Costa Ricas tillbakagång under 2011
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Costa Rica, Centralamerikas före detta paradis, avslutar året 2011 med 4 563 539 invånare. En stor del av dessa har, enligt Instituto Nacional de Estadística y Censos (Nationalinstitutet för statistik och folkräkningar), drabbats av den ekonomiska nedgången och de stigande levnadskostnaderna.
Den nationella hushållsundersökningen 2011, genomförd av institutet, visade att fattigdomsnivån steg till 21,6 procent från 21,3 procent året innan och att extrem fattigdom som tidigare omfattade sex procent av befolkningen, nu uppgår 6,4 procent.
I grund och botten fortsätter problemen utan att avmattas och allt fler hushåll måste överleva på en inkomst per capita lägre än 178 dollar per månad i stadsområden och 137 dollar per månad på landsbygden.
Kvinnor drabbas mest av denna konjuntur, trots att de har nästan ett års längre studier än män. Antalet arbetslösa kvinnor ökade med nästan en procentenhet (från 9,5 till 10,3 procent) från 2010 till 2011, medan antalet arbetslösa män lyckades stanna på sex procent.
"Landet gick in i en ny och farligare fas, med en klar försämring inom flera av de mest värdefulla historiska försprången för den mänskliga utvecklingen", nödvändiga för tillståndet i landet, för vars ledare det är en utmaning att på nytt hitta den rätta inriktningen.
Mer alarmerande är situationen när man betänker att ekonomins tre fundamentala sektorer, industri, jordbruk och handel, tappar handlingskraft och detta påverkar den allmänna inbromsningen.
Dessa sektorer står för hälften av produktionen i landet, så centralbanken bedömmer det som omöjligt att uppnå den tillväxt på 4,5 procent som förväntades för 2011 och än mindre de 4,7 procent som man tänkt sig för 2012.
Situationen beror på den lägre externa tillväxten, särskilt i landets viktigaste exportmarknad USA, men fram för allt på den interna osäkerhet som avspeglas i de allvarliga politiska konflikter som präglade Laura Chinchillas andra regeringsår.
Denna administration är den första på 41 år som förlorat kontrollen över den lagstiftande församlingen, den första på 54 år där oppositionen har ändrat budgeten, och på 75 år som regeringschefen inte informerat om sina åtgärder och förvaltning den 1 maj.
Allt detta förklarar varför stödet för den första kvinnliga presidenten sjönk 28,4 procent, det lägsta sedan tillträdet den 8 maj 2010, enligt en undersökning från Institutionen för matematik vid Costa Ricas universitet.
Studien, som genomfördes mellan september och oktober, visade att 66,9 procent av befolkningen anser att denna regering saknar inriktning.
Kanske för att vända de dåliga opinionssiffrorna eller lösa den pågående krisen, förstärkte regeringschefen antagandet av Ley de Solidaridad Tributaria o Plan Fiscal (Lagen om solidarisk inkomstskatt och finansplan) i den första debatten, men försöket misslyckades inför den starka, folkliga proteströrelsen mot projektet.
Enligt majoritetens bedömning, är initiativet ett angrepp på familje-ekonomin på grund av dess eventuella negativa inverkan på de fattigaste hushållen snarare än stödja dem, och att det mest är inriktat på att stärka de statliga organens kontroll.
Detta är för många den mest påtagliga av Chinchillas nederlag under 2011, medan andra betonar avskedandet av fyra medlemmar i hennes närmaste arbetsgrupp, krisen i socialförsäkringssystemet, öppnandet för transnationella mobiltelefonbolag och flera korruptionsskandaler.
Sanningen är att ordet kris uppträder allt oftare för att karakterisera det som vissa uppfattat som Costa Ricas modell, dess institutioner, miljö, levnadsstandard, ekonomi och andra indikatorer i ett land som tidigare setts som Centralamerikas Schweiz.
Mot denna bakgrund är det förståeligt att presidenten, inför kommande års statliga omstruktureringar och acceptansen av dem, kommer att meddela att "vi äntligen håller på att få grepp om alla dessa frågor och kan börja diskutera dem".
Flera artiklar av: Isabel Soto Mayedo