Donald Trump installeras på presidentposten i USA
Alai Amlatina
LatiCes översättare: Patrik Stomberg
Efter en lång kampanj, påbörjad i mitten av 2015, och efter att ha övervunnit de hinder som föreföll oöverstigliga, blir den spekulativa finansmagnaten från Manhattan, Donald J. Trump, USA:s 45:e president.
Immanuel Wallerstein framhåller att Trumps presidentskap var “fullständigt oförutsägbart. Vi kan bara hoppas att hans innersta cirkel tyglar honom". Dessutom, teoretikern bakom "världssystemteorin" uppskattar att "95 procent av den politik som Trump tar initiativ till under sitt första år kommer att vara förfärlig". Beviset för detta, utnämningarna som han har gjort i sitt kabinett.
Totalt är de 19 personer, nästan alla miljonärer eller militärer, med europeisk härkomst ("vita") samt män. Ett undantag är multimiljonären Betty DeVos, utbildningsministern vars "mål är att undergräva den allmänna utbildningen och ge ut skolkuponger för att finansiera privata och religiösa skolor". Tom Price som hälsominister vill få ett slut på tjänsterna för alla på hälsoområdet ("Obamacare"). Jeff Sessions, justitieminister, är en rasistisk försvarare av massinlåsning i fängelser. Andrew Puzder, arbetsmarknadsminister, motsätter sig en höjning av den statliga minimilönen.
Cathy McMorris Rodgers, inrikesminister, stödjer inträngandet i indianområden och öppnandet av statliga marker. Scott Pruitt, ny chef för miljöskyddsmyndigheten EPA, förordar avskaffandet av regleringar.
Vad gäller säkerhetssidan (den militära) toppar generalen James "den galne hunden" (Perro Loco) Mattis listan som försvarsminister. Han följs av general John Kelly, minister för inrikes säkerhet (Homeland Security) samt general Michael Flynn som hans rådgivare för nationell säkerhet. Mike Pompeo (chef över CIA) föreslår att man skapar ett register över nationella samtal. Rex Tillerson, utrikesminister, var verkställande direktör för “storasystern" ExxonMobil som har mångmiljoninvesteringar i Ryssland.
Med den här gruppen på den högsta nivån är det ingen tillfällighet att Michael Klare säger att Trumps enda tanke är att återerövra världen. På hans agenda uppenbarar sig fyra punkter: Kina, Ryssland, Europa och Mellanöstern. Resten av världen existerar inte eller är av mindre betydelse. Han lovade rasera den så kallade islamiska staten genom militära aktioner.
Vad gäller Europa anser Trump att denna kontinent befinner sig på nedgång och att NATO är föråldrat. I fallet Ryssland har Trump och Putin däremot deklarerat att de vill normalisera relationen mellan länderna. Enligt Klare tror många att Tillerson utnämndes till utrikesminister för att stimulera relationerna inom energisektorn. Exxon har enorma investeringar i det ryska Arktis. Dessutom delar de sin aversion mot de radikala islamistiska strömningarna.
Den nye presidentens problem nummer ett i utrikespolitiken är Kina. Peking har utvecklats till det tjugoförsta århundradets motor för den kapitalistiska ekonomin. Landet har emellertid fortfarande inte tagit USA:s plats som hegemonisk makt (kulturell, militär och finansiell). Trumps strategi är att ringa in Kina genom att skapa en krets av baser i dess omgivning. Den ryska federationen har en central roll i denna plan. Om USA lyckas göra Ryssland till en underställd allierad (av typen Tyskland och Japan) uppnår han tre omedelbara mål: Han stänger militärt den långa kinesiska gränsen i norr, han försvårar utvecklingen av de kinesiska "sidenvägarna" med Europa som destination och han minimerar betydelsen av de ryska energiresurserna som har den kinesiska industrin som mål.
I militärt avseende ärver Trump historiens bäst utrustade arméer. Enligt Miguel Barrios expanderade den avgående presidenten Barack Obama krigen i luften samt användandet av specialstyrkor i hela världen. Antalet länder med baser för nordamerikanska specialstyrkor gick från 60 år 2009 till 138 år 2016 (70 procent av världens länder). Under 2016 fällde Obama-regeringen åtminstone 26 171 bomber. Dessutom lyckades Obama sälja vapen för 265 miljarder dollar, vilket är en rekordsiffra.
Trump har ingen politik gentemot Latinamerika. Muren på gränsen till Mexiko är en eftergift till de främlingsfientliga grupperna som stödde honom i valen. Han är av ideologiska skäl en uttalad fiende till den kubanska revolutionen samt de progressiva regeringarna. Hans kommersiella intressen kan dock överbrygga hans fördomar. Han uppfattar regionen söder om Rio Grande som ett område för exploatering av deras natur- och mänskliga resurser. Dessutom kan länderna i Latinamerika och Karibien vara till nytta för hans geopolitiska planer på en global skala.
- Marco A. Gandásegui, den yngre, professor i sociologi på Universidad de Panamá och utredare på Centro de Estudios Latinoamericanos Justo Arosemena (CELA)
www.marcoagandasegui14.blogspot.com
www.salacela.net
Flera artiklar av: Alai-Amlatina