragua) så utövas fysisk, verbal och psykologisk misshandel när deras prestation i skolan inte är tillfredsställande. (Källa "Barn och ungdomars röster mot våldet" )
En källa från "Banco Interamericano de Desarrollo (BID)" (Den interamerikanska utvecklingsbanken) framhäver att det finns runt sju miljoner vanskötta barn som blir utsatta för någon typ av våld i hemmet eller på gatan. De blir utnyttjade ekonomiskt och ibland utsatta för misshandel av polisen, många av dem blir mördade.
Misshandeln är inte enbart fysisk eller psykisk, utan "vilken handling eller utebliven handling som helst som bryter mot barn och ungdomars rättigheter" (Världshälsoorgansiationen, WHO). Det här betyder att man i barnmisshandel även måste räkna in, till exempel, fall där barn exploateras för att utföra arbeten som de är för unga att utföra enligt lag, arbeten som många gånger är hälsofarliga och där det till och med finns risk för deras liv. Enligt Unicef befinner sig 12,6 miljoner barn i sådana situationer.
Statistiken visar också på att omkring två miljoner barn i den här regionen blir sexuellt utnyttjade. I hälften av fallen bor förövarna med barnen, i 75 procent av fallen handlar det om nära släktingar till offren. Man får inte heller glömma de 48000 minderåriga under femton år som är infekterade av HIV eller AIDS.
Det verkar ändå finnas ett engagemang för att förändra den här situationen. För lite mer än en månad sedan så samlades i Costa Rica, på begäran av "la Unión Parlamentaria (UIP)" (Inter-Parliamentary Union (IPU) och UNICEF, ett trettiotal parlamentsledamöter från fjorton latinamerikanska länder för att diskutera hur man ska ta sig an kampen mot barnmisshandel. På det här sättet medger man att detta är ett av Latinamerikas mest allvarliga sociala problem.
Sociala rättssubjekt
Barnkonventionens tolfte artikel säger att i samtliga stater som skrivit under konventionen, så ska alla barn garanteras rätten att ha egna åsikter och att få uttrycka dem fritt i alla ämnen som rör dem. Man ska lyssna på och räkna med barns åsikter, men ta hänsyn till deras ålder och mognad. Ändå så betraktar samhället i stort barn och ungdomar som sociala objekt. Den synen på barn och ungdomar ser man i samhällen där man ändå har goda intentioner att lagstadga om och tillämpa politik som gynnar dem. När sådan politik saknas så blir barn och ungdomar inte mycket mer än passiva objekt som man lätt kan glömma bort, och det är bara de vuxna individerna som är medborgare med fullständiga rättigheter. Jag tror att om vi lyckas ändra på den här passiva synen vi har på barn och ungdomar, och istället rådfrågar dem för att deras åsikter och värderingar intresserar oss, speciellt då vi söker lösningar och utformar program som gynnar dem, så erkänner vi dem som verkliga rättssubjekt. När jag föreslår att man ska betrakta barn och ungdomar som sociala rättssubjekt menar jag inte att de måste förvandlas till vuxna. Det handlar istället om att inkorporera dem "i den praktiska uppbyggnaden av genuina demokratiska principer", vilket Jaime Jesús Pérez klokt hävdar. På så sätt tar vi ett steg framåt i skapandet av en mer rättvis värld.
Källor:
Pérez, Jaime Jesús El niño como sujeto social de derechos, www.intec.edu.do/~cdp/docs/comosujeto.htm, leído 13-10-09
Flera artiklar av: Claudia García, LatiCe