Honduras en satsning för framtiden
LatiCes översättare: Anna Andreasson
Isabel Soto Mayedo intervjuar Bertha Cáceres, från Stadsrådet för Honduras folkorganisationer och Honduras indianer (COPINH)
"Det är den hondureanska byn som flyttar striden mot diktaturen och kommer att bestämma dess framtid", försäkrade mig ordförande Bertha Cáceres, ordförande från stadsrådet för Honduras folkorganisationer och Honduras indianer. (COPINH)
För henne, precis som för många personer i världen, blev den statskuppen som begicks mot den konstitutionella presidenten Manuel Zelaya, 28 juni 2009, en oväntad mardröm under hela 2000-talet och dessutom avlöste den vedergällningsaktioner som kuppens upphovsmän konfronterade. Utomrättsliga avrättningar, tortyr, kidnappningar och anhållanden är dagsordningen i det centralamerikanska landet, men den bemöts enbart av en ljumhet som Cáceres identifierar som "den internationella institutionella gemenskapen". "Även om kupputövarna har våldfört, förföljt, förtryckt och dödat.. ser vi utan tvekan att FN;s och USA;s organisationer inte gör något radikalt emot det här", uttryckte sig den unga Cáceres.
Tack vare hennes inställning till dialog, utan att dölja oron för sina söners och mammas tur som stannade i Honduras, bekräftar hon informationen om att pojkar och ungdomar som vägrar gå in i armén avrättas. De hondureanska fängelserna var fulla av ungdomar, antingen anklagade eller enbart misstänkta att vara gängmedlemmar eller maras? Kupputövarna öppnade cellerna och gav dem möjligheten att anmäla sig till det hårda uppdraget att få kontroll över byn inför kriget. Hundratals av dem, tillsammans med andra värvade, blev under dessa veckor på gatorna flyttade till träningsbasen som tillhör kriminella bataljoner som "Los Cobra". Några av de som försökte fly, slutade upp med att bli avrättade.
Det är dock svårt att fastställa siffror om detta. Ledare från Frente Nacional (Nationella Fronten) mot statskuppen, formad av byn den ödesdigra söndagen inför presidentpalatset, samlade bevis mot förtryckarna, men omfattningen av våldsamheterna och censuren gentemot medborgarna förhindrade arbetet. En stor del av kommunikationsmedierna, trogna den aktuella regeringen, ledd av Roberto Micheletti, strävar under tiden att sälja bilden av att situationen har stabiliserat sig och att inget sker i territoriumet.
"Oligarkerna väntade sig aldrig ett så starkt svar. Det är möjligt att de har börjat stödja oss i den här kampen. I början blev vi så överraskade av det uppvisade moraliska modet genom alla hondureanska sociala rörelser". Enligt den populärara ledaren, är den enda möjliga lösningen av den interna konflikten i hemlandet återvändandet och återlämningen av Zelaya.
"Striden började knappt". Vi kämpade om drömmen som de har tagit från oss", lyder hennes ord och Cáceres försäkrade att den legitima mandaten visst har lyckats återlämnas till ämbetet. De kommer att tillåta hennes by att regera under den fastställda tiden, utan att överväga månaderna som kupputövarna stal från den.
Under ett sammanträde genomförd den 6 september, kom hundratals representanter från motståndarorganisationerna från arton av landets departement överens om att inte kännas vid de allmänna valen den 29 september, om de organiserade av stiftaren till militärkuppen. Därtill bestämde de att ta avstånd från reaktionära kandidaterna och ogiltigförklara resultaten, om de skulle genomföras utan att återinföra den konstitutionella ordningen, eftersom de riskerade att "legalisera det militära våldet mot staten".
Med eller utan återlämnandet av Zelaya, förbereder vi oss för inför installationen av en nationellt demokratiskt sammanträde, med representation från alla samhälleliga sektorer, som driver på införandet av en ny konstitution. Reformen av Carta Magna måste garantera återinförandet av mänsliga rättigheter, rikedomarna, samt möjligheten att bestämma utvecklingen och legitimera kvinnornas rättigheter. Sedan början av juni, störtade kvinnor i alla åldrar, sociala samhällsklasser och etniska grupper ut på gatorna för att försvara institutionaliseringen, minns Cáceres. Den hindrades dock av militär tränad i amerikanskt läger och av sociopolitiska eliten, även om de knappt nämner sin medverkan.
Cáceres, värdig representant från den här byns befolkning som traditionellt är diskriminerad, förutspådde ett förvärrande av repressionen och militäriseringen i landet. "Oligarkerna kommer att avancera än mer i sin plan och i samma styrka, de kommer att föreslå nya stridsplatser, än så länge för visa upp sig", siado hon.
I sitt anförande under den 8:e Emancipatoriska paradigmen, firad i den kubanaska staden 1-5 september 2009, var Cáceres tacksam över solidariteten från huntratals väsentliga folkliga rörelser från kontintenten och från länder som Kuba och Venezuela.
Inför väsentliga feministiska grupperingar, indianer, lesbiska, gays, akademiker och andra iniativtagare av den sociala kampen i regionen, avvisade de kupputövarnas genomförda grymheter - och blev samtidigt språkrör för en by övertygade av kampens rättighet.
"Aldrig tänkte vi på en sådan stark reaktion från byn och än mindre, att de skulle vara kapabla att konfrontera dem så pass länge med sin kreativitet och oväntad styrka", bekräftade hon full av stolthet under sammanträdets öppningsceremoni.
Till ära för de som stannade kvar på de hondureanska gatorna, konfronterandes polisvåldet, tårgaserna, batongerna och all sorts förtryck, upprepade den unga Cáceres "de är rädda för oss, eftersom vi inte är rädda"
Låtens refräng, omvandlad i en krigets hymn efter kuppen, ljöd i salongen genom Cáceres röst och lämnade de deltagande från Honduras i trygg visshet; alla de som skulle kämpa tills att deras presidenten återlämnas, han som var ende som lyssnade på de uteslutna och glömda.
Flera artiklar av: Isabel Soto Mayedo