Bolivia: Evo och DEA
President Evo Morales beslut att utvisa nordamerikanska DEA är helt försvarbar. Trots att det imperialistiska inflytandet i vår semikoloni är mycket stort är d et är svårt att hitta ett område, där inflytandet är större än kampen mot drogerna. Faktum att USAs ambassad betalade åklagarnas och polisbefälens löner och de vidarebefodrade infomration direkt till ambassaden, något som ger en bild av graden av fräckhet. Under DEAs tid vid makten, använde kokainfabriker sina vinster för att bekämpa den sandinistiska regeringen. Narkotikahandlare mördade vetenskapsmannen Noel Kampff Mercado från Santa Cruz och den socilistiske politikern Ednmundo Salazar, som undersökte brotten. På Sinahotas gator (Cochabamba) kunde manse hur kokain såldes och vägdes på precisionsvågar. De väpnade attackerna mot bönder ställdes mot tolerans, t ex, när ett flyplan fullastat med droger lämnade La Paz 1995, det togs sedan om hand i Lima.
Men, att bara kasta ut DEA löser inte problemet med narkotikahandeln och landet kan bli dess offer om man inte bekämpar den effektivt och om kokaodlingarna växer okontrollerat. Uppgiften är komplicerad p g a handlarnas förbindelser med finansparadis, där man kan tvätta svarta pengar. Inne i Bolivia har ursprungsfolkens och regionalt självbestämmande, med ännu ej definierad kompetens, förändring av gällande lagar till plurinationella lagar och att bondebefolkningen inte erkänner rättsliga myndigheter, det "traditionella rättssytemet" har gjort att det svårare att skapa ett rättsväsende som är kapabelt att anta utmaningen.
Det är nödvändigt att regionalisera kampen mot drogerna genom CAN, MERCOSUR och UNASUR och godkänna lagen om förmögenhetsredovisning, som vi presenterade 1990. Den har blivit bordlagd i många år och först nu har den skickats till kongressen med namnet Lagen "Marcelo Quiroga Santa Cruz", han mördades 1980 av diktaturen Kuis García Meza. Innehållet i lagen är att alla medborgare måste visa det lagliga ursprunget till sina inkomster, målet är att ingen ska undgå undersökning.
Evo behöver samtidigt ta uti med korruptionsanklagelserna som riktas mot vice inrikesministern (angående priser på byggande av billiga bostäder), tullen (smuggling av 33 lastbilar fulla av datorer som försvann från en militäranläggning), Bolivias vägverk (usla kontrakt med brasilianska företag), och (motsv.) Försäkringskassan (bristande transparens vid import av medicin). Kampen mot drogerna behöver en moralisk ledning som gör att Bolivia kan anta lagen om förmögenhetsredovisning på regional nivå. Det kan bli ett etiskt inlägg till det internationella samfundet, som står indignerat, men maktlöst, inför den växande korruptionen.
Det har sagts vid ett flertal tillfällen narkotikhandeln, som en del av världsmaktens sätt att skaffa sig inflytande i perifera länder, gräver en grav åt framtida generationer. En anledning för länder som konsumerar och producerar att samordna kampen mot narkotikahandeln under villkor som gör att de kompletterar varandra och inte att den ena parten måste underkasta sig den andra. Kampen mot maffian borde inte användas av centralmakten som ett politiskt vapen.
Utvisningen av DEA är ett faktum, men om beslutet inte ska få till följd att man blir fast i en strid flod, utan att kunna ta sig över, kanske stå kvar på samma ställe. Med det enkla beslutet att utvisa antidrogorganismen riskerar man att dras ner i det virvlande vattnet, där narkotikahandlarnas gäng simmar omkring som hajar.
Flera artiklar av: Andrés Soliz Rada