Förvisningarna som Mexiko genomför
Crónicas de una inquilina
LatiCes översättare: Pia Corral
De nyligen genomförda räderna mot papperslösa i USA har väckt massmedias intresse. Inte för att de varken bryr sig om de papperslösas mänskliga rättigheter eller för att anmäla övergreppen. De gör det för att det är en het potatis och färsk nyhet som kan utnyttjas för en uppsjö ändamål.
Men detta utnyttjande kommer inte bara från massmedia, även angelägna hänger på: artister, filmskapare, poeter, sociala kommunikatörer, kommunala ledare och advokater specialiserade på invandring. Med vilket syfte? Att dra nytta av de papperslösas situation för egen vinning.
Om de latinamerikanska papperslösa verkligen skulle vara viktiga, skulle ett större intresse riktas mot de förvisningar som Mexiko genomför. Främst gäller det centralamerikaner, men även kariber och afrikaner. Varför är det så tyst om detta? Varför är det så tyst om Dominiska Republikens invandringspolitik för haitiska invandrare?
Vi lämnar USA och blickar söder om gränsen vid Rio Bravo. Vad hittar vi? Försvinnanden, våldtäkter, tortyr, trafficking och organförsäljning; massmord på flyktingar. Hur behandlar Centralamerika de papperslösa flyktingarna från andra länder? Avvisas de också?
Räderna i USA är vardagsmat. Vem anmäler dem? Vilken internationell instans bevakar detta? Det som sker i Trumps regering är inget nytt. Obama avvisade cirka 3 miljoner papperslösa. När Obama nyss blivit president gjordes räder på tågstationer, på bussar, på restauranger, på diskotek, på fabriker, på samma sätt som Trumps administration gör idag.
Så skedde under hela hans tid som president, men det som skedde var att massmedia inte publicerade det. På sammas sätt kommer de inom ett par månader att sluta publicera de massiva förvisningarna som Trumps regering kan komma att genomföra. Varför? För att man kommer till en tidpunkt när det inte längre går att utnyttja de utslagna och då slutar man.
Under Obamas tid, i samförstånd med Felipe Calderóns och Peña Nietos regeringar, ökade övergreppen mot flyktingarna på resande fot, vilket genomfördes av statliga och politiska myndigheter, maffior som finns inom migrationsmyndigheterna i landet. Det som sker i Mexiko är ett massmord som inte kan jämföras med USAs förvisningar. Var finns den globala anmälan? Det finns inte större otacksamhet än den som Dominiska Republiken utövar mot sina haitiska bröder. Med vilken moral ifrågasätter de USA beträffande de papperslösa? Självklart kan det anmälas, förvisningar är orättvisa, men så som de framställer USA i stormens öga måste även det som görs i latinamerikanska länder mot deras egna bröder anmälas.
Så som Argentina behandlar sina uruguayanska och bolivianska bröder, diskrimineringen som haitier och colombianerna utsätts för när de migrerar till Chile pga. deras etnicitet och hudfärg.
Att komma till USA som papperslös är en triumf ställd inför svårigheterna och inte för att det finns en amerikansk dröm, utan för vad det innebär att vara en papperslös flykting i länder som behandlar sina bröder som avskum. För att den riktiga tragedin upplevs när man migrerar mellan Latinamerikas vener som bryter mot lagen pga. korruption, oförskämdhet och skam.
Låt oss ta bort USA en stund från vår radar och låt oss titta på hela kartan. Den värsta tragedin för en papperslös i USA är inte förvisning, det är inte att föras ut från detta land, för till slut är denne utstött även här, utan det är att tvingas återvända till landet där han blev slagen, förnedrad och varifrån han tvingades fly längs en väg som kommer lämna öppna sår för resten av livet.
Låt oss följaktligen med samma ursinne (eller dubbelmoral) som vi ifrågasätter USA för förvisningarna, fråga oss – vad gör ursprungsländerna för att deras medborgare inte ska tvingas fly? Vad görs för att med utvecklingsmöjligheter, ta emot de som blir deporterade?
Vi vet mer än väl svaren på dessa frågor. Varje gång vi ifrågasätter andras beteende låt oss se över vårt eget. Som latinamerikanska känner jag en besvikelse och en enorm sorg över hur inhumana våra egna länder är som kränker till sådan grad att våra bröder lämnas med öppet sår.
Sammanfattningsvis är vi inte bättre än USA.
Flera artiklar av: Ilka Oliva Corado