I Brasilien har gemenheten ett namn
Alai Amlatina
LatiCes översättare: Patrik Stomberg
Domaren Carmen Lucía Antúnez med Temer
Havanna.- Spektaklet i Brasiliens federala högsta domstol ser ut att sluta till belåtenhet för domaren Sérgio Moro och kuppmakaren Michel Temer. Innan bläcket på den federala högsta domstolens domprotokoll ens hunnit torka, la advokaten in ett föreläggande om att expresident Luiz Inácio Lula da Silva skulle fängslas.
Moro och Temer uttalade, i enlighet med sin övertygelse och avsikt, besvärjelser inför faran med en återkomst för den metallurgiske presidenten till Planalto-palatset, ledarens säte i Brasilia.
Det som skedde onsdagen den fjärde i högsta domstolen påminner mycket om det som hände i Jerusalem för mer än två tusen år sedan när Sanhedrins fariséer ställde Jesus från Nasaret framför Pontius Pilatus för att fastställa domen till att dö på korset, trots att till och med den romerske prefekten från Judéen medgav att den åtalade inte var skyldig till något av det för vilket prästerna anklagade honom.
Historien är sedan dess, och ännu i vår tid, mer än välkänd och kommer för alltid att med föraktets och skymfens enorma tyngd fördöma Kajafas, hans handgångna, Pilatius och Herodes, det romerska riket och samtliga svaghjärtade och ynkryggar som godtog sammansvärjningen samt tillät tortyren och Golgatavandringen.
I Brasilien har gemenheten namn. Den heter Temer, Moro, Rosa Weber, Carmen Lucía Antúnez, de ondsinta domarna som röstade mot honom och många fler. Samtliga, tillsammans, som Kajafas och hans fariséer, är brasiliens Sanhedrin anno det tjugoförsta århundradet och dess offer det fromma samhället personifierat av Lula, de fattigas räddare.
Att säga att Temer, Moro och kompani är de huvudsakliga konspiratörerna bakom oförrätten som fäller en populär ledare som är naturligt sprungen ur metallurgins svarvar, är inte rättvist. Det moraliska brottet mot mänskligheten och kulturen är så brutalt medvetet och kolossalt att det skulle vara nödvändigt att hitta på nya ord för att kategorisera det.
Rosa Weber förkroppsligar cynismen i en juridisk process som satt lagen och konstitutionen ur spel när man nekat Lula lagenlig preventiv hábeas corpus, att inte tillåta att en dömd blir förd i fängelse innan överklaganden i samtliga instanser åberopats. Samma kvinna hade, två år tidigare och i samma distrikt, försvarat den totala motsatsen till vad hon gjorde i fallet Lula.
Bildtext: Lula livre
Foto: MST
Klart som korvspad. Det var en politisk dom, inte juridisk, och det bekräftade rättens ordförande Carmen Lucía med sin röst som motsatte sig två hemställanden om att ta upp frågan i en andra instans. Hon fokuserade inte på juridisk polemik, med vilken hon visste att hon skulle ha förlorat, utan på Lulas person, mannen som hotade utrota de korrumperade och kriminella människorna med positioner i brasiliens regering och stödda av Red Globo.
Carmen Lucía och Rosa Weber åtog sig på detta sätt att slutföra den stora konspirationen mot det brasilianska samhället, mer eller mindre inledd av Temer och Moro i det oktober 2014 då den avsatta konstitutionella presidenten Dilma Rousseff vid valurnorna besegrade extremhögerns kandidat Aécio Neves, från ex-presidentens, Fernando Henrique Cardoso, PSDB.
Med Temer-maffian installerad vid makten, som förhindrat att han avlägsnats från regeringen på grund av korruption samtidigt som de dömt mer än ett femtiotal parlamentariker för liknande brott, rådde det inga tvivel om att den framgångsrika valkampanj som Lula utformat skulle göra att arbetarledaren åter skulle bli vald som anförare för landets öden.
Den korrupta brasilianska högern bör emellertid inte ropa hej ännu, trots Moros vedermödor att få ett fängslande av Lula till stånd, även det mot vad som gäller då han enligt lagen måste få vara i frihet tills högsta domstolen kungör domslutet inför en federal tribunal i Porto Alegre, vilket inte skett.
Dömd i en domstolsprocess i vilken åtalet aldrig framlade några bevis, och mitt i juridiska, etiska och moraliska missförhållanden omöjliga att bortföklara, tvagade den brasilianska rättvisan sina händer som Pontius Pilatus och överlämnade Lula till drevet för att bli sliten i stycken. Domare Moro har hängivit sig till detta med en morbid njutning.
Denna historia är inget avslutat kapitel. Inte heller står det klart om Lula kandiderar för republikens presidentpost i de kommande valen.
För de advokater som försvarar Lula återstår fortfarande vissa utvägar som kan reversera processen, få honom ur fängelset eller undvika aktioner som avlägsnar honom från vägen mot den högsta posten då, enligt lagen, högsta domstolens beslut inte direkt påverkar hans kandidatur vilken ska avgöras genom väljarnas dom.
Lula upprepade att hans alternativ är väl formulerade. Om Moro håller honom kvar i fängelset blir han en hjälte, en politisk fånge. Om de dödar honom blir han en martyr. Om de friger honom blir han brasiliens näste president.
Han är redan en hjälte. Ingen vill att han ska bli en martyr, minst av allt hans egna fiender. Tvärtom, nästan fyrtio procent av brasiliens väljare vill att han ska bli deras president. Detta är fortfarande mycket viktigt och dagens Kajafaser borde förstå det.
Flera: Nyheter