En lös maska i nätet
El Quinto Patio
LatiCes översättare: Hanna Rosendahl
Och de kände till kejsarens existens, men de ville aldrig erkänna den. Det är smärtsamt att observera hur mycket lidande latinamerikanska samhällen får uthärda. Smärtsamt och frustrerande för att dess orsak är allmän kännedom, vilken istället för att skapa förutsättningar för latinamerikanska regeringar att förbättra sitt arbete med att minska befolkningens lidande befäster diktatoriska och repressiva system. Systemen vidmakthålls för att tillfredsställa en girig kejsares eviga nycker, och hans krav lämnar tydliga avtryck i varje beslut som staterna fattar.
Historien börjar för länge sedan, den gången då kejsaren upptäckte den enorma skatt, den jord, som olyckligtvis fått namnet “bakgården”. Därefter planerade och satte man i verket en plan som omvandlade mirakeljorden i deras magasin till kapital. För kejsaren var det viktigt att erhålla entusiastiskt medhåll från den ekonomiska eliten, eftersom han redan hade lindat både militären och politikerna runt sitt lillfinger. Och på så vis påbörjades den ändlösa cykeln av blidkande av kejsaren och ökande av lidande; för att garantera att planen gick i lås och fortsatt skulle gå i lås var det viktigaste att hålla samhällena kort. De tvingades förbli oseendes och beroende av makthavare.
Det är då inte svårt att föreställa sig hur rosenrasande kejsarens imperium blev då det såg hur ett okuvat och rebelliskt Kuba har vägrat att böja sig för dess vilja, trots perversa handelsblockader och förvägrade ekonomiska utbyte. Hur eliten tvingades se på hur Bolivia ryckte sig ur den djupaste misär för att välja en utveckling som utgår ifrån utnyttjandet av sina egna resurser efter århundraden av utsugning. Vad det måste smärta att erfara att Venezuela nekar dem äganderätt till landets olja; hur kusligt det är att vänta på att även Brasilien ska falla och alla dörrar öppnas till Amazonas. Dessa lösa maskor i kejsarens nät måste krossa hans drömmar. För att kompensera för alla tillkortakommanden tar han istället ett hårdare grepp om styret i Centralamerikas hjärta. Det blir då tydligt vem som styr i regionen, vem som stödjer några av de mest korrupta regeringarna på jordens yta.
Imperiets skamliga och destruktiva handlande skulle inte vara så avskyvärt om det inte vore för att det utger sig för att vara själva sinnebilden av demokrati och frihet. Från sina betongbunkrar i latinamerikanska huvudstäder dikterar de reglerna efter vilka regeringarna måste rätta sig för att behålla sin rätt till privilegier, rikedom och den smula till makt de förbehålls såvida de inte uttalar de förbjudna orden: social rättvisa, resursnationalisering, jordbruksreform, naturskydd, mänskliga rättigheter. Parallellt kämpar de mindre lyckligt lottade – den stora majoriteten – med undernäring, avsaknad av möjligheter och förstöringen av deras omgivning.
Det här imperiet, vars flagga är inetsat i alla våra länders hjärtan, påminner oss om hur långt den latinamerikanska kontinenten befinner sig från att vara suverän, självstyrande och förmögen till en social, politisk och ekonomisk utveckling som skulle innebära slutet för ojämlikheten och exploateringen. Lovorden som överöses bilaterala samarbeten är inget annat än illa förtäckta hotelser, syftande till att fastställa vem som är herren på täppan. Imperiet korsar sina egna gränser, beväpnat, medan det sluter sig för tusentals desperata flyktingar. Imperiet hotar de som redan berövats sina rikedomar med hungersnöd och det gör de i samarbete med de så kallade lokala ledare. Ledare som tillsats på grund av sina egoistiska intressen. Den uppmålade situationen är inte något nytt och historien om dessa blodtörstiga tyranner, vildsinta diktatorer och störtade opportunister säger oss, om intet annat, något om hur långt vi befinner oss från den där drömmen om frihet, utveckling och självständighet som våra samhällen längtar efter så.
Med ena handen ger de oss en allmosa, med den andra tar de våra tillgångar ifrån oss.
www.carolinavasquezaraya.com
elquintopatio@gmail.com
Flera: Nyheter