De små utvandrarna
El Quinto Patio
LatiCes översättare: Jessica Martebo
Guatemala. Ensamma eller i grupp träder de in i gränsernas farliga och okända territorium. Vad driver någon till att ta sig an ett sådant äventyr? Temat överflödar av studier som möts av en omvänd proportion av lösningar. Detta lämnar dörren öppen för att tusentals flickor, pojkar och ungdomar försöker eller, ännu värre, lyckas bryta sig loss från begränsningarna av sin gård, sin by, sin stad och sitt land i sökandet efter något bättre; efter en mer lovande framtid som inte erbjuds i deras hemland. De är utvandrarbarnen, de som berövats all möjlighet till utveckling i ett av kontinentens rikaste länder.
Att offra barndomen för korruptionens skull har varit en av de politiska trenderna i alla Guatemalas demokratiska regeringar. Det är viktigt att påpeka det sista – demokratiska – för under diktaturerna var tärningarna redan kastade. Men löftena från demokratins väckelse fokuserade på barns rättigheter, som att bygga perfekta plattformar för näring, utbildning, rekreation och socialt liv för en integrerad och optimal utveckling av nya generationer. Såklart har inget av detta hänt. Minuten efter en ny regering trär i kraft har bortseendet av barndomen varit alla administrationers mörka ton.
Stängda institutioner, övergivna skolor, dåligt betalda lärare och dålig kapacitet har präglat landet i generationer. Ett statligt universitet som var symbol för hög akademisk kvalitet föll in i samma spiral av korruption, med uppenbara konsekvenser. Kronisk undernäring bland barn sköt i höjden och la sin skugga över stora delar av barn under 12 år och bristen på offentlig politik för att lösa dessa svarta hål lyste med sin frånvaro. Den offentliga sjukvården, också fångad av kriminella grupper, överlever under oerhört dåliga omständigheter då den knappa budgeten hamnar i fickorna på ett fåtal.
Hur är det då möjligt att kriminalisera barn som utvandrar när denna utvandring är en följd av den situation som det extrema har orsakat? För dessa flickor, pojkar och ungdomar, som tar sig över gränser under motbjudande omständigheter i form av risk och försvarslöshet, behandlas som brottslingar på alla punkter. Exploaterade, kränkta, hungriga och oskyddade av myndigheterna – desamma som behandlat de illa – saknar de all garanti för överlevnad när de motsatt borde vara de som besitter största möjliga beskydd.
Att prioritera nu är att förhindra den här utvandringen av övergivna barn. För att lyckas har samhället och regeringen tillsammans det yttersta ansvaret att korrigera de fel som har gjort att Guatemala har förvandlats till ett av de länder med lägst livskvalitet i världen till följd av våld, korruption och i försummelse av makthavare i politiska och ekonomiska beslut. Skammen av att vara en av de nationer som "producerar" barn som emigrerar borde redan ha varit en reaktion från samhället. Men att detta inte hänt bygger på okunskap om den verkliga omfattningen av tragedin i passivitet, vilket lämnar deras ättlingars öde i händerna på mindre kunniga.
Barn och ungdomar är de enda befintliga medlen för att vända ett lands riktning; de är det nya inventariet av talanger, de utgör en enastående potential av produktivitet och utveckling vars avkastning visar hur lite nuvarande generationer intresserar sig för sitt lands framtid. Tiden för att rädda dem har redan anlänt och nu är det en akut uppgift att agera med medvetenhet, empati och ansvar. Det är ingen fråga om välgörenhet, det är en fråga om mänskliga rättigheter.
elquintopatio@gmail.com
@carvasar
Författarens blogg http://www.carolinavasquezaraya.com
Flera artiklar av: Carolina Vásquez Araya