Nedräkningen av Brasilien
Inom ett år från och med i dag kommer Brasilien att bestämma sin framtid för en lång tid framöver. Å ena sidan kan kuppregeringen konsolidera sig och sätta landet i tillbakagångar som aldrig tidigare skådats med ekonomisk depression, kronisk arbetslöshet, rekordartad social ojämlikhet, utbredd våldsamhet och tillbakadragande från den globala scenen. Å andra sidan återtar landet sin makt att demokratiskt bestämma sin framtid och återhämta potentialen till ekonomisk tillväxt, kapacitet att motverka sociala ojämlikheter, förstärkningen av offentlig egendom samt utstrålningen av prestige i världen.
Fram till oktober nästa år borde det finnas ett beslut även om det finns andra alternativ. De två möjliga ödena är dessutom radikalt olika. Ett institutionaliserar ett politiskt system som avskaffar folkets rätt att demokratiskt bestämma landets öde. Det andra ger tillbaka denna rättighet till folket. Det kommer vara tolv månader av dispyt mellan två visioner och planer för landet, mellan konsolidering av finanskapitalets hegemoni och bankerna, eller räddningen av politik med social demokratisering och ekonomisk tillväxt.
Det sprids en riktig panik inom Brasiliens höger med misslyckandet att smutskasta bilden av den före detta presidenten Lula medan de står utan några kandidater, bortsett från extremhögerns Jair Bolsonaro. Den tid som kuppregeringen tagit för att förstöra landet börjar verka mot den. Temers regering överlever endast och har tappat kapaciteten att fortfölja godkännanden av antipopulära, antidemokratiska och antinationella åtgärder – vilka förklarar mycket om kuppen som gav honom makten. Det utlovas ett hårt år för kuppmakare som är inblandade i olika samlingar. Samtidigt växer motståndet inför hans regering och eventuella kandidater. Svaret till detta är att tvinga tillbaka allt som förbättrats till det sämre.
Diskussionen om den politiska reformen är i själva verket en diskussion om valreform som tilldelats en tidsgräns för att gälla till nästa år. Kortfattat är det viktigaste att rädda resurserna till den offentliga fonden utan att opportunister försöker återställa former av privat finansiering officiellt. Däremot avser barriärklausulen att förhindra det så kallade lägre prästerskapet, som egentligen är hyrbara partier, att definitivt kontrollera parlamentet och införa den politiska merkantilismen en gång för alla. Den politiska reformen skulle behöva inkludera en statsreform som endast hade gått inom ramen av en kritisk konstitutionell församling, vilken hade styrt republikens tre maktenheter som förstört sig själva genom statskuppen.
Lula påpekar starkt att förutom nödvändigheten av en konstitutionell församling behövs ett kallande av en folkomröstning där folket får uttrycka sig om rösträttigheter demokratiskt, samt de åtgärder som kuppregeringen verkställer på ett förvirrat och antidemokratiskt sätt. Där bör det börjas diskuteras angående avskaffandet av det sociala utgiftstaket, då det blir omöjligt för en regering att återuppta det program som brasilianare godkänt i fyra valomgångar. Fortsättningsvis bör även avskaffandet av arbetsreformer, utläggning, privatiseringsprocesser och andra bakslag som gjorts genom kuppmakarnas skatter diskuteras.
Det är tolv månader av djupgående politisk strid och planering av idéer för Brasiliens projekt. Det blir svårt att rädda landet utan att motverka statens demoralisering som högern driver. Det kommer att vara omöjligt att rädda BNDES, Petrobras, samt omöjligt att fördela valutaresurser för att återuppta den ekonomiska tillväxten. Dessutom kommer det vara omöjligt att rädda de företag som gått under efter Lava Jato, något som bara staten kan göra.
Högern driver marknadens intressen i form av staten. Nedmonteringen och demoraliseringen av staten gör så att stora privata företag, särskilt de från finanssektorn, definitivt kan ta över ekonomin och staten.
Endast en stor process av social mobilisering, politisk medvetenhet, organisering av folkrörelsen – där paraddemonstrationer är en viktig del – kan få oss att avsluta detta år som nu börjar under förhållanden av valvinster, återtagande av rätten att styra Brasilien demokratiskt, men också en organiserad national- och folkvilja som möjliggör återupptagandet av vägen till en tillväxt med inkomstfördelning. En fundamental del av denna process är tillsättandet av ett parlament som erkänner denna regering, vilket endast kan fungera genom aktivt deltagande av folkrörelserna i det direkta valet av representanter med deras intressen. Dessa transformerar kongressen till en kamp där handelsintressen uttrycks i ett hus som reflekterar det verkliga och existerande brasilianska samhället genom folkligt ledarskap.
Detta är ett år där vi definierar Brasiliens öde för hela första halvan av århundradet. Vi startar på ett extraordinärt sätt genom att motverka den neoliberala vågen och börjar konstruera ett projekt för att överträffa denna modell som avskaffades genom statskuppen. Så lyckas vi än en gång konkurrera för möjligheten att styra Brasilien genom valet i oktober 2018. Nedräkningen har redan börjat. Det krävs att vi alla ger det bästa av oss för att denna definition ska bli gynnsam för demokratin, folket och Brasilien.
-------------*Emir Sader, kolumnist på 247, är en av de främsta brasilianska sociologer och statsvetare
Flera artiklar av: Alai-Amlatina