Antalet arbetande Correntinobarn överstiger miljonen under det tjugoförsta århundradet
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Ibland utlöser vissa årsdagar en angelägen och oundviklig hågkomst, som till exempel den internationella dagen mot barnarbete. Även om man måste vänta till den 12 juni varje år, då man med få undantag bryter den djupa tystnaden kring den universella skam, som denna gång utpekar Concordias "fruktodlare".
I vårt land (Argentina) finns nästan två miljoner barn mellan 3 och 14 år, som arbetar. De arbetar tillsammans med vuxna, men för en lön som är mindre än 50 % av de vuxnas.
Dessa otrygga anställningar, utan bidrag för sociala kostnader eller pension, med anställningsförhållanden som inte omfattas av några regler och med löneutbetalning var tredje månad, är vanliga inom vissa delar av ekonomin i Entre Rios. Vid en undersökning av ett företag upptäcktes två minderåriga (16 och 17 år) från Paso de los Libres Corrientes. Bägge förklarade att de hade arbetat under antagna namn, Juan Manuel García respektive Miguel Angel Ruiz Diaz.
Anmälningarna mot skrupelfria arbetsgivare, som fortsätter att anställa minderåriga och svart arbetskraft i Concordia-området, har ännu inte fått något fullgott svar från myndigheterna.
Tidningen Junio har framfört uppgifter om sänkningen och nedvärderingen av arbetare till slavnivån. Det är känt att denna typ av fall dyker upp från tid till annan i Paraná och andra städer, särskilt rörande den dåliga behandlingen av bolivianska arbetare. Det förekommer och synliggörs när media skyltar med det. Men när krampryckningen passerat, återgår allt till det vanliga, och de enda som förlorar är arbetarna själva.
Det är sant att det på små gårdar ofta kan vara svårt att uppfylla vissa krav i ett system som bygger på hyckleri, och som inte beaktar de små och medelstora enheternas speciella förhållanden (för att inte tala om arbetarnas). Det är de små företag som genererar fler jobb, som ofta är de mest förföljda. Men denna kritik pekar på en annan typ av fall, där man kan konstatera närvaron av hundratals arbetare i en illegal arbetssituation, ställda inför de tre statsmakternas blindhet och dövhet.
Concordias tidning som leds av journalisten Claudio Gastaldi, offentliggjorde för ett par månader sen att en delegation från Concordias polis tillsammans med en representant för Mänskliga Rättigheter, inspekterade gården "Mc Berry" belägen på orten Calabacilla. Där fann man mer än 200 arbetare anställda av ett entreprenadföretag, SAFyC S.A. som inte finns med på listan över de 52 serviceföretag som är registrerade hos arbetsdelegationen.
"På detta företag med stora slavbaracker, observerades mer än 200 våningssängar och flera arbetare rapporterade händelser,som är mer typiska för det förra århundradet (vi förstår att journalisten avser artonhundratalet). Det finns till exempel butiker som säljer saftpulvret Tang (en ask med 14 påsar) för 50 pesos, i stället för 15 pesos, som man tar i stan, och vit tvål för 6 pesos, som i stan kostar 3 pesos. Eller en rulle toalettpapper som man säljer för 6 pesos mot 4 pesos här (i en förpackning om 4)".
"Man arbetar från 06.30 till 12.00 och från 13.00 till 17.30 för en lön på 60 pesos (de var lovade mellan 80 och 90 pesos) och måste betala 12 pesos per dag för mat".
Arbetsgivarnas "välvilja"
Redan utredaren Gastón Gori anmälde i La Forestal den typ av kontrakt, i vilka arbetarna hamnar i beroendeställning till arbetsgivaren. Han betalar dem, när han vill. Han säljer varor till dem till det pris han vill ha och ignorerar alla arbetsmarknadsmässiga framsteg som uppnåddes under förra seklet.
Samma system var under många år i kraft vid bruken i Entre Rios och i dag fortsätter det, med variationer, vid vissa frukt- och skogsföretag. Det finns till och med vittnesmål: "En av arbetarna i San Carlos, Corrientes, vid namn Silvio rapporterade att den ansvarige för baracken, Marcelo Leonardi (ägare till butikerna) sade till dem att de skulle betalas först vid slutet av skörden "för att vi inte skulle slösa bort pengarna på vin". En annan pojke på 18 år, Armando från Misiones, var sjuk i flera dagar utan medicinsk tillsyn. Tre andra pojkar på 18 år, från Apóstoles, försäkrade att de ville ge sig av men inte kunde, eftersom de inte fick betalt förrän i slutet av sockerrörsskörden. En sak värd att nämna är, att bland entreprenadföretagen (mot vilka den nationella regeringen kämpar) förekommer namn, kända som ägare eller namnutlånare till andra företag, som som skulle kunna rekrytera personal på ärligt sätt. Det handlar om anonyma bolag med säte i Buenos Aires som i fallet Blueberries eller i fallen Rousseau och Sacoman. De sistnämnda har av denna tidning omnämnts som delägare i fastighetsbolaget COCICO SA., vilket domaren från Salto (ROU) förknippar med den colombianske narkotikasmugglare som greps i (Salto) Uruguay, med en stor leverans kokain. Det är också uppseendeväckande att det uppträder allt fler arbetare som tillhör SRL. Kort sagt, allt förefaller vara försök att kamouflera arbetssituationen".
Falska dokument
I ett nytt häftigt angrepp mot slavarbete, jämför Claudio Gastaldi rättvisan i Buenos Aires med den i Entre Rios, med hänvisning till de anmälningar av liknande fall, som publicerats under dessa dagar av media i Buenos Aires. www.corrienteshoy.com
Flera artiklar av: Agencia Rodolfo Walsh