Brasilien, Internationella Valuta Fonden och Världsbanken
LatiCes översättare: Mikael Gidstedt
I och med att Brasilien har blivit en av borgenärerna bakom IMF och därmed ökat sitt inflytande i Världsbanken associeras nu landet med de förtryckarnationer som svälter ut tredje världen. IMF och Världsbanken organiserar och övervakar världsordningen som dikteras av stormakterna. De utgör en informell del av den Amerikanska statsapparaten och fungerar som effektiva väktare åt Washinton Consensus och grundlades vid tidpunkten för Sovjetunionens kollaps. De utgör tillsammans med WTO imperialismens trogna vakhundar (Atilio Borón).
Den rådande ekonomiska krisen i världen har med sina gigantiska bankkonkurser skapat en rädsla, som fortfarande slumrar, för en total kollaps av den finansiella sektorn. I detta klimat öppnar de mäktiga sina dörrar för Brasilien, ett land i utveckling, med målet att lappa ihop sprickorna i systemet. Det är inte sant, som Lula säger, att hans land från och med nu kommer att diktera reglerna för IMF och Världsbanken. Brasiliens inträde kommer inte rubba maktbalansens i någon av de båda institutionerna och USA behåller i praktiken sin vetorätt.
Vad som är säkert är däremot att Brasilien har stärkt sitt inflytande i Latinamerika eftersom USA och EU har valt att dela sin makt med Brasilien, som man tidigare gjort med Kina, i WTO. Det är bättre att sprida ut kapitalvinsten till periferin än att förlänga världsherraväldet. Innan Brasiliens beslut angående inträdet tillkännagavs, påtalade President Correa att IMF sökte frammana en social omvälvning i Nicaragua. Detta på grund av att ett en låneansökan på 90 miljoner dollar endast skulle beviljas om regeringen i sin tur slutade att betala ut samtliga bidrag, inkomster till pensionärer samt frös alla löner. Som alltid krävs kontroll av inflationen, justering av budgeten, en konjunkturnedgång, avreglering av den kommersiella såväl som den finansiella sektorn, privatisering av grundläggande tjänster och naturtillgångar, obegränsade möjligheter för utländska investeringar samt ett minskat statlig inflytande.
Lula uppvisar ett hyckleri utan gränser då han hävdar att IMF och Världsbanken från och med nu kommer att ändra spelreglerna till förmån för miljön och världens fattiga länder. Kom ihåg att han har privatiserat en tredjedel av Amazonas samt att han säljer enorma mängder etanol till USA. Hans stöd till IMF och Världsbanken kommer att öka det transnationella inflytandet i MERCOSUR (den Södra Gemensamma Marknaden) samt hindra Sydbanken (Banco Del Sur) från att utveckla sin spirande potential. Och allt detta i det oskyldiga, brasilianska folkets namn.
Lulas beslut sammanfaller med bildandet av ALBA genom vilken de nio medlemsstaterna avser skapa en suvären integration och en gemensam valuta. Verkligheten visar att en integration av Latinamerika inte är möjlig tillsammans med Brasilien utan mot sin regering och de övriga världsmakterna. Paradoxalt nog kommer Bolivia att begära tio tusen miljoner dollar från Världsbanken för sin industrialisering. Samma summa som Brasilien ska föra över till IMF för att avsluta industrialistiska ambitionerna.
IMF utlovade omedelbart sitt stöd till kuppmakaren Carmona som under några timmar år 2000 lyckades störta Chávez. Kuba organiserade tiotals med forum som kritiserade utlandsskulder vilka förmyndigas av IMF och Världsbanken. Correa och Ortega lyfter fram nya aggressioner. Varför förhåller sig ALBA tyst vad beträffar Lulas beslut? Fidel Castro har visat sin glädje över valet av Río de Janerio som värd för OS 2016. Han hyllade även Kinas militära och industriella kraft. Det är viktigt att han även uttalar sig om Brasiliens nya relation med IMF och Världsbanken samt de metoder som Kina använder sig av för att tillskansa sig kontroll över naturtillgångar i Afrika. Metoder som inte på något vis är sämre än de metoder som används av västvärlden.
Flera artiklar av: Andrés Soliz Rada