Lynchningen av David Moreyra
enREDando
LatiCes översättare Margot Herbertsson
Barnen är barnen
Argentina. Vid stormöten, i den s.k. Församlingen för rättvisa åt barn och ungdomar (la Asamblea por los derechos de la niñez y la juventud) fördömer vi starkt de våldshandlingar som vid flera tillfällen skett i olika delar av staden och som nyligen ledde till att en grupp på mer än femtio grannar slog ihjäl David Moreyra.
David var en ung man på 18 år, arbetare, från området, som befann sig på fel plats vid fel tid. Hans kropp massakrerades av en grupp frustrerade självutnämnda "hederliga medborgare", som misshandlade David till döds.
Vi förkastar det massiva stödet på sociala medier av många andra "hederliga medborgare" som firade händelsen som om det rörde sig om en bragd, med tal om att ta rättvisan i egna händer.
Vi anklagar den dömande makten för att inte vara ett opartiskt verktyg för rättvisa som den borde vara; rättsväsendet borde via sina tre nivåer vara det verktyg genom vilket staten befrämjar social jämlikhet och integration. Men tvärtom är dessa institutioner, som polisväsendet, korrupt, och bidrar till att fördjupa ojämlikhet och social exkludering.
När grupper av befolkningen talar om att ta rättvisan i egna händer, befäster de orättvisorna genom att anse att liv är olika värda.
Genom att försvåra rättsprocessen och med den förutfattade meningen att en ungdom på grund av sitt utseende är skyldig till ett brott för vilket han kan dödas, blir domarna hans bödlar.
Detta är inte att skipa rättvisa, det är att tillämpa en praktik som sedan trettio år tillbaka fördöms i vårt land; att inte godkänna principen om att en anklagad är oskyldig tills han är dömd och att inte erkänna att dödsstraffet sedan länge är avskaffat i Argentina. Det är att inte erkänna att denne unge man som man tagit livet av, är en person med samma rättigheter som dessa "hederliga medborgare".
Detta är inte rättvisa, det är barbari. Maria Torres, Davids mormor säger "... av hela mitt hjärta ber jag er, utan att veta hur, att detta ska tjäna som väckarklocka så att det aldrig ska upprepas. Jag vill säga till alla mor- och farmödrar att medverka till att stoppa våldet. Vi är inga djur utan människor. Rättvisa måste skipas, men vi ska inte ta revansch med våra egna händer. Jag kände mitt barnbarn, han var ingen kriminell, men om någon annan ungdom är skyldig ska vi inte själva skipa rättvisa. En ung man som knappt fyllt arton år dog, men det finns tusentals ungdomar som har behandlats illa under sin uppväxt, även av sina egna föräldrar. Sprid detta, jag är den första mormor som träder fram inför varje skyldig eller oskyldig som här på jorden döms av domstolarna, och däruppe kommer att dömas av gud.
Från Församlingen för rättvisa åt barn och ungdomar (la Asamblea por los derechos de la niñez y la juventud) fortsätter vi att kritisera det växande våldet, som orsakat mer än sjuttio personers död. De flesta är ungdomar från stadens fattigare områden.
Vi fördömer allt våld och förstår oron inom stora grupper av befolkningen inför de många rån som äger rum, men vi ser också att det finns andra former av våld som är osynligt och som ligger bakom den ökande ojämlikheten i vilken ungdomarna växer upp. Ofta under ovärdiga villkor försöker de överleva trots statens politik, försöker överleva i områden som övertagits av narkotikahandlarna, försöker överleva trots stigmatiseringen de upplever genom mediabilderna som ständigt betonar skillnaderna mellan vi och dom och därmed befäster uppfattningarna om väpnade ligor, fiender vars slagfält är gatorna i vår stad, gator som dag för dag färgas röda av blod som vanligen kommer från ungdomar.
Det är absolut nödvändigt att politiker och andra företrädare för samhället fördömer dessa våldshandlingar, fördömer mordet på David och tillsammans med sina familjer, vänner etc. fördömer morden på ungdomar som ett sätt att skipa rättvisa. Det är nödvändigt att undersöka vad som hänt, hitta de skyldiga och ställa dem inför rätta.
Både de som slog David medvetslös, den kvinna som skickade tillbaka ambulansen och alla "hederliga medborgare" som är stolta över vad som skett, bör lagföras.
Våldet bekämpas inte med mer våld, men inte heller med tystnad. Vi förstår att mordet på David Moreyra skapar ett före och ett efteråt avseende hur bemöta problemet med den sk "otryggheten".
Därför kräver vi:
RÄTTVISA FÖR DAVID MOREYRA!
Staten är skyldig att agera angående lynchningen av David och ta på sig att utreda, döma och straffa alla ansvariga.
OTRYGGHETEN BEKÄMPAS INTE MED LYNCHNINGAR! Utan med social jämlikhet SLUTA ATT MÖRDA VÅRA UNGDOMAR!
Vi inbjuder alla som känner sig delaktiga i detta uttalande att själva ta till orda. Vi måste bryta tystnaden och sluta med detta barbari som att anse lynchningar av ungdomar som ett sätt att skipa rättvisa. ATT MORD INTE BLIR MODERNT. ATT STATEN TAR SITT ANSVAR OCH ATT FOLKET SÄGER ATT DET MÅSTE BLI SLUT PÅ VÅLDET! Vi stöder Davids familj och vänner i deras krav på rättvisa, liksom alla andra drabbade familjer och vänner i de våldsamma tider som vi nu upplever.
Flera artiklar av: enREDando