Katastrofläge i El Salvador: Perspektiv
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
El Salvador. Alai Amlatina. Vilket synsätt talar vi då om? I de fall som intresserar oss, syftar vi på den vanlige medborgarens. De medborgare som har påverkats mest av denna nationella katastrof, är samma medborgare som påverkas av den strukturella katastrof som social utslagning innebär.
I samband med den senaste nationella katastrofsituationen, orsakad av de häftiga och ihärdiga regnen över El Salvador, vädjade den biträdande biskopen Gregorio Rosa Chávez om att landet skulle betraktas utifrån tre perspektiv eller synsätt, utifrån den omänskliga fattigdomens verklighet, utifrån hur landet som nation har reagerat på nödsituationen samt utifrån den tredubbla sårbarhet som kännetecknar det salvadoranska samhället. Den sistnämnda omfattar ekonomiska, sociala och ekologiska svagheter. Dessa synsätt kan fås från dokument som presenterar olika metoder för diagnos. Ett som nyligen publicerats, är till exempel Estado de la Región (Tillståndet i regionen) 2010. Man kan också vända sig till de analytiker och forskare, vars livsuppgift är kunskapen om den ekonomiska, sociala, politiska och ekologiska verkligheten. Mindre tillrådliga är politikernas synsätt på dessa frågor, där enskilda intressen får företräde framför de allmänna, ideologi före faktiska data och politisk "svada" före seriös analys.
Men det finns ett synsätt som sällan framgår i den opinion som offentliggörs i media (vi ska i förbigående, komma ihåg att den opinion som publiceras inte nödvändigtvis är samma sak som den allmänna opinionen, hur mycket den än vill påskina att den ansluter sig till den. Den allmänna opinionen är i princip en del av civila samhället och inte av det politiska samhället, medan de åsikter som publiceras i allmänhet kommer från intressegrupper med större ekonomisk eller social makt, makt över massmedia, etc.). Vilket synsätt talar vi då om? I de fall som intresserar oss, syftar vi på den vanlige medborgarens. De medborgare som har påverkats mest av denna nationella katastrof, är samma medborgare som påverkas av den strukturella katastrof som social utslagning innebär. Hur uttrycks detta synsätt? Här följer några röster från befolkningen i lägre Lempa.
María Jesús Marinero, 72 år: "Hör på, alla mina barn dog i kriget. Jag har bara barnbarn, Vi är sex med alla. Jag kom hit för att bo i det här området efter kriget. Här hittade vi bostad och vi arbetar med jordbruk. Den här gången var vi tvungna att lämna huset, eftersom vattnet kom in överallt. Här på härbärget är vi åtminstone torra. Om man bara går i vatten försvinner skinnet på fötterna, det blir svamp och sen blir det svårt att gå. Min högsta önskan är att man ska hjälpa oss att laga husen. I mitt fall fungerar det inte med en halvfärdig lösning eftersom plattorna har förstörts. Reparationen av huset måste komma först".
Leopoldo Romero, 23 år: "Jag föddes i Tierra Blanca, men mina föräldrar flyttade till den här platsen. När jag var 14 år, gav jag mig i väg norrut. Där bodde jag nästan sju år i Miami, men blev deporterad för två år sen ungefär. Under regnen och översvämningarna stannade jag och tog hand om djuren. Jag stod ut med vattnet i fyra nätter. Titta, hur mina fötter ser ut med svamp och utslag, inflammerade. Vi byggde skyddsmurar mot vattnet, men det blev värre och värre. Jag lyckades rädda djuren från att drunkna, men majsfältet gick förlorat. Innan regnen var vi glada, för att vi trodde att skörden hade lyckats, men nu är allt vi kan se, en katastrof. Allt har ruttnat".
María Antonia Hernández, 60 år: "Jag bor i samhället Presidio Liberado. Betesmarkerna och odlingarna fylldes med vatten och allt blev förstört. Jag förlorade två åkrar majs som skulle användas till mat för boskapen och några höns också. Det finns flera döda djur i hagarna. Första dagen var jag på ett härbärge, men jag flyttade därifrån för några fyllon hotade ett av mina barn. På sådana ställen finns det många problem. Jag föredrar att stanna hemma, fastän jag går i vatten till midjan. De här dagarna har jag varit tvungen att sova i militär stil med stövlarna på. Det allvarligaste problemet här fortsätter vara skyddsmuren. Den är trasig i flera sektioner. Det har vi sagt i flera år och inget görs".
Ivania Rosa Cortez, 22: "Det som påverkar oss mest här varje vinter, är inte så mycket regnet, utan utsläppen som man gör i floden Lempas vattenreservoar. Om det funnes riktiga skyddsmurar, skulle vi kunna leva ett lugnt liv. Så länge det inte finns, kommer vi att fortsätta leva farligt. Varje år förlorar man majsen, djur dör, våra hem förstörs, men vi lyckas rädda våra liv. Av det här har vi lärt oss att det är bättre att förebygga än att klaga, även om vissa människor fortfarande tar risker för att rädda sina saker. Nu måste vi vänta minst tre månader innan jorden torkar ut och vi kan börja med sommarsådden. För närvarande är vi tvungna att köpa den majs vi behöver".
Joel de Jesús Merino, 24 år: "Vi råkade ut för en olycka. Skyddsmuren brast och därför översvämmades allt. Några flyttade till härbärget och andra stannade kvar i sina hus. Det är svårt att lämna saker som kostat så mycket, säng, några höns, kläder ... Jag förlorade ett majsfält som jag planterat för mat till familjen. Nu måste jag anstränga mig för att odla i februari, under sommaren. Maten som man har kommit med från olika håll, hjälper oss mer än man kan föreställa sig. Den klarar oss ur knipan. Tack vare den solidariska hjälpen, klarar vi dagsbehoven. Det har varit en stor välsignelse. Veckorna som kommer blir en annan sak. Då kan det bli mer kritiskt".
Presentación Carrillo, 58 år: "Ett av de problem vi haft, är installeringen och utrustningen av härbärgen. De är inte riktigt inrättade. Ett av den tidigare ordförandens för CEL löften, var att bygga permanenta härbärgen som uppfyller alla säkerhetskrav för hygien, hälsa, mat och andra förnödenheter. Vi har försökt prata med den nye presidenten för att ta upp frågan igen, men det har inte varit möjligt. När en krissituation uppstår, måste man kräva att löftet infrias".
Vad visar dessa synpunkter? De avslöjar i princip, historier om lidande, social utslagning och fattigdom, men också ett organisatoriskt motstånd som samhället i strikt mening, utövar. Från ett teoretiskt perspektiv, avslöjar de att den fattigdom som ett stort antal salvadoranska familjer lever i, inte är ett misslyckande eller ett öde utan en historiskt given omständighet som kan, och måste förändras. De avspeglar också handlingssätt som blir vanligare bland allmänheten vid katastrofer, nämligen organisatoriska, omtänksamma och medkännande attityder. De visar på behovet av att inte bara dämpa effekterna av ekologiska katastrofer, utan också av att hitta statliga strategier för en grundligare hantering av strukturella svagheter. Återigen noterar vi angelägenheten hos Ignacio Ellacurías grundläggande intuitiva uppfattning: "Det är hos majoriteten och dess objektiva verklighet som man kan se sanningen eller falskheten hos det gällande sociala systemet".
- Carlos Ayala Ramírez är chef för Radio YSUCA (El Salvador)
Flera artiklar av: Carlos Ayala Ramírez