Korruptionens framsida
Självklart tycker människor i Mexiko, som på alla andra platser, att korruption är fel. Att det är något dåligt. Men det är mer infekterat än så.
Det är min andra dag i Mexiko City. Däremot gör sömnbrist och jetlag från en lång och obekväm flygresa att det känns som den första. Dagen innan gick jag runt som en zombie innan jag somnade klockan sex på eftermiddagen. Trots detta, något som ofta händer när en är ute och reser - det är som att alla människor automatisk blir mer öppensinnade så fort de sätter foten i ett annat land, lyckas jag träffa Yamen, Andrios och Sarah. Jag har tolv efterlängtade timmars sömn i kroppen och är redo för äventyr! Jag och mina nyfunna vänner ska åka till Teotihuacán, en ruinstad från aztekernas tid som ligger en bit utanför storstadens trafiktäckta gator. Med oss i bilen är Daniél, Yamens kompis från Querétaro, med mexikanska mått en "liten" stad med två miljoner invånare som ligger några timmar bort.
För att hitta fram i trafikkaoset följer vi lydigt GPS:en och svänger vänster i en stor korsning. Direkt dyker en polisbil upp bakom oss, med blåljusen på, och en polis vinkar in oss åt sidan. Snabbt är en polis framme och fotar registreringsskylten. Först sitter vi alla konfunderande och undrar över vad vi gjort fel, tills Daniél inser att det inte var tillåtet att svänga vänster i just den korsningen. Daniél svär lite, säger att vi säkert kommer behöva betala, och går ut ur bilen för att prata med polisofficeren. Vi andra sitter spänt kvar i bilen och försöker läsa av situationen genom att granska deras gester och ansiktsuttryck. Polisen ser inte glad ut. Efter en stund kommer Daniél tillbaka till bilen och hämtar pengar, betalar polisen, och vi åker vidare.
Vi betalde 200 mexikanska pesos. Egentligen var boten på 5000, vilket är en enorm summa i förhållande till landets medellön. Daniél berättar att polisen hade börjat med att säga "om du betalar 2500 pesos nu behöver vi inte rapportera det här". Han hade lagt märke till att registreringsskylten var från Querétaro. Hur processen går till varierar mellan olika delstater men om du får en bot i Mexiko City tar de bilen till 'el corralón' - här betalar du boten och får tillbaka bilen. Problemet är bara att innan du kan betala boten måste du åka och ordna fram papper som bevisar att du verkligen är bilens ägare. I vårt fall hade det inneburit att Daniél hade behövt åka tillbaka till Querétaro, ordna med alla papper, för att sedan åka tillbaka till Mexiko City, betala boten och slutligen hämta ut bilen. Daniél visade upp sin tomma plånbok för polisen, sa att han inte kunde betala 2500 pesos och diskussionen mellan dem fortsatte. Polisen sneglade på oss som satt i bilen - uppenbart inte från Mexiko - och sa "dina vänner är utlänningar, de har säkert pengar", varpå Daniél förklarade att vi inte var något mer än fattiga backpackers och att 200 pesos var allt han kunde betala. Polisen gick med erbjudandet och lät oss åka därifrån.
Det tog mig knappt en dag efter jag anlänt till jag fick uppleva den omtalade korruptionen i Mexiko från första parkett. Jag är i chock. Något liknande har aldrig hänt mig eller någon annan jag känner hemma i Sverige.
För att ytterligare komplicera situationen vill jag fortsätta min historia lite till. Daniél frågar oss andra om sådant här händer där vi är ifrån, om vi också kan betala tjänstepersoner direkt i egen ficka. Yamen och Androis är ursprungligen från Syrien och för de är det här inget nytt, det är inte ovanligt att det händer i Syrien också. Men för mig och Sarah, som är från Tyskland, är detta en vardag långt ifrån vår verklighet. Daniéls reaktion förvånar mig. Det är nästan som att han tycker synd om oss som inte kan muta oss fria från en saftig bot. Men så börjar jag tänka. Det är klart att han som vanlig medborgare också ser fördelar med det här systemet. Han har nyss kommit undan en bot på 5000 pesos och en jobbig resa fram och tillbaka till Querétaro utan bil genom att betala en polis 200 pesos rätt i handen.
Självklart tycker människor i Mexiko, som på alla andra platser, att korruption är fel. Att det är något dåligt. Men det är mer infekterat än så. När systemet är så pass komplicerat att det inte bara är att betala en bot "på rätt sätt" även om en har pengarna till det så blir det svårt att göra rätt för sig. Och varför skulle jag vilja betala 5000 pesos när jag vet att det går att komma undan med 200 och korruptionen kommer fortsätta florera ändå?
Jag hoppas att min historia kan hjälpa till att ge en inblick i vad det innebär att leva i ett system genomsyrat av korruption. För det handlar inte bara om politiska ledare som exploaterar sin egen befolkning och använder skattepengar och andra statliga medel för att berika sig själva. Det är mer komplicerat än så. Korruptionen sipprar ner hela vägen till gräsrotsnivå och gör hela samhället till en del av problemet. För polisen tjänar ju också mer på att han får 200 pesos än att staten får 5000. Dessutom vet han att när Daniél åker för att betala boten är det någon där som kommer erbjuda honom att betala halva priset för att slippa en hög med komplicerat pappersarbete. Vem ska ha viljan att lösa korruptionen när varje instans i ledet från politiska ledare, till tjänstepersoner, till vanliga medborgare själva gynnas av den i stunden?
Flera: Nyheter