Vilka är lärarna i Latinamerika och Karibien?
En nyligen genomförd studie från Världsbanken försöker besvara denna fråga: Vilka är lärarna i Latinamerika och Karibien? Först presenterar man en kvantitativ uppgift: Varje dag arbetar mer än sju miljoner lärare i Latinamerika och Karibien.
Dessa män och kvinnor utgör 4 procent av den totala arbetskraften i området och mer än 20 procent av dem som har en högre utbildning. Deras löner utgör ca 4 procent av regionens bruttonationalprodukt. Därefter beskrivs de skiftande arbetsvillkoren, från landsbygdsskolorna med ett enda klassrum med väggar av lera till första klassens inrättningar. Och det mest avgörande: lärarna blir alltmer erkända som nyckelpersoner i regionens ansträngningar att förbättra undervisningen och skolresultaten.
Studien visar att lärarens kompetens är betydelsefull, eftersom man nu i många länder i världen ändrar målen för undervisningen. Man lämnar åt sidan den rena inlärningen av fakta för att istället koncentrera sig på elevernas kompetenser, på utveckling av deras kritiska tänkande, förmåga till problemlösning och att vara förberedd på att ständigt lära sig nya saker. I andra delen av studien fördjupar man sig i kompetenserna och förmågorna hos lärarna i vår region. Bilden är oroande. Tre av sex riskfaktorer enligt studien redovisas nedan.
De flesta kvinnliga lärare kommer från enkla socioekonomiska förhållanden. Närmare 75 procent av Latinamerikas lärare är kvinnor, men andelen varierar mellan 62 procent i Mexiko till 82 procent i Uruguay, Brasilien och Chile. Likaså visar inträdesuppgifterna från universiteten att de studenter som väljer läraryrken tillhör dem som står lägst på den socioekonomiska skalan och är oftare de som är de första i sina familjer att studera vid universitet, än de som väljer andra fakulteter. Å andra sidan håller lärarkåren i Latinamerika på att åldras. I Peru, Panama och Uruguay överstiger lärarnas medelålder 40 år, i Honduras och Nicaragua, som har den yngsta lärarkåren, är medelåldern 35 år.
Hög formell kompetens, men brister i kognitiva kunskaper. Studien visar att lärarnas formella kompetens stadigt har ökat i hela regionen. År 1995 hade endast 19 procent av grundskolelärarna universitetsutbildning, år 2010 uppgick de till 62 procent. I de tio länderna i regionen för vilka man har jämförbara data, är lärarnas formella utbildning högre än hos andra jämförbara grupper, och mycket högre än kontorsanställdas.
Ändå har ökningen av den formella utbildningsnivån undergrävts av tecken på att de som i Latinamerika påbörjar lärarutbildning är akademiskt svagare än medeltalet av de universitetsstuderande. De femtonåringar som säger sig vara intresserade av läraryrket har mycket lägre resultat i det internationella utvärderingsprogrammet. Data framtagna från proven för inträde till universiteten visar samma sak. I Chile har de studenter som söker till lärarprogrammen, ett medeltal på 505, motsvarande siffra för juridik är 660, för teknik 700 och för medicin 745.
Å andra sidan finns det få studier som visar på hur mycket de latinamerikanska lärarna kan om sina ämnen, men de studier som finns visar en oroande diskrepans mellan lärarnas formella examina och deras kognitiva kompetenser. Inte mindre än 84 procent av lärarna som undervisar i sjätte klass fick resultat lägre än nivå 2 i ett prov genomfört år 2006, i vilket nivå 3 är den nivå som eleverna i sjätte klass ska uppnå. I de tester som genomfördes i Colombia, Ecuador och Chile, var det mindre än 3 procent som fick resultat som kunde betecknas som utmärkta.
Relativt låga löner. Lärarlönerna år 2010 låg mellan 10 och 50 procent lägre än lönerna för jämförbara grupper. Denna situation har förelegat under hela 2000-talet. Lärarlönerna ökar mycket långsamt, medan man i andra yrkesgrupper får löneökningar i takt med mer erfarenhet. Inom utbildningssektorn noteras också en låg lönespridning jämfört med andra branscher; oberoende av kapacitet, talang och erfarenhet, får en person som börjar arbeta som lärare en lön som ligger inom ett relativt litet spann, utan risk att lönen är mycket låg eller sjunker, men också med små möjligheter att få en hög lön. Därför föreslogs i några länder högre löner för de bästa lärarna för att vara konkurrensmässiga och inte förlora dessa. Men det visade sig att dessa löneförhöjningar endast ledde till bättre undervisningskvalitet om de följdes upp av åtgärder för att förbättra uttagningarna till lärarprogrammen.
Några av studiens viktigaste slutsatser: 1) Den i medeltal låga kvaliteten hos lärarna i Latinamerika och Karibien är det viktigaste hindret för att förbättra utbildningen2) Lärarnas låga kvalitet beror på dålig akademisk undervisning och otillräcklig praktik i klassrummen; och 3) i inget land i regionen (möjligtvis med undantag för Cuba) kan anse sig ha hög nivå vid internationella jämförelser. Sålunda ser man behovet av att införa en utbildning för lärare som höjer deras nivå. Och det påminner oss om att förutom infrastrukturen, tekniken och antalet elever per klassrum, är en god lärare den som garanterar en framgångsrik inlärning, liksom en dålig sådan garanterar ett misslyckande. På nytt bör vi komma ihåg att Världsbanken med sin ekonomiska politik, i viss mån också spelar statens roll som leverantör av varor och tjänster som är viktiga för samhället, såsom utbildning.
-----------------------------------* Ayala Ramirez är chef på Radio YSUCA
Flera artiklar av: Alai Amlatina