Bolivia: Stordådet upprepar sig
LatiCes översättare: Erika Sjöberg
Verkligheten har än en gång överträffat de statistiska analyser och numeriska utvärderingar som gjorts, gällande de nationella samt internationella rösterna. Evo Morales Ayma har blivit återvald till president. Med fler än 60 procent av landets röster, har han vunnit stadga som den enda ledaren och nu även som den samhällselige politiker som ansvarar för uppbyggnaden av den nya bolivianska staten, som tog sin början i januari 2006.
Efter 27 år med den bolivianska demokratin, har den här segern blivit en historisk milstolpe för det socialistiska partiet del Movimiento al Socialismo (el MAS). En händelse som inte har några föregående liknande fall och som inte kan annat än att imponera.
El MAS har kommit att bli det första politiska partiet som på ett decennium inte bara har lyckats att fördubbla, tredubbla eller fyrdubbla sin popularitet utan som också har lyckats komma närmare den dröm som alla partier och kandidater har och som nu inte måste stå inför ett upphörande eller känna rädsla för att falla i glömska.
Året 1997 fick el MAS tre procent av rösterna i de allmänna valen, och ingen på den tiden hade vågat tro på vad som idag sker i vår, som alltid, ombytliga politik. Ingen hade vågat satsa på den kokablads-odlande parlamentsmedlemmen som presenterade sig klädd i gummisandaler vid det mycket lyxiga departementet där lagstiftningar hålls.
Idag är el MAS den viktigaste politiska kraften i Bolivia. Det första partiet som har återställt trovärdigheten för det politiska systemet samt gett hopp till mer än 60 procent av befolkningen som är behöriga att rösta.
Inte ens i sina mest glänsande och framgångsrika stunder har de flesta stabila politiska förbunden lyckats nå en liknande prestation vid den storleken som el MAS har gjort.
Att inte vilja erkänna detta faktum är gränsen till det mest absurda och är en fortsättning av ett fel som inte tillåter oss att gå framåt.
Bolivia har många landsmän runtom i världen, som tillexempel Argentina, Brasilien USA och España och dessa har alla hjälpt till att visa omvärlden att Bolivia förtjänar en förändring och att den förändringen är möjlig och att det inte bara handlar romantiskt löst prat.
Det massiva deltagandet i de allmänna valen i landets nio provinser är också en enastående bedrift. Det är ett bevis på att den bolivianska befolkningen tror på sin stat, sitt land, sitt medvetande och även på ett annat samhälle än det de lever i dagens läge. Ett samhälle där man inte bara erkänner medborgarens individualitet genom dennes kultur och sitt karaktärsdrag utan genom inflytandet och kraften av de sociala rörelserna.
Valresultatet som Bolivia upplevde i sann demokratisk anda den sjätte december har försatt landet i centrum för internationell uppmärksamhet och förstärker bilden av Evo Morales som en politisk strateg, som är ointresserad av den blinda makten, att han är opportunistisk och agerar kortsiktigt, som uppretat och fortsätter att uppreta vissa av de traditionella politiker som finns kvar; arvtagare till den nyliberaliska politiken som inte bara fick landets natur- och ekonomi- resurser att rasera, utan även dess värdighet och självständighet.
Oppositionen har inte haft ett annat val än att erkänna nederlaget, påta sig valmisslyckandet och slutligen erkänna segerkandidaten som president.
Den kvarstående uppgiften för de politiska grupperingarna som medverkade i valet med illusionen om att erhålla åtminstone ett acceptabelt resultat, blir nu till att bidra med stabilitet samt bedriva konstruktiv kritik för att övervinna landet. De kommer kritisera korruptionen och missbrukandet av makten.
Men demokratin är inte bara en absolut majoritet. En minoritet som man respekterar eller en majoritetsregering mellan människor, är också en konfrontation mellan idéer i sökandet av en lösning. Därför är det nu oppositionen har tid att tänka över sin existens, om det är värt det.
Den kvarstående uppgiften blir till att bilda nya ledande politiker. Politiker med visioner och som är handlingskraftiga och som kan vara socialt deltagande.
Om man antar att skillnaden i Bolivia är en daglig verklighet så innebär inte det att det framkallas motsättningar. Det bör inte föra med sig splittringar och konfrontationer. Det bör vara förbindelselänken som identifierar oss och som ger oss möjlighet att skapa dotterbolag.
Den svåraste utmaningen är utan tvekan den som Evo Morales regering har påtagit sig, vilket innebär att desinficera alla de offentliga organen av de korrumperade rester som en gång bidrog till problem i en process som var menad för meningsfulla och positiva förändringar.
Att omge sig med nytänkande Bolivianer som söker en gemensam horisont, är för den nya ledningen den största och mest känsliga utmaningen.
Särskilt om man försöker markera skillnaden med fallna ledare inom tidigare ledningar, som inte tillät landet vara demokratiskt, men som idag ligger i det Bolivianska folkets händer.
Flera artiklar av: Ana Rosa López Villegas