Att kasta ut bolivianerna
Nyhetsbyrån Pelota de Trapo
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
Argentina. Bosättningarna i centrala Buenos Aires (CABA – Ciudad Autonoma de BA, ö.a.) och omkringliggande stadsområden plågas av arbetslöshet. Stadsområdena i yttre delarna av innerstaden, som har fyrdubblats under de senaste tjugo åren, är överhopade av fattiga och socialt utanförstående.
Argentinare, paraguayare, bolivianer och peruaner delar på detta ytterområde som bebos av dem som inte blivit utvalda att vistas inom det legala, konstitutionella, institutionella och illuminerade systemet, där de utvalda ordnar för sin ljusnande framtid.
När Carlos Ruckauf från sin politiska plattform legitimerade idén att "skjuta på förbrytarna" fördubblades offren för det statliga våldet. De flesta var ungdomar, som förmenats det goda livet och var destinerade för döden, ju förr desto bättre.
Vilken förbindelse finns mellan det främlingsfientliga utbrottet av landets säkerhetsminister Sergio Berni (som alltid är vise men som handhar maktens hemligheter) och attacken på det bolivianska bostadsområdet Río Cuarto, kanske vi aldrig får klar vetskap om. Men man kan räkna ut att de ödesdigra konsekvenserna av den ökande kriminaliteten i inflyttningsområdena i utkanterna av staden har samma rötter som från vilka man proklamerar fosterlandets storhet. Och man hyllar Evo vid journalistutbildningen vid La Platas universitet, UNLP.
Argentinaren Alexis Rodriguez död, enligt några uppgifter i ett slagsmål, enligt andra efter en brutal misshandel- utlöste en oväntad vrede i Río Cuartos fattigaste delar. De gripna var två argentinare och två bolivianer. Men ilskan exploderade i bostadsområdet Las Delicias. Ett trettiotal personer tände eld på några hus, ockuperade andra, plundrade ytterligare några och attackerade med påkar och flaskor.
De lämnade tiotals familjer på bar backe, de bar med sig kylskåp, teveapparater, kannor, filtar. Mer än etthundra personer flydde livrädda med vad de fick med sig och med sina barn i famnen. Parollen var "kasta ut bolivianerna från kvarteret" med hotet att " här kommer att flyta blod". Våldet sker under maktens beskydd vilket ger impulser till deportering av "immigranterna som kommer till landet för att begå brott". Det är en djup tvetydighet som öppnar dörren för en stängd politik gentemot broderfolk från ett land som är betydligt mindre än det egna.
Omkring 500 bolivianska familjer bor i Las Delicias, i Rio Cuartos utkanter. De har kommit från Chuquisaca, Tarija, Potosí och Cochabamba. De sätter upp väggar, odlar, tillverkar tegel. De är kriminella i samma procentandel som argentinarna. Det är inte så att de utgör tjugo procent av fångarna i argentinska fängelser. (Horacio Verbitsky anger siffror i sin krönika av den 31 augusti http://www.pagina12.com.ar/diario/elpaís/1-254187-2014-08-31.html). Och om så vore, handlar det inte om en mer omfattande kriminalitet hos immigranterna, utan att de är de lägst betalda; liksom de argentinska ungdomarna och analfabeterna, som bidrar till ökningen av antalet personer i de fängelserna.
Sergio Berni är nöjd. Hans noggrannhet med att hålla sig på avstånd från immigrantslöddret - de utanförstående, fattiga och tandlösa - har lönat sig. Förutom att vara den statstjänsteman som har bäst anseende, säger Julio Aurelios rådgivare att han är den som fått mest förfrågningar om att bli provinsguvernör. Inklusive själve Martín Insaurralde. Det innebär att den nationella xenofobin väger tyngre än bilden av den som erövrade telefonflickan, vilket gav MI hans berömmelse.
Bernis angrepp på immigranter är krampaktiga: för två år sedan (den 12 september 2012) sade han sig kunna visa på ett samband mellan otryggheten i huvudstaden och migrationen från andra latinamerikanska länder. Då drömde han om att chartra ett plan, fylla det med colombianer och flyga nonstop till Bogotá. Två år tidigare hade Mauricio Macri visat sin missaktning för migranter vid ockupationen av Indomaericano (En park som ockuperades av 300 familjer i protest mot bristen på värdiga bostäder. Polisen tvingade bort ockupanterna varvid tre personer dödades och många skadades allvarligt. Ö.a.) Under denna septembermånad gödde både Sergio Massa, Fransisco de Narváez och Ernesto Sanz det frö som Berni hade sått. Ingen av dem höjde sin röst mot arbete under omänskliga villkor i textilföretaget som ägs av hustrun till en hög tjänsteman, kanske för att dessa bolivianer är slavar och inte tjuvar eller narkotikahandlare.
Straka krafter vill begränsa immigranternas möjlighet att komma in i landet och godtyckligt ta ifrån dem deras uppehållstillstånd.
Det är inte dessa immigranter som man vill ha för att få in nytt blod i fosterlandet. Inte dem med mörkt skinn, fårat av den torra jorden och av hopplöshet.
Man vill ha en annan blandning för att möta framtiden, vi får se vilken.
Flera artiklar av: Agencia Pelota de Trapo