Bolivariansk och demokratisk Venezuela
Alai Amlatina
Venezuela hotas av kuppförsöken planerade av den latinamerikanska högern och den amerikanska regeringen. Detta är inte något nytt, och om detta inte finns några tvivel. Alla latinamerikanska länder genom CELAC, UNASUR, MERCOSUR och ALBA har utfärdat gemensamma uttalanden som erkänner destabiliseringsförsök av den venezuelanska demokratin, samtidigt som de uttrycker solidaritet och betonar behovet av en dialog.
Solidaritet med det venezuelanska folket och dess regering är en stor utmaning för vår kontinent. Det oroande och smärtande är våldets intensitet, vilket orsakar dödsfall, personskador och skador på egendom.
Tidigare president Hugo Chavez vann sitt senaste val med mer än 10 %. Tyvärr, kunde han inte starta sin mandatperiod och nya val med internationella observatörer hölls. Det fanns inget tvivel om legitimiteten i den nya presidenten. Maduro vann och återigen vann det bolivarianska projekt initierat av Chávez, eftersom majoriteten av venezuelaner förstår att deras land har förbättrats och är mer jämlikt än det varit.
I själva verket kunde Venezuela, tack vare denna process, för första gången i sin historia vara herre över sina egna oljetillgångar och använda dem för att tjäna folket av kontinenten, och till och med USA när det ödelades av orkanen Katrina. Under det senaste decenniet, ökade statliga sociala utgifter med mer än 60,6% och i dag är Venezuela det land i regionen som har den lägsta nivån av ojämlikhet, efter att denna minskat med 54 %, och fattigdomen minskat med 44 %. Vad gäller utbildning ligger Venezuela tvåa i Latinamerika och på femte plats i världen med högst andel högskolestudenter. Det har byggts mer än 13,721 vårdcentralen i stadsdelar där staten inte fanns tidigare och i det offentliga sjukvårdssystemet ingår idag ca 95 000 läkare. Det har byggts mer än 500 000 hus, idrott finansieras, bland andra insatser.
Men vissa delar av oppositionen (inte alla) har kuppavsikter. De kan inte acceptera valnederlag och försöker genom våld uppnå vad de inte skulle kunna uppnå i fria val. President Nicolas Maduro fick under sina 10 månader i regeringsställning konfrontera permanenta destabiliserande åtgärder som syftar till ett maktövertagande.
Våldet och attackerna mot Venezuela är en attack mot alla demokratiska regeringar i kontinenten. Det är inte en isolerad händelse, kuppförsöken går framåt med nya metoder i Latinamerika. Året 2002 har de redan försökt och misslyckats i Ecuador, Bolivia, Argentina och Venezuela. De har dock lyckats i Paraguay och Honduras där USA utökade sina militärbaser.
Multinationella mediaföretagen såsom CNN, FO, likaså europeiska, manipulerar information och sprider propagandakrig i fredens namn, och hat i frihetens namn. Deras syfte är att visa att de är viktiga för att avsätta en president, och på så sätt få bättre utbetalningar från den amerikanska staten. Men vi latinamerikaner vet redan att de är politiska aktörer som försvarar stormakternas privata intressen, med ett spel av lögner som orsakar upphävandet av medvetandet.
Vi måste lära av historien, samma sak hände under den misslyckade kuppen år 2002 därför betraktas den som den första media kuppen av historien. Detta visade sig i dokumentären "Revolutionen kommer inte att visas i media" (“La revolución no será transmitida”), som jag rekommenderar.
Freden är en dynamik i relationerna mellan individer och folken, något som inte ges bort, något som erövras genom sanningen, rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter i en demokratisk uppbyggnad.
Å ena sidan, måste man utreda dödsfallen bland studenter i händerna på maskerade män för att rättvisa för offren ska kunna uppnås. Å andra sidan, skall man stödja den nationella planen för fred och samexistens som Venezuela har inlett med en massiv populär marsch som syftar till att bygga upp allmänhetens fred och bekämpa brottslighet, främja nedrustning av befolkningen och de väpnade samvetena.
I sitt tal uttryckte Maduro mycket tydligt: "Den som klär sig i en röd skjorta med Chavez ansikte och drar ut en pistol eller misshandlar en annan venezuelan, är inte en följare av Chavez, inte heller en revolutionär, den får bli fängslad." Man ser inte att oppositionen gör detsamma.
Det är verkligen en mycket skamlig kampanj att kalla Venezuela en diktatur med tanke på det är det första landet i historien om nationalstaterna att införa och genomföra systemet för återkallande folkomröstning i mitten av ordförandeskapet, och detta syftar till att stärka demokratin. Faktum är att när detta gjordes 2004, vann Chavez igen, på samma sätt som han vann de 13 andra valen sedan 1998.
Om denna regering en dag råkar förlora ett val kommer den att acceptera det som de gjorde med sitt andra försök att reformera konstitutionen. Regeringen kommer aldrig tappa några av dess flaggor eftersom de kommer att fortsätta arbeta för en bolivariansk Venezuela likaså för en bättre Patria Grande. Den Bolivarianska revolutionen är en revolution av valurnorna likaväl som av gatorna. Den har alltid vunnit med stöd av lagen och demokratin, och kommer att fortsätta att göra det. Därför är den så farligt för vissa och av samma anledning behöver den andra.
Vi skickar vår solidaritet och vårt stöd till folket och regeringen av Venezuela för försvar av sina demokratiska institutioner, sociala-, ekonomiska- och kulturella politiken som genom folkligt deltagande har uppnåtts.
* Adolfo Pérez Esquivel, Nobels fredspris.
Flera artiklar av: Alai Amlatina