Solidaritet och uthållighet...
LatiCes översättare: Julia Gabriel
Journaler
Argentina. Macris Metropolitana-polis skoningslösa attack mot anställda, sjukskötare, läkare, journalister och patienter på Borda-sjukhuset resulterade i en spontan yttring av solidaritet och skapande.
Människorna på plats, många av dem aktiva i militanta politiska grupper, var i färd med att samla ihop spillrorna efter det som hade hänt, i ett försök att rädda det som gick efter det kaos av obehag, övergivenhet och brutalitet som den polisiära makten i Buenos Aires orsakat med sin aktion. enREDando var där, mitt ibland dem och fångade några ögonblicksbilder från dagen efter.
Spillrorna
Det är som om de hade raserat ens hus, säger en sjuksköterska, som tröstlöst står och tittar på spillrorna av det som en gång var Bordasjukhusets Skyddade Verkstad nr 19.
Två unga aktivister vid hennes sida nickar tyst medhåll. Sorgen i deras ögon talar för sig själv. Framför dem, tomheten själv. Kvar finns knappt ens den bittra eftersmaken av en smärtsam dag.
Förnuftet räcker inte till för att förklara ett sådant vansinne. Galenskapen, som man kallade det på de sociala medierna, fanns inte inne på Borda, utan utanför, hos Metropolitana-polisens personal, vilka tidigt i fredags morse med krig i sinnet inledde jakten.
Försök att rädda något ur förrödelsen
Flertalet krönikor i pressen vittnar om detta. Avhysningen och förstörelsen av Bordasjukhusets Skyddade Verkstad nr 19 genomfördes utan någon form av lagligt stöd. Mer än 40 skadades, bland dem sjukhusets patienter, vilka blev vittne till slagen, till peppargasen, till gummikulorna som avfyrades från kort avstånd och till det blinda raseri med vilket Metropolitana polisen, enligt en sjuksköterska som enREDando talat med, slog ner dem som försökte försvara arbetsplatsen, ett rehabiliteringscenter för Bordas intagna, människor sedan länge bortglömda av dem som sitter vid makten.
På en av sjukhusets marker avser Buenos Aires stad att bygga vad som i mångas ögon är en ren fastighetsaffär. Ett medborgarcenter som godkändes av staden, men för vilket det däremot saknades lagligt stöd för att det skulle placeras på Bordasjukhuset. Därför "...protesterade juristerna Aníbal Ibarra, María Elena Naddeo, Fabio Basteiro, Virginia González Gass, María José Lubertino och María Rachid den 9 augusti i fjor mot beslutet för att rädda verkstaden där de intagna ägnar sig åt diverse uppgifter och sysslor i rehabiliteringssyfte" Citat ur Cosecha Roja). Tingsrätten nr 9 utfärdade en föreläggande för att stoppa byggandet av medborgarcentret. Emellertid, trots detta, slog mer än 300 poliser ner protesten och fortsatte framåt med sina maskiner med ett enda mål i sikte, att riva verkstaden. Medan de gjorde detta sände radiostationen La Colifata live och satte därmed ord på vansinnet och på det organiserade polisvåld som nu måste finna sina ansvariga bland politikerna.
83% av de högre posterna inom Metropolitana-polisen innehas av fd anställda vid den federala polisen. Som tidskriften Mu påvisar hade Metropolitana-polisen redan varit den drivande aktören bakom två fall av maktmissbruk tidigare i år: vid protesten mot inhängningen av Centenario-parken och vid de unga gatukonstnärernas ockupation av torra torget vid kulturcentret San Martín, när dessa krävde att få ha hand om en av salarna, Alberdi-salen. Genom samtliga fall lyser bristen på och avsaknaden av ingripande från politiskt håll.
Att försvara Borda är att försvara vården, avprivatiseringen, de mänskliga rättigheterna och allas rätt till en god hälsa. Att försvara Borda är att attackera den statliga likgiltighet och det polisiära våld med vilket regeringar som Macris med tvång framtvingar affärsbeslut och försvarar intressen som endast gagnar några få, dem som tillhör en ständigt priviligerad minoritet i samhället. Att försvara Borda är att försvara den mänskliga värdigheten och att förkasta vårdslösheten. Det är att skapa frihetszoner utanför de kommersiella spelreglerna. För det handlar om att skapa nya alternativ som står fria från privatisering av vården och bagatellisering av rehabiliteringsinsatser.
Söndag eftermiddag. Bland Bordas konstnärer börjar mötet. Solen värmer upp en eftermiddag som doftar av sorg och maktlöshet. Nu är inte längre Metropolitana-männen där i sina mössor, iklädda huvor och beväpnade. Det finns knappt ens några rester kvar av det som en gång var Den skyddade Verkstaden, vars namn frambär en smärtsam ironi. Verktyg, sjukhusjournaler, och sjukhuspapper. Bråte, metall och en rad armar redo att höjas i kamp. Trots all förtvivlan händer det saker på Borda. Patienterna går omkring och en klunga ungdomar och arbetare försöker uppbringa motstånd genom konst och väggmålningar. De frågar sig hur de ska kunna gå vidare. De måste organisera sig och mobilisera snarast.
Väggmålning
"Verkstaden var för patienterna. Här hade de en möjlighet till arbete, inom smide eller snickeri. Här arbetade de, de lärde sig hantera trä och metall, här fann de en plats där de sågs som människor. Det var en plats för dem. Macri beslagtog Borda-sjukhusets mark. Den tillhör inte staden, den tillhör en donation som gjordes för 150 år sedan för att bygga ett neuropsykiatriskt sjukhus. Donationen var endast avsedd för detta ändamål, man har inte rätt att bygga något annat. Och genom den våldsamma polisaktionen kastade man ut patienterna", säger en sjuksköterska till mig. Strax innan har hon stått och pratat med några ungdomar om det hon upplevde på fredagmorgonen. Hon bestraktar otröstligt högen av bråte medan hon drar sig till minnes att de om några dagar hade tänkt fira Borda-sjukhusets 150-årsjubileum.
Psykiatrikern Alfredo Grande säger att "Borda-sjukhuset har förvandlats till en symbol för kampen mot den brutala privatiseringen som Mauricio Macri står för" och La Vaca-reportern Hugo López avslöjade för en tid sen hur sjukhusets avdelningar för bla. Oftalmologi och urologi stängdes ner.
Människor i arbete
Jag går ut från Bordasjukhusets område medan fler ungdomar går in för att fortsätta samla ihop spillrorna. Det krävs en fortsatt kamp. En hård kamp.
---------------------------Källor: Cosecha Roja, Anred, La Vaca
Flera artiklar av: enREDando