Våldsdåd mot den mänskliga värdigheten
LatiCes översättare: Julia Tornberg
Uruguay. Idag (28 april 2011) är det årsdagen av försvinnandet av vår vän Raúl Sendic - den outtröttliga kämpen för lantbrukarnas rättigheter.
Raúl arbetade med att bromsa utflyttningen av familjer på landsbygden till utkanten av stora städer, och förespråkade därför allt som kunde stärka gårdsbildandet hos familjerna på landsbygden. Han kämpade för att göra verklighet av parollen "mark till den som arbetar".
Han gav oss planen för jorden och mot fattigdomen, planen för kampen för lantbrukaren och den fattiga i staden, som idag är mer angeläget än någonsin. Och precis just idag fick vi i Bella Unión vakna upp till den dåliga nyheten att en markegendom i Colonia Eduardo Acevedo (del av de 30 000 hektar som UTAA kämpade så mycket för under 60-talet) vid gryningen blev invaderad av polisstyrkor för att slutföra vräkningen av Ney Tedy, en 70-årig lantbrukare bosatt på denna mark sedan många år tillbaka.
För att gå tillbaka lite i historien så är Tedy sockerrörsarbetare till yrket och en av de äldsta medlemmarna i UTAA. Sedan 18 år tillbaka levde han och arbetade i detta område och arrenderade jorden precis som alla andra nybyggare. Markegendomen var 228 hektar stor, och på den hade han byggt ett litet hus där han bodde. Precis som de flesta andra nybyggare hade han det tungt under den ekonomiska krisen hamnade i en skuld på 27 000 dollar. Med stor ansträngning, hårt arbete och försäljning av djur lyckades han betala tillbaka 23 000 av dessa 27 000 dollar.
Hur som helst, för två dagar sedan ville man vräka Ney Tedy ta ifrån honom marken. När det var dags för domaren att ta sitt beslut placerade sig några hundra sockerrörsarbetare och representanter för olika sociala organisationer runt om på egendomen för att visa sitt stöd för Tedy och låta honom stanna kvar på området.
I morse när vi kom hem till Tedy och hans familj berättade hans son för oss att klockan sex på morgonen hade grupper av beväpnade poliser med hjälmar och sköldar kommit in på området. Det var nästan som i en krigsfilm, förklarar han. Senare fick vi reda på att där hade varit medlemmar från gruppen GEO, polisen som arbetar mot kidnappning av djur från Artigas, ATA de Salto, polispersonal från Bella Unión och från den åttonde sektionen av departementet.
Herr Tedy vägrade lämna sitt boende och fick plötsligt problem med hälsan. Enligt uppgifter från rättsläkaren på plats hade hans blodtryck gått upp till 22 och Tedy gick genast och la sig, och vägrade fortfarande lämna hemmet. Till slut tvingade man Tedy ur sängen och upp på en bår på vilken han bars in i en polisbuss och kördes till ett sjukhus där han fortfarande befinner sig.
Just nu, klockan fyra på eftermiddagen, befinner sig Tedys söner tillsammans med några ytterligare släktingar i hemmet och en stor grupp sockerrörsarbetare runt om på ägorna för att skydda dem som befinner sig inne i huset. Polisbevakningen fortsätter och pressen är stor, men medlemmarna uppmuntrar familjen och sockerrörsarbetarna att fortsätta med vad de håller på med och tittar på möjligheter att spendera natten på ägorna utanför huset i protest.
I och med polisens sätt att agera i denna skamliga vräkning av en 70-årig lantbrukare medan förmögna ranchägare blir förlåtna sina miljonskulder, har Raúl blivit FÖRÅDD igen.
Men det finns människor, enkelt folk som fortsätter kämpa, som höjer sina flaggor och fortsätter kampen för marken.
Flera artiklar av: Cholo González