Framgångar och utmaningar för en av Mexikos mest framstående självständiga rörelser
Desinformémonos
LatiCe översättare: Anna Wetterqvist
Medborgarpolisen utför ett svårt men viktigt arbete som system för rättvisa och säkerhet i byarna. CRAC (Coordinadora Regional de Autoridades Comunitarias - den regionala koordinatorn av gemensamma befogenheter) fortsätter att söka möjligheter att på regional nivå sörja för hälsa, utbildning, handel och massmedia.
San Luis Acatlán, Guerrero. Nio av La Montañas och Costa Chica de Guerreros kommuner bistås av en poliskår som säkrar tryggheten i nästan 70 samhällen. Dessa poliser är oavlönade, tillhör inte regeringen och upprätthåller ett rättssystem som bygger på återanpassning. Asunción Ponce Ramos, som är samordnare för CRAC, säger att medborgarpolisen är en institution som tillhör folket och är skapad som en juridisk form som inte kostar något och som grundar sig på en ny rätt som skiljer sig ifrån den som staten utövar. Man övervakar säkerheten på vägarna och skipar rättvisa; en rättighet som tagits ifrån folket.
Från den 13:e till den 16:e oktober hölls det nationella mötet för byarnas säkerhet och rättvisa på kommunen San Luis Acatláns huvudort. Detta skedde inom ramen för femtonårsjubileet av bildandet av medborgarpolisen och det nuvarande CRAC.
Den 15:e oktober marscherade över 1200 personer ifrån kaffeplantagen Nueva Luz de la Montañas anläggningar till San Luis Acatláns centrum, till minne av bildandet av medborgarpolisen.
Medborgarpolisen utför ett svårt men viktigt arbete som system för rättvisa och säkerhet i byarna. CRAC fortsätter att söka möjligheter att på regional nivå sörja för hälsa, utbildning, handel och massmedia.
Bakgrund
Delstaten Guerrero består av sju regioner: Acapulco, Costa Chica, Costa Grande, Centro, Montaña, Norte och Tierra Caliente.
Under sextio- och sjuttiotalen uppstod flera sociala rörelser i Guerrero. Deras viktigaste ledare var bl.a. Lucio Cabañas och Genaro Vázquez, båda lärare ifrån landsbygden. Staten, som inte förstod vilka problem som låg till grund för mobiliseringarna, startade krig emot människorättsaktivister och beväpnade rebellgrupper. Hundratals brott kom att begås, vilka ännu idag inte har klarats upp.
Under nittiotalet begicks mord på bönder av ursprungsbefolkning och ingen av de skyldiga dömdes. Än idag kräver man upprättelse i Aguas Blancas och i El Charco.
År 1995 mördades 17 bönder och 21 skadades i Coyuca de Benítez' berg, nära byn Aguas Blancas. Det var medlemmar av den motorburna och den statliga polisen som ålagts av den dåvarande landshövdingen Rubén Figueroa Alcocer att stoppa Organización Campesina de la Sierra del Surs (Sierra del Surs bondeorganisation) demonstration. Syftet med denna var att bönderna skulle kräva att få sina grundläggande behov tillfredsställda, samt att få tillbaka en av sina kidnappade kamrater.
I gryningen den 7:e juni 1998, omringade soldater ur den mexikanska armén lågstadieskolan "Caritino Maldonado" i samhället El Charco som är en del av kommunen Ayutla de los Libres. Elva indianer dödades och ytterligare fem skadades. Syftet med operationen var att lägga sig i bakhåll på medlemmar av Ejército Popular Revolucionario, EPR (mexikansk guerrillagrupp ö.a.).
Abel Barrera Hernández är ledare för Montaña Tlachinollans centrum för mänskliga rättigheter, som grundades ett år innan medborgarpolisen. Enligt honom var bakgrunden till att indianrörelsen kom att uppstå under nittiotalet - förutom det zapatistiska upproret i Chiapas - förekomsten av Consejo Guerrerense 500 años de Resistencia Indígena, Negra y Popular (Guerreros råd 500 år av indian-, svart och folkligt motstånd, en paraplyorganisation för några av de viktigaste indianorganisationerna i Guerrero ö.a. ).
Barrera Hernández bekräftade att även om striderna var splittrade, återupptogs kampen för territoriet i La Montaña. Respekten för rättigheter formulerades som en rad sociala krav. Redan under sjuttiotalet hade kommunistledaren Othón Salazar skrivit politisk historia i kommunen Alcozauca (Salazar var en av Guerreros mest framstående sociala förkämpar ö.a.), vilket också kom att prägla La Montaña.
Sökandet efter ett medborgerligt alternativ till guerrillarörelsen tog form i ett regionalt projekt som nu är ett gemensamt juridiskt system i Costa-Montaña-regionen.
Skapandet av dessa processer, såväl i fallet med medborgarpolisen som med Tlachinollan-centret, stöddes av kyrkan genom regionens progressiva rörelse, poängterar Barrera Hernández. T ex var prästen Mario Hernández Campos en av den medborgarpolisens grundare.
Mario Hernández Campos är präst från ursprungsbefolkningen Na Savi och kommer ifrån Totopec i kommunen Tlapa. Enligt honom var det nödvändigt att bilda en folkets polis för att stoppa de kriminella ligor som rånade, dödade och våldtog personer som färdades längs Costa-Montañas vägar.
Efter möten som hölls mellan olika organisationer, bland andra La Montañas kaffeplantager, el Consejo Guerrerense 500 años och kyrkans progressiva falang, kom man överens om att bilda en medborgarpoliskår. Denna påbörjade sitt arbete den 15:e oktober 1995 efter en regionförsamling i samhället Santa Cruz del Rincón.
Hernández Campos, som anhölls och förhördes av regeringen efter att medborgarpolisen bildats, hävdar att "Staten finns till för att tjäna folket, men folket kommer aldrig att tjäna staten".
CRAC:s funktion
Medborgarpolisens kår består av nästan 700 personer och regleras av CRAC, ett samverkansråd i form av folkförsamling. Det gemensamma territoriet är för närvarande uppdelat i tre regioner. I varje region finns det tre regionala koordinatorer som dömer rättsfall och tre regionala överbefälhavare som samordnar säkerheten. Dessa lokaliseras till tre olika kontor eller Casas de Justicia y Seguridad Comunitaria (hus för gemensam rättvisa och säkerhet): San Luis Acatlán, Espino Blanco och Zitlaltepec.
Det rättssystem som medborgar polisen använder är grundat på en princip om återanpassning. Den som har begått ett brott, beroende på hur grovt det är, får utföra samhällstjänst under 15 dagar i något av de samhällen som organisationen är verksam i. Samhällets ledare och gamla för också samtal med brottslingen för att medverka till att han/hon återanpassas.
CRAC har för första gången organiserat ett nationellt möte för byarnas säkerhet och rättvisa. Medverkade gjorde organisationer som arbetar i Guerrero, och på nationell nivå internationella observatörer och organisationer som den italienska Ya Basta ("Nu räcker det"). Man diskuterade ämnen som hälsa, livsmedelssuveränitet, utbildning, kriminalisering av demonstrationer, bevarande av miljö, radioproduktion och gemensamma åtgärder.
Under genomgången av det som diskuterats, läste Simitrio Guerrero Comonfort som är Na Saviindian från kommunen Atlamajalcingo del Monte, ett brev som förklarade varför medborgarpoliserna ifrån hennes kommun inte deltog vid mötet.
Hon framhöll att medborgarpolisen höll på att skydda dem som kämpar för att avsätta kommunordföranden Isidoro Andrade Pastrana, som anklagas för korruption av de övriga samhällena.
I den här kommunen finns medborgarpolisen på orterna San Isidro Labrador, Santa Cruz och Zilacayotitlán. Tidigare fanns de även i Huehuetepec; dock hävdar Guerrero Comonfort att poliskåren utsattes för en smutskastningskampanj, varpå samhället beslöt att dra in dess verksamhet.
Guerrero Comonfort är representant i kommunrådet som utsågs på traditionellt sätt i byns generalförsamling. Detta skedde efter att generalförsamlingen från och med den 15:e augusti underkände den nuvarande kommunchefen och kommunledningen, och samtidigt också tog över dess inrättningar.
Efter en månad av fruktlösa samtal med riksdagsledamöter ur parlamentet, anlände runt 500 indianer från grupperna me'phaa och na savi ifrån Atlamajalcingo del Monte till huvudstaden. De marscherade till kongressens högkvarter för att kräva kommunordförandens avgång.
Indianerna återvände hem till sina orter efter en diskussion som resulterade i att riksdagsledamöterna ombad indianerna att uppmana Andrade Pastrana att lämna in sin avskedsansökan. Han svarade att han under inga omständigheter skulle komma att lämna sin post. Riksdagsledamöterna tillkännagav då att en politisk rättsprocess skulle inledas emot kommunchefen. I nuläget finns det en dom om upphävande av Andrade Pastranas befogenheter. Indianerna ifrån Atlamajalcingo del Monte bekräftade sitt tidigare beslut att antingen bojkotta eller förhindra valet till kommunordförande ifrån att genomföras i januari 2011.
Atlamajalcingo del Monte är en historisk viktig plats från den mexikanska självständighetstiden. Det var här som frihetskämpen Vicente Guerrero, när han tillbringade sju år i la Montaña, under flera månader ansvarade för ett militärläger i Cerro de la Purísima. Med stöd av människor ifrån kommunen stod Vicente Guerrero emot anfall ifrån den spanska armén. I byn skyddar man det dokument som Guerrero skrev under som styrker att han har en skuld till byn som donerade sina kyrkklockor för att dessa skulle smältas ner och användas för att tillverka ammunition. Ledarna i byn bevarar fortfarande dessa händelser som en del av sin muntliga tradition.
Den nuvarande situationen i la Montaña
I Montaña de Guerrero samlas, utöver mestiser (personer födda av en indian och en vit person ö.a.), även indianer från grupperna me'phaa, na savi och nahua. I området uppdagas fortfarande fall av korruption; bedrägerier som går upp till mångmiljonbelopp, samt systematisk diskriminering och våld emot indianer. Sen ska vi inte glömma distributionen av Coca Cola, öl och nu senast soppor av märket "Maruchan", för att nämna några av de tusentals produkter som, förutom att de förorenar regionen, också slår ut de inhemska livsmedlen.
Striderna om landrättigheter är ett problem som nyligen resulterat i invånare på flera av La Montañas orter har dödats. Denna problematik motsäger regeringens yttrande om att allt skulle vara löst. Det finns pågående konflikter mellan personer ifrån Alacatlatzala och Quatzoquitengo, och Tilapa och Tierra Colorada, där människor har dödats och skadats.
I fråga om nyligen begångna fall av ekonomiskt bedrägeri har två bankkoperativ svindlat. Det första fallet var kooperativet Tlapaneca som begick en miljonstöld emot 500 medlemmar ifrån olika kommuner i la Montaña. För närvarande har kooperativet AMOR, vars högsäte antas ligga i Veracruz, förhalat utbetalningar till sina medlemmar genom att få dem att skriva under papper med löfte om att betala dem, men utan att infria detta. Sättet man gör detta går ut på att värva människor genom att visa dem de första gångerna att de kan få ut dubbelt eller tre gånger så mycket som den summa de sätter in. Tusentals personer har fått hjälp emot detta i de flesta av Montañas kommuner, med stöd av människor ifrån deras egna orter.
Å andra sidan är den bristande regleringen av varupriser konstant. "I Montaña finns inga ören". Butiker som den transnationella Chedraui och andra kedjor i staden Tlapa, har valt att inte handla med ören, vilket gör att beloppen avrundas automatiskt.
Kommunstyrelsen i Tlapa håller, i syfte att ge ett gott intryck, på att driva bort de indiankvinnor som brukade samlas på gatorna för att sälja sina produkter. Utöver detta finns också den illojala konkurrensen ifrån företagare som får sina produkter till ett pris som indianerna ifrån la Montaña inte kan konkurrera med.
Migration
Migrationen till USA har ökat köpkraften hos vissa invånare i la Montaña vilket har medfött att banker, mobilaffärer, och affärer med utländska kläder har flyttat till staden Tlapa. I och med att hus nu också kan byggas med andra material än tegel och vass som tidigare användes, har området fått en högre status.
Den utvandrades relation till la Montaña kan se ut på två sätt: å ena sidan kan den som migrerar välja att lämna sin partner eller familj och hitta en ny käresta, och därmed lämna sitt gamla liv i byn bakom sig. I dessa fall lämnas kvinnan kvar utan pengar, då det är vanligt att kvinnor gifter sig vid en väldigt tidig ålder och därför blir ekonomiskt beroende av sina män.
Däremot har relationen till gamla traditioner gett upphov till "las mayordomias en Nueva York", vilket har resulterat i att en grupp människor skickar pengar till någon representant i byn som sedan organiserar en rodeo eller någon fest till minne av något skyddshelgon.
I fråga om migration inom landet, fortsätter daglönare att arbeta i landets norra delstater. La Montañas center för mänskliga rättigheter i Tlachinollan, har uppmanat representanter för regerings- och federala instanser att tillhandahålla förebyggande åtgärder för att undvika olyckor, exploatering och misshandel av daglönare, men än har inte mycket gjorts.
Enligt ett pressmeddelande från Tlachinollan, blev en flicka av me'phaa (indiangrupp ö.a.) ursprung från Santa María Tonaya, överkörd av en jordbrukslastbil i delstaten México där hennes föräldrar arbetade som daglönare den 8:e oktober. En dag tidigare hade 11 indianer från samma ort råkat ut för en olycka på vägen i delstaten Jalisco när de var på väg till sin arbetsplats. Fem av dessa var barn.
Vad händer härnäst?
I plenarförsamlingen vid mötet för säkerhet och rättvisa, yttrade sig de deltagande för nedrustning av indianbefolkningarnas territorium och för frigivande av politiska fångar. Man var också överens om att straffa de i landet som gjort sig skyldiga till brott emot de mänskliga rättigheterna. De godkände samtidigt att stödja den självständiga kommunen San Juan Copala i Oaxaca och att göra ett avbrott i det klimat av våld och hot som präglar detta samhälle.
För CRAC är det angeläget att snabbt utforma en heltäckande vision, inte bara för lag och ordning, utan som också hittar en rimlig produktion för den interna marknaden. "Den by som inte kan garantera sin livsmedelsförsörjning har ingen framtid", hävdar Cirino Placido Valerio, medlem i CRAC.
I samarbetet med institutioner som UNISUR - la Universidad Intercultural de los Pueblos del Sur (de södra byarnas interkulturella universitet) och i ledningen av gemensamma massmedier såsom de radiostationer som CRAC driver i Espino Blanco och San Luis Acatlán, bör man arbeta med att bidra till utveckling och välstånd för dem som bor i La Montaña och Costa Chica. Säkerhet och en allomfattande vision kan utvecklas även i andra delar av delstaten, så länge man kommer ihåg att det är ett projekt för och av folket.
För CRAC är det nödvändigt att samarbeta med andra organisationer i La Montaña och Costa Chica. Likaså att ta hänsyn till kvinnans viktiga roll i att utveckla detta projekt.
Flera artiklar av: Desinformémosnos