Högerkoalitionen i Uruguay kommer att försöka stoppa den progressiva utvecklingen i Uruguay
Den 24 november kommer den andra röstomgången att hållas. Breda Fronten (El Frente Amplio) som har regerat i 15 år i rad står inför det tuffaste valet på länge. Breda Frontens motståndare är den "mångfärgade koalition": en koalition som utgörs av samtliga oppositionspartier.
Koalitionen heter egentligen Alla mot Fronten (Todos contra el Frente) och består av Nationalpartiet (Partido Nacional), Röda partiet el Partido Colorado), Självständighetspartiet (el Partido Independiente), Folkpartiet (el Partido de la Gente) och det nystartade högerextrema partiet Öppna Stadshuset (Cabildo Abierto), lett av generalen Guido Manini Ríos, före detta officer i Försvarsmakten.
Kännetecknande för koalitionen är att den har många allianser och få politiska förslag. Emellertid har Alla mot Fronten förändrat det politiska klimatet i Uruguay, och bland koalitionens anhängare finns fanatiska evangelister som använder sig av en homofobisk, främlingsfientlig och misogyn retorik.
Vi som är vana vid ett någorlunda resonabelt politiskt klimat, får idag finna oss i utspel som ser ut att ha hämtats från självaste medeltiden. Den nationella högern har skruvat upp tonläget och deras frammarsch kan liknas med den frammarsch som har ägt rum för högern i USA.
Samtidigt har Breda Fronten ifrågasatt vallokalerna som om de vore en del av det politiska etablissemanget. Partiet har tappat kontakten med sina rötter och har bytt ut idéer som har varit historiska för att bedriva den investeringsgrad som kreditgivningsinstituten ger.
Alla mot Fronten kommer att samla röster för att partiledaren för Nationalpartiet, Luis Lacalle Pou, blir vald till president. Vem är Lacalle Pou? Han är son till den före detta presidenten Luis Lacalle Herrera (den senaste presidenten som tillhörde Nationalpartiet)som regerade på 90-talet. Luis Lacalle Herrera är känd för att han i linje med IMF:s nyliberala manual ville sälja av de statliga företagen, men det uruguayanska folket röstade nej i en historisk folkomröstning.
Vem är då Ernesto Talvi? Han är en nationalekonom utbildad vid University of Chicago, som var det Röda Partiets presidentkandidat. Ernesto Talvi är en "Chicago Boy"1 som har IMF:s nyliberala recept i rockärmen. Han arbetade på Centralbanken när Nationalpartiet vände sig till IMF för ekonomiskt stöd. Mot bakgrund av det sagda är det tydligt att 90-talet är på väg tillbaka.
Slutligen, vem är Manini Ríos? Han är en ex officer i Försvarsmakten som under ett års tid dolde vad som hade hänt med en försvunnen person, när en före detta militär och torterare redan hade erkänt händelserna. Efter upprepade förolämpningar mot både president Tabaré Vázquez och konstitutionen såg presidenten till att Manini Ríos fick lämna sin post.
Kort därpå grundande Ríos "den socialartiguistiska rörelsen", som valmyndigheten inte godkände och istället registrerades Öppna Stadshuset (Cabildo Abierto). Just i Bolivia har de högerextrema givit Luis Fernando Camacho epitetet "en stor boliviansk Cabildo".
Samme Talvi har erkänt statskuppen i Bolvia, vilket inte de andra oppositionsledarna har gjort.
Valundersökningarna indikerar ett fem procentigt försprång för Lacalle Pou, oppositionsledare och presidentkandidat. Troligtvis kommer kampanjen också att avslutas till Lacalle Pous fördel, men in i sista stund kommer Breda Fronten att hoppas på att opinionen hinner vända.
1 Chicago Boys var en grupp unga chilenska ekonomer som de flesta var utbildade vid University of Chicago under ledning av Milton Friedman och Arnold Harberger eller vid dess filial vid den nationalekonomiska institutionen på Pontificia Universidad Católica de Chile. Chicago Boys lät sig inspireras mycket av idéerna presenterade av Milton Friedman och Friedrich August von Hayek (https://sv.wikipedia.org/wiki/Chicago_Boys).
* Nicolás Centurión, psykologistudent vid Universidad de la República, Uruguay. Medlem av det Internationella nätverket för Professurer, Institutioner och Offentliga Personer om studiet av Statsskulden (RICDP). Analytiker vid Latinamerikanskt Centrum för Strategisk Analys. (CLAE, estrategia.la)
| Tweet |
Flera: Nyheter