De svarta hålen
El Quinto Patio
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach
Det är ingenting så livsfarligt för en demokrati som maktkoncentrationen. När man pekar på systemet, vilket det än kan handla om, som huvudorsaken till att regeringens förvaltningsprocess resulterade i ett misslyckande, glömmer man något så centralt som medborgarnas deltagande i sin roll av föremål för denna förvaltning. D v s att oavsett det handlar om en diktatur eller en demokrati finns det alltid en målgrupp för det politiska anförandet, förslaget eller det förtryckande handlandet. Denna målgrupp kommer att spela en viss roll i det framtida händelseförloppet och av denna roll kommer att bero hur mycket makt målgruppen skänker till de styrande.
Utifrån detta antagande kan man påstå att varje gång medborgarnas framträdande roll i en demokrati försvagas och maktens balans rubbas kommer systemets motståndare att stärka sitt fäste och att förankra sina positioner i varje instans som möjliggör sitt lagliga och institutionella övertag. Det är ett samspel mellan "kommunicerande kärl". När det ena kärlet töms fylls intilliggande på och om det senaste skulle lyckas med att stoppa denna process, hela systemet är adjungerat. Under tiden, börjar undermineringen av medborgarnas makt att förstärkas med det gradvist försvinnandet av systemets skyddsmekanismer gällande deras rättigheter.
Rättsstaten slutar fungera långt innan medborgarna blir varse om det eftersom ekonomins och politikens makthavare är mycket effektiva och duktiga på att sakta men säkert underminera institutionerna som en säker metod för att vända på en demokratiserings process när det sällan gynnar dem.
Dessa strategier har gång på gång fungerat i de flesta latinamerikanska länder, alltid med handledning av USA:s regering som med sitt inflytande och sin inblandningspolitik har lyckats med att stänga av maktslussen för medborgarna för att sen överlämna den makten till de dominerande grupperna, serverad på en guldplatta. På så sätt, folkens drömmar om utveckling slukas av svarta hål och går förlorade för alltid. Likaså blir det med deras förhoppningar om att deras länder blir självständiga på riktigt.
Dessa svarta hål verkar vara ändlösa. De slukar och förgör med ofantlig kraft varje ansträngning från medborgarnas sida för att ta tillbaka den nödvändiga maktkvoten son ska utgöra en motvikt till de som förvandlar regeringen till en möjligheternas basar för eliten. Faran ligger i tidens gång. Medan tiden fortgår får motsystemet fäste och rättigheterna försvinner den ena efter den andra tills det enda som är kvar är en ej tillkännagiven diktatur som de flesta tolererar.
USA:s sponsrade diktaturer. Med deras medias medverkan på oligarkernas sida blir det praktiskt taget omöjligt för folken att få tag på tillförlitlig information om vad som pågår bakom ryggen på dem, och därmed blir de halvblinda.
Paketen är perfekt. Vågen rullar fram över hela kontinenten och gör slut på både medborgarrörelser och lokala ledare eftersom, trots att de är små motståndsfickor, de blir en sten i skon på maktens ägarna.
Det är kanske viktigt att ta en titt runtom för att se hur planen fungerar bortanför gränserna. Knepet slår aldrig fel. Det går ut på att göda de lokala hövdingarna, som i gengäld gärna säljer sina länder för att få behålla sina privilegier. Varför skulle man byta ut en härskarmodell som det har visat sig vara så lätt att genomföra?
Strategin går ut på att hålla medborgarna borta från maktcentra, ovetande deras avsikter.
La estrategia es mantener a la ciudadanía alejada de los centros de poder, ajena a sus intenciones.
elquintopatio@gmail.com
www.carolinavasquezaraya.com
Flera: Nyheter