Nej till dödsstraff, slut på förtrycket
LatiCes översättare: Jesper Carlström
Argentina. Sedan mitten av förra året, så har regeringen samt dess olika motsvarande kommunalråd gett sig på arbetarklassen på ett ovanligt brutalt sätt.
Det var allt mer tydligt att Cambiemos regering – fast besluten att driva igenom ett antal brutala förändringar, höll på att vässa sina repressiva verktyg. Försvinnandet och sedan döden av Santiago Maldonado symboliserade början på en etapp färgad av våld, som även kännetecknas av den plan som lett till att landet, efter dödskjutningen av Rafael Nahuel, anses befinna sig i undantagstillstånd. Utöver den långa listan av repressalier och den allt större militariseringen av landets bostadskvarter, har vi även diverse deklarationer från tjänstemän – däribland säkerhetsministern Patricia Bullrich, som inte lämnar några tvivel angående regeringens nya paradigm: Nej till dödstraff! Frihet till alla politiska fångar! Fängelse till alla skyldiga för folkmord! Sluta med alla anklagelser mot alla kämpar! Nu är det slut med förföljelse och gisslandrama! Rättvisa för Santiago Maldonado och Rafael Nahuel! Ut med Bullrich! (fler hittas längre ned i dokumentet).
Med kommentarer såsom "jag tänker inte kasta en polisman ut genom fönstret" samt "polisstyrkornas version är den enda sanna", så har en ny politik gjorts offentlig med en klar relation till det förtryck som genomförts mot diverse protester. Utöver detta, så har vicepresidenten Michetti sagt att "polisstyrkorna alltid har en fördel vid tvivel", och självaste presidenten sade att "vi måste återvända till logiken att order från högre instans alltid bör följas". Exempel på detta förtryck är protesten den 1/9 som slutade med 31 arresterade, protesten mot polisvåldet som slutade med razzior mot 11 lokaler tillhörande olika rättsorganisationer samt den brutala repression mot de manifestationer som genomfördes i Buenos Aires den 11, 13, 14 och 18 december.
Macris repressiva logik bevisades i rapporten Informe sobre la RAM, som publicerades av säkerhetsministeriet tillsammans med ledarna för provinserna Chubut, Río Negro och Neuquén – en rapport så full av oriktigheter och lögner att den skulle framkalla skratt hade vi inte vetat anledningen till att den publicerades. Med en enorm fräckhet blandas referenser och namn på organisationer och medarbetare i ett nät av lögner som ämnar svartmåla folkets frihetskamper samt demonisera både de som medverkar samt sympatiserar med dessa.
Den judiciella makten – som i sin tur är den politiska makten till lags, anslöt sig snabbt till offensiven och började fängsla folk under manifestationerna, samt effektivt kriminalisera protesterna genom diverse tillvägagångssätt vanligt använda i fall som dessa.
De rättsliga åtgärder som använts mot manifestanter sedan september 2017 uppvisar en ny slags logik angående förtrycket av protesterna. Till dessa allvarliga tillskrivanden bör även teknologiska åtgärder summeras, som inkräktar på folkets privatliv samt skändar uttrycksfriheten genom den så kallade "cyberpatrulleringen" och andra sätt att övervaka och samla in data kring sociala nätverk. Detta görs även med telefonsamtal, meddelanden, chattar, kontakter och liknande information som är lagrad på mobiltelefoner eller andra typer av digitala medier. Samtidigt som detta, så uppmanar en grupp av domare och åklagare regeringen att skärpa sina lagar ännu mer:
- Kammaråklagaren Germán Moldes, angående fallet med protesten den 1/9, begär att en reformation görs av strafflagen för att förhindra att personer som har fängslats i manifestationer åter sätts på fri fot.
- Åklagaren Carlo Rívolo ämnar fänglsa César Arakaky och Dimas Ponce, militanter från Partido Obrero-partiet för "uppror" i samband med manifestationen den 18/12.
- Domaren Marcelo Martínez de Giorgi åtalade pressarbetare som filmade sitt eget fängslande.
- Domaren Claudio Bonadío applicerade idén om att "de repressiva truppernas version är den sanna versionen" när han åtalade 34 personer enbart med polisens filer som grund, vars trofärdighet motbevisades av försvaret. Fem av dessa är fortfarande fängslade sedan den 14/12.
- Domaren Sergio Torres förföljer PSTU-militanten Sebastián Romero med ett åtal om "uppror" på grund av dennes användning av fyrverkerier samt uppmanar regeringen att skapa ett protokoll till polisen för att "reducera manifestationers varaktighet i den mån möjligt".
Listan fortsätter, som fallet mot kollegorna Nadia Paris och Fermín Martínez från organisationen Familiares y Amigos de Luciano Arruga i Neuquén.
Under tiden, så finns det inte en enda fängslad polis för försvinnandet och döden av Santiago Maldonado – tvärtom har flera blivit befordrade, ingen anklagad prefekt för avrättandet genom ett skott i ryggen av Rafael Nahuel och inte heller någon polis identifierad som ansvarig för den skottlossning som gjorde flera arbetare helt eller delvis blinda den 18/12.
Utöver framfarten av repressalier mot protester och den organiserade kampen, så har även repressionen i våra kvarter ökat på ett sätt som saknar motstycke i en demokrati. Med 725 dödsskjutningar och tortyren i fängelserna under sina första 721 regeringsdagar, så har Cambiemos positionerat sig som den regering som dödat flest människor i bostadskvarteren och i fängelserna sedan 1983. I ljuset av fallet Chocobar, vars händelseförlopp fortfarande ifrågasätts av flertalet medier, så bestämde sig den nationella regeringen för att gå ännu ett steg längre i sin repression. Detta med säkerhetsministern Patricia Bullrich som protagonist, ännu en gång, samt diverse justitieministrar och kabinettschefen. Det mest symboliska var dock president Macris omfamning och en fras som visar situationens allvar: "Vi behöver mer poliser som du, du är en hjälte", sagt om den polisman som några timmar innan hade blivit åtalad för att ha dödat Juan Pablo Kukoc, 18 år, med ett skott i ryggen.
President Macri och hans närmaste män gav säkerhetsstyrkorna ordern att skjuta och döda under alla omständigheter, med säkerheten att hans politiska chefer skulle stötta honom. "Domarna kan göra vad de vill, vår politik är att stödja poliserna på plats", försäkrade Bullrich. Bevis på att ordern var underförstådd kom dagen därpå med uppmaningen efter det att presidenten hade träffat den ansvarige polisen, framför CORREPI:s lokal: "Stå ut, Chocobar", med andra ord: "Stå ut, och avlossa skott".
Ännu allvarligare var det attentat som den 14:e januari genomfördes mot kollegan Martin Alderete, advokat i CADEP och försvarare av politiska fångar. En brandbomb kastades in i hans bil, utan tvekan en varning till alla de som kämpar mot repressionen.
Macris regering ämnar införa att varje gång en man i uniform dödar någon annan, så kommer detta att räknas som en "konflikt" i vilken den uniformerades parti alltid kommer att tas. Den nationella regeringen har genom sina åtskilliga deklarationer uttryckt stöd för dödsstraffet, samtidigt som kriminaliseringen av protester och förföljelsen av manifestanter ökar. Den fascistliknande politiken har på sistone vässat sina verktyg samtidigt som den tidigare diktaturens mest emblematiska folkmördare har "premierats" med husarrest i linje med den senaste tidens straffrihet. Allvaret är stort och kräver en kollektiv kampanj med ett aktivt samarbete för att kunna försvara oss själva.
På grund av detta, så säger vi – alla de organismer och organisationer som tillsammans utgör Encuentro Memoria, Verdad y Justicia (SV: Sammankomst av minne, sanning och rättvisa), följande: Nej till dödstraff! Frihet till alla politiska fångar! Fängelse till alla skyldiga för folkmord! Sluta med alla anklagelser mot alla kämpar! Nu är det slut med förföljelse och gisslandraman! Rättvisa för Santiago Maldonado och Rafael Nahuel! Ut med Bullrich!
Flera: Nyheter